✫jempie

Fick permis över natten, Emma har hostat en massa och jag har varit på helspänn verkligen.
Precis innan vi fick åka hem igår kväll så hittade de ett kvarglömt RS-test som förvånande nog visade negativt. Dock kom doktorn in och sa att de testerna kan man inte helt lita på, särskilt inte i det tidiga stadium som han misstänkte att Emma faktiskt är i (av RS).
Jag tror också att hon har det då hon börjat slemma ihop mer under natten och det där förloppet går rätt fort.
Nästa programpunkt är att hon ska vakna och då blir det jobbigt igen, hennes ena uppvak/ätande inatt resulterade i en ca 1 timme lång rensanäsan- och hostsession.
När en 7 veckor gammal bebis försöker hosta loss sitt sega slem så får man panik eftersom de typ inte grejar det.
Fy fan alltså.

Just som jag börjat vänja mig vid tanken på att Emma nog bara är lite hostig så inträffar det som skrämt skiten ur mig mest i mitt liv hittills.
Emma äter ett mål, hostar några gånger och slutar sen att andas.
Jodå, ni läste rätt!!
Hon kämpade febrilt med att få in luft (det var totalt igensatt av troligen slem) och jag grips av total panik och bara börjar dunka henne i ryggen/gröpa ur slem ur munnen/miljoner andra lönlösa försök och det går kanske ca 15 sekunder innan hon äntligen får in lite lite luft, så hon kan pipa lite åtminstone, och jag ringer i panik till 112.
Hade ni som jag varit där hade ni också garanterat trott att loppet var kört. Det var helt fruktansvärt.
Jag skriver om det nu och sen vill jag aldrig mer prata om det, så känns det.
112 hjälpte mig få hyfsad ordning på henne igen via telefon och sakta men säkert fick ungen normal färg och så gott som normalt beteende.
Därefter var jag så skärrad att ni anar inte.
Vi pratade en stund och jag fick svara på massa frågor om hur hon nu betedde sig, färg osv.
Till slut bedömdes det att hon inte behövde ambulansfärd men att jag skulle åka in till Sacchska om jag var orolig.
OM JAG VAR OROLIG?????!!!
Jag är ALLTID orolig för mina barn och i synnerhet när de precis har hållit på att nästan checka ut.
Så vad väntade ni er?
Här sitter vi nu, inlagda för observation i till att börja med några timmar.
Såklart var RS-testen slut men de misstänker det och att det fortfarande bara är på upptakten… (GULP!)
Fyfan för det där jävla skitviruset säger jag.
Jag nästan kräver en sommarbebis om några år (trots att vi ser oss som färdiga, man ska väl aldrig säga aldrig dock) för att få njuta och slippa oroa mig för den här skiten under nyföddveckorna.
Jag är så arg, ledsen och besviken på alla jävla omständigheter hela tiden!

Tack snälla läkemedelsindustri för Alvedon och Ipren.
Dessa två sorters piller gör att jag lyckas hålla mig på benen trots ont i hela kroppen och en ÄCKLIG sjukdomskänsla som gör att det känns som att jag bara vill ramla ner på marken och gå av på mitten. Ungefär så.
Och Emma, som så klart har börjat hosta och jag är livrädd för att det ska vara RS-virus. JÄVLA SKIT DET FÅR DET INTE VARA.
Så känns det. Än så länge verkar det ”bara” vara en vanlig förkylning dock. Får se hur det utvecklar sig. Håll tummarna snälla ni.
Jag vill inte vara med om det där helvetet igen, tack!
I övrigt tar jag det väldigt lugnt idag. Har bara varit på två promenader……. En som bara blev (trots hängigheten) och en som blev nödvändig (till Apoteket). Jag fullkomligt häller i ungen Renässans koksaltlösning, ja i näsan då. I övrigt ammar jag henne oftare än vanligt så att hon ska få lite lindring för hostan samt extra vätska.
Usch. Förkylda bebisar är verkligen ingen hit. Inte förkylda barn heller men det är något lite lättare att handskas med (peppar peppar får jag väl lägga till!).
Nu har jag ätit en frysmatlåda till lunch och så har jag – bara för att det är så synd om mig – investerat i en alldeles dagsfärsk fabrikssemla.
Det ska va fint förstår ni. Jorå…

Jag har bett morsan och farsan om en pyjamas i storlek 62, de har inte hajat det riktigt än:

Lunch och kaffe hos mormor.
Notera min fina dokumentation av henne i kaffekoppen:

Provåker mosters bil på väg hem till gammelmormor:

Det är verkligen bara bebisar som kommer undan med att nysa så kraftigt så det kommer en rejäl prutt och en snorkråka flygandes på samma gång.
Och någon till råga på allt utbrister kärleksfullt med larvig röst ”å vad bra nu blev du av med det också!”
Jag försöker tänka samma scenario på en arbetsplats, typ en manlig chef i 45-årsåldern eller något.
Vilka kontraster.
Ålder ÄR inte bara en siffra.

Ni kollar väl sändningen från Årets Kock som Robin och hans gäng gör idag?
Här på aretskock.se kan ni se den fram till kl 18.30 ikväll!

Jippi!
Jag lyckades få till en huvudetuppochneröverbadkaret-hårtvätt!!

Peter Harrysson, eller Emma som hon ibland kallas – har börjat le ordentligt.
Så här söt är hon då: