Den förra var lite för mjäkig och växte ut och blev tråkig för fort.
Luggen är fortfarande på utväxt, därför får ni ingen bild rakt framifrån. Jag är för ful helt enkelt.
Jag är jättenöjd, skönt med kortare hår igen! 
Herreguuuuuud vilken tid det tar att åka kommunalt från Kista och ända hem till Gustavsberg.
Vad jag gjorde i Kista?
Handlade ett par jeans och tre stycken stringtrosor. Åt på Mcdonalds.
I min ensamhet.
Eller det vill jag väl inte påstå egentligen, det var jag och en mängd tuffa människor som bor i Kista och som hänger i gallerian där varje kväll.
Jag snuddade vid något där, som jag väl gör lika bra i att utveckla på en gång, annars spöar ni väl upp mig.
Lång tid. Ända hem.
Vi ska sälja radhuset i Gurra.
”WHAT THE FUCK?” utbrister säkert nÃ¥gra nu.
”Har de ingen skam i kroppen?”
Ser ni, det är precis det vi har:
- Vi vill ha ett barn till för det första.
Som det är nu är vÃ¥rt lilla hus redan befolkat till bristningsgränsen och dÃ¥ har vi bara hunnit till barn nr 2 i vÃ¥r önskade framtida skara. Detta var ju en grej vi räknade med redan när vi flyttade hit, att vi planerar att flytta till ”The One” senare när det är dags för fler barn. AlltsÃ¥ troligast ett hus eftersom vi bÃ¥da har en dröm om ett eget hus en dag. För barnen att växa upp i och sÃ¥. Vi planerade nog bara inte den tänkta flytten sÃ¥ pass snart haha. (Och Ã¥terigen, jag är INTE med barn).
- Vi vill kunna ha Robins verksamhet i hemmet och inte vara bundna till ett kontor. Även om det underlättat massor nu sen han hyrde ett, sÃ¥ har det ocksÃ¥ varit väldigt struligt mÃ¥nga gÃ¥nger, saker och ting är JÄMT pÃ¥ fel ställe och han behöver även kunna sitta lättillgänglig typ vissa kvällar och helger och jobba. Inte behöva dra iväg till kontoret…
- Robin har alltid en JÄTTE-startsträcka på i princip varenda uppdrag han ska på. Alltid typ en halvtimmes extra resväg och därtill då också ett gäng tusenlappar extra i bensin. Det är ju i stan eller utanför åt något håll (aldrig vårt håll dock) som han oftast har uppdrag.
- En hel del andra rent praktiska anledningar som jag är för trött på att punkta upp här och nu.
Och så det kanske viktigaste egentligen, om man ska se till det rent känslomässiga eller vad jag ska kalla det:
VI TRIVS INTE RIKTIGT PÅ RIKTIGT HÄR.
Varken jag eller Robin.
Vi gör inte det.
Vi trodde att vi gjorde det i början, vi trodde att vi skulle börja göra det om inte annat. Men det kommer inget.
Jag vet, det är superfint med vattnet och helt idylliskt i vårt lilla lulliga område och allt sånt där, men tyvärr: Vi hör inte hemma här!
Jag personligen har precis lyckats identifiera en känsla och det är att jag känner det som att jag är på semester.
Jo, det är sant! Det känns som att jag är på semester, en semester jag trivs så där hyfsat bra på, helt okej liksom, men det börjar lida mot sitt slut och jag längtar hem.
Jag känner mig inte hemma här. Jag vill HEM.
När jag var fjortonfemtonsÃ¥där sÃ¥ sa jag till mamma (jag är uppvuxen i Viksjö, Järfälla, norr om stan) att ”när jag flyttar hemifrÃ¥n ska jag bo nÃ¥gonstans pÃ¥ södra sidan, längs en tunnelbanelinje”. Och jag visste inte själv dÃ¥ hur jävla asrätt jag hade. Redan dÃ¥ fanns det nÃ¥got i mig som sa att jag hör hemma där.
Jag trivdes så inihelvitti bra när vi bodde i Sandsborg jag och Robin, och när vi bodde i Hammarbyhöjden. Jag fullkomligt ÄLSKAR hela Enskede och Johanneshov och krokarna däromkring.
Gamla Enskede, Tallkrogen, Svedmyra, Stureby… och de här krokarna. Är ni med? Precis likadant är det för Robin (och det var ju en jävla tur sedan)
(Och jag saknar verkligen tunnelbanan, jag saknar tunnelbanan sÃ¥ himla mycket! Den är sÃ¥ SMIDIG, sÃ¥ ENKEL, sÃ¥ ja… vardagsvänlig pÃ¥ nÃ¥got sätt).
Vi har kontaktat ett par olika mäklare som varit här och tittat och vi ska bara bestämma oss för vilken vi vill ha att göra med och så är det lite småpyssel som ska ordnas, till exempel en skada i golvet i ett badrum. Inte vårt fel utan något som bara gett med sig och som i värsta fall blir en renovering light. Det går isåfall mestadels på försäkringen men ni hör ju, det är lite pyssel innan.
Men troligen langar vi ut vårt lilla place till försäljning redan i höst, letar hus under hösten och vintern som galningar och flyttar i vår.
