✫jempie

Jag vet att jag varit dålig på att lägga in bilder, men det är så tråkigt att visa er kaos och det fula ”ofärdiga”. Fast blir det egentligen någonsin färdigt? När man är färdig i alla rum börjar man ju typ göra om i det första igen så…
Så jag kom på att jag kan lika gärna visa er bilder inifrån det ofärdiga flyttkaoset, inget rum är färdigt än och det lär ju dröja ett tag så håll till godo med lite stökbilder så länge! :)

Oj vilken dag.

Jag tog rätt buss från Gurraberg till Slussen= Bravo Jennie!
Jag tog däremot FEL tunnelbana (som jag åkt en miljard gånger) från Slussen till Tekniska (dit jag ju då skulle), men jag vaknade till liv ur min musik vid Karlaplan?! Hallå liksom.. = Skärpning Jennie
Ja sen rullade väl det mesta på i någon sorts halvlunk eller ja, jag har pratat i telefon så örat fortfarande är varmt typ, men det värsta var nog att vid dagens slut slog jag sönder ett dricksglas i mina försök att klättra på skrivbordet (fortfarande på jobbet alltså) för att stänga ett fönster som fan inte gick att stänga.
KLIRR sa det, och städtanten kikade förskräckt runt hörnet.
Och vet ni vad det värsta var? Jag hann inte städa upp glaset! Jag skrev en varningsskylt istället =Mindre bra Jennie

Ett helt meningslöst inlägg men ändå.

Nu måste jag äta lite kräm och mjölk eftersom jag aldrig kan äta mig mätt på middagen, jag får ”hissen” halvvägs och sen tar det stopp för stunden. Det sämsta med det är att jag blir hungrig typ en timme senare bara, och måste äta mackor och kräm och annat som man blir tjock utav.

För tjock, det har jag blivit. Inte nödvändigtvis bara fram på magen utan faktiskt hela vägen runt om. Till och med näsan har blivit större, såg jag i skuggan på bussen imorse.
Och sen nu efter jobbet skulle jag prova lite kläder och det var INTE förenat med leenden kan jag säga.
Fan vad ful jag har  blivit!!
Celluliter i ett ofantligt antal (jag har väl aldrig haft celluliter! Eller jo, när jag väntade Isabell men de hade ju försvunnit nu!), jättetjocka handtag ovanför byxlinningen och en rumpa som inte är utav denna värld. HUR kan en rumpa växa så enormt på bara några månader?
Jaja, det är ju mjukt att sitta på i alla fall.
Tuttarna ser ut som kartor, helt blå- och grönrandiga och hyn har värsta tonårshormonanfallet.

Ja hörrni, visst ÄR man vacker när man är gravid?!

Idag hade vi besök utav svärmor, T, Lisa och Elias. Isabell tycker det är superkul när kusin Elias kommer och busar.
Och när det visade sig att farmor och T hade med sig en liten badbassäng så var förstås lyckan fullständigt gjord!
Isabell och Elias invigde poolen så fort som det bara var möjligt.

Vi har klarat oss bra länge med vår lilla Golf, med tanke på att vi faktiskt är tre i familjen varav en har både bilstol, resesäng och barnvagn (och en större mängd väskor och påsar o dyl så fort vi ska övernatta någonstans).
Nu blir vi fyra i familjen och två utav dessa medlemmar kommer vara barnvagnsburna ytterligare en tid. Detta betyder två barnvagnar eller en dubbel, när vi ska någonstans.
Vi klarar oss inte med Golfen längre. Nu har vi insett det.
Så, imorgon börjar jakten på riktigt. Hittills har vi väl kastat ett öga hit och ett dit, men inte direkt engagerat oss mer i ett ev. bilköp.
Nog för att det är rätt långt till november (och andra barnets förväntade ankomst) men vi kan lika gärna börja kolla in bil redan nu.

Så, imorgon ska vi provköra en rackarns tuff bil (enligt mig).
Och vet ni, det är inte en Volvo.