Det är vår ungefärliga plan.
SÃ¥, nu vet ni.
MÃ¥nga av er har ju redan gissat detta, sÃ¥… ja.
Klurigare än så var det inte!
Isabell: Nina sa att jag inte skulle peta i näsan
Jag: Jaså, vad sa du dårå?
Isabell: Jag sa att jag ville peta i näsan
Jaha mina vänner!
Trodde ni jag tänkte skriva om ”the hemlis” nu eller?
Synd för er, ni trodde tyvärr fel…..
Jag ska skriva och berätta att tanken är och har varit rätt så länge att jag ska åka till Prag på fredag, med mitt jobb!
Hör och häpna, vi mammalediga är välkomna att hänga på (tydligen ovanligt har jag hört bland andra mammalediga och deras jobb) och det är ju bara hur kul som helst!
MEN.
När ska jag bli frisk då? Jag mår fortfarande tjyvtjockt och har absolut ingen ork alls. Vi ska gå rätt mycket såg jag på programmet och det kan jag säga att från att ha haft ganska god kondition förra veckan så är den åter nere på noll igen ni.
Jag skulle gå en kortare sträcka tidigare idag, närmare bestämt till BVC för försenad 8-månaders kontroll utav Molly 9,7 kg och 73 cm, och kände mig helt slut efter det.
Nåja, jag har ju några dagar till på mig att bli frisk.
Ett annat problem är ju att nu börjar Robin trilla dit han med. Och Molly. Isabell är på benen än så länge.
Hm… vore ju typiskt om allt skiter sig sÃ¥ här i sista stund när jag ÄNTLIGEN skall fÃ¥ lämna hemmet för lite äventyr utan man och barn en helg.
Men vet ni vad det roliga är?
Jag kommer inte vara den där partypinglan som iklädd glittrigt linne och högklackat hänger i baren och snicksnackar med alla trevliga kollegor.
JAG TÄNKER SOVA.
Jag redan nu längtar efter den där bussen kl 22.45 tillbaka till hotellet efter middagen. Hopp i sängen liksom, min rumskamrat får säga vad hon vill, eller hur C? 
Det känns aslyxigt att få sova ett par nätter utan att behöva tänka på att snart är klockan 7 och barnen vaknar!
Även om jag måste upp 7 så behöver jag inte ta hand om någon annan än mig själv (och kanske C, om hon nu INTE tar den där 22.45-bussen tillbaka hehe 
)
Jaja.
Nu ska jag uppbringa några sista krafter och ta bilen bort till Coop och köpa lite småsaker som saknas.
Första gången idag som jag sminkade mig på rätt länge. Jag har ju varit tvärdäckad men mår lite bättre idag.
Vad upptäcker jag?
Jo, något så spektakulärt som att mina ögonlock har blivit för stora!
Ba va?
Är jag en ny sjukdom på spåren eller vad är detta undrar man.
Ojoj sitter ni där och tänker nu. Med kunskap om en allvarlig sjukdom man märker just genom att ögonen tycks ha krympt. Minimalus Lysus Maskus eller något. Hjälp jag blir rädd bara jag tänker på det.
Ja ögonlocken känns för stora helt enkelt och man kunde liksom dra dem åt både höger och vänster, hade svårt att rita mina annars så sedvanliga streck med pennan.
Eller är det ålderstecken?
Shit, finns det någon klinik som ordnar ögonlocksförminskning?!!
Isabell och jag sitter och tittar på BB-bilder från när hon föddes.
Jag: Titta! Där suger du på mammas tutte.
Isabell: Nej, pÃ¥ doktorns…
ammande doktor i lila
Isabell när jag öppnade vindsluckan och klättrade upp på vinden:
”Mamma! Klättrar du upp i källaren nu?”
Hihi vad nyfikna ni blev!
Det har ramlat in lite sms till min halvdöda mobil och så. Och några kommentarer! Någon frågade om sträckbänk och ja, ni får ligga i sträckbänk ett tag. Vi har inte ens ett embryo att tala om här (fast nej, jag är inte med barn eller planerar att bli just nu, det är inte ett människoembryo det är fråga om alltså!) utan mest ett beslut och nu ska vi agera utifrån det.
Vad hittar familjen Danehav på härnäst?
Eftersom det inte är något att ta på än så tänker jag som sagt alltså hålla er lite på sträckbänken, ett tag till.
Och hur mår jag idag? Fortfarande hängig som fasen, men kanske liiiite bättre.
Dock drog vi ut på en liten åktur idag för att kolla upp vissa saker och jag kände att jag orkade inte riktigt. Det var i och ur bilen ett par gånger som gällde, för att glida runt lite med två barn som egentligen ville kräla på alla trottoarer och gator de såg och jag orkade helt enkelt inte så mycket.
Det var kragtag som gällde i princip på de små barnen, för stannar man vid en vattenpöl för länge så kommer man aldrig därifrån.
Jaha! Mer?
Nä inte mycket just nu.
Molly verkar ha ont i tänderna igen eller nåt. Ser lite mysko ut i överkäken i framkant och hon blir skitledsen ibland.
Det är väl fler gaddar på g.
Nu ska jag smida planer.
Over and out!