Det är rätt lustigt egentligen, hur mycket mindre uppmärksamhet andra barnet får. Alltså, nu snackar jag inte om när det väl är fött (hoppas jag) utan medan man väntar.
Förutom några nära kompisar och en mindre skara familjemedlemmar, så är det ingen som nästan ens låtsas om att man väntar ett barn till.
Från att första magen blir världens centrum typ, till att nästa i princip ignoreras – det är nästan lite småkusligt.
Till Kotte: Mamma och Pappa och storasyster Isabell längtar efter dig jättemycket, du är precis lika efterlängtad och välkommen (fast du råkar komma som nr två i ordningen) som vår förstfödda! Puss pårej lilla sparkis

Bilder inifrån huset kommer, jag lovar! Men det är liksom inget att fota just nu, eller jo, massor egentligen. MASSOR av bråte och flyttkartonger…
Om några dagar kanske vi har hittat lite golvyta här hemma så det är läge för att fota lite.
Jag bjuder på tre andra gott&blandat-bilder så länge :)

”Vem är det som ska sova i bilen nu när vi åker?”
- Pappa

”Vem ska köra bilen då?”
- Iabajs

”Men vad ska mamma göra isåfall?”
- Sitta beve

Jag rekommenderar alla som skall flytta från och med nu att ta hjälp utav en flyttfirma, OJOJOJ vad glassigt och skönt.
Jag satt ett tag i en korgstol utanför ytterdörren och bara tittade på. Gubbarna jobbade snabbt och effektivt. Det var liksom meningen att man inte skulle hjälpa dem. Så himla skönt. En flytt har aldrig varit så smidig.
Ja, om man bortser från allt som skall göras innan och efter då. Jag menar, nu hela eftermiddagen och kvällen har vi ju haft ett GALET slit med att packa upp och rumstera om i röran, vi bor ett organiserat kaos just nu. Tur Isabell är på landet hos farmor så vi inte slarvar bort na mellan lådorna här hemma.

Och så har vi hunnit med en tur till IKEA. Så klart. Det är väl i det närmaste obligatoriskt i samband med en flytt, eller?

Och så har vi köpt färg. Vi ska måla… Jag är sugen på resultatet men jag är INTE sugen på att börja jobba fysiskt igen. Jag pallar inte mer. Är nästan lite skraj att Kotte skall trilla ut.

Men vi ska bara måla i sovrummen på övervåningen. Hallen och vardagsrummet på nedervåningen skall vi ta hjälp utav en målare, vi ska bara hitta någon. Kanske någon har ledigt framåt hösten (fast man hoppas ju på snabbare så klart).
Anledningen till att vi tänker anlita hjälp här nere är att det är strukturtapet och då blir det ju ett jädra meck med att jämna till allt och hålla på och bredspackla alternativt tapetsera med sån där utjämningstapet. Näää där går vår gräns. I alla fall som vi har det nu. Det är mycket ändå!

Nu ska jag packa upp några glas till och sen skall vi lägga oss och sova på vår isärmonterade säng. Jaja, madrasserna går ju att sova på direkt på golvet. Så får det bli inatt.

En dag med väldigt blandade känslor: Från att först vara på ultraljud i förmiddags och kolla in Kotte (Världens sötaste bebis nr 2) till att få nyckeln till nya huset (Två JÄTTEBRA saker!) till att hämta Bellen på bästa dagis hos bästa fröken för SISTA gången! Fyfasen, tårarna bara flödade. Jag kände mig helt knäckt där ett tag, det var så sorgligt :(
Fy…
Vi hade gjort i ordning en korg med en massa godis och ansiktsmasker till fröknarna som en liten hejdåtackförvårtidhär-present. Vi fick en massa fina bilder och dokumentationer på Isabell, samt teckningar och sådant och en CD-skiva med bilder – hur härligt som helst att få! Det ska sparas som fina minnen.
Men man blir snyftig igen bara man tänker på avskedet. BLÄÄÄÄÄ!

Men för att återgå till de roligare sakerna då, för att inte gråta bort mascaran igen.
Här följer några bilder innan vi lastar bilen med smågrejer och för-flyttar lite innan flyttgubbarna kommer imorgon:

En jobbig grej med den här nya sidan är att vi inte fått statistiken att funka än. Jag har alltså inte den blekaste om hur många som läser, inte ens om en endaste läser fast det vet jag ju, men ändå.

Det känns lite dött och tråkigt att inte kunna se någon siffra.
Hoppas vi (läs:Robin) får igång det snart!