✫jempie

Idag gick Isabell och jag hem från dagis, efter ett litet gråtkalas. Det blev nämligen så sorgligt eftersom jag sa till gulliga fröken M att sista dagen för Isabell på detta dagis blir redan på onsdag!! Känns SÅ konstigt, vi trivs jättebra där nu ju och framför allt med just denna fröken. Det är utan tvekan Isabells stora favorit också, hon pratar OFTA om henne när vi är hemma.
Det blev helt enkelt lite känslosamt då M även sa att det är sorgligt när barnen slutar för hon hinner fästa sig vid dem. Usch och blä då kom mina tårar, Isabell blev väldigt konfunderad när hon såg det. Mamma och fröken som står och snyftar och skrattar om vartannat :D… 

När vi torkat tårarna och snoret joggade vi hem och väntade in pappa Robin och drog sedan ut mot Norr för att hjälpa  syrran med nya lägenheten.
Isabell skulle vara hos mormor medan jag, Robin och Lisa åkte till Bauhaus och shoppade loss på färg, täckpapp, penslar, rollers och annat smått och gått som man med fördel använder vid ommålning.

Lisa kommer att få SÅÅÅ FINT där hemma och jag riktigt gnuggar händerna och myser över att få hjälpa till. Just det där med att måla och dona, det gillar jag (och Robin).

Vi funderar som bäst på vilka färger och tapeter som skall hamna på väggen i Gurraberg.

Eftersom något med tajmingen blivit fel så finns just nu ingen ström i Lisas lägenhet. Som tur är bor hon ju fortfarande under ett tak där det finns ström, men just så här vid ommålning som skall ske mestadels kvällstid så är det jävligt praktiskt med ström.

Medan vi stod där i den som tur var riktigt LJUSA junikvällen och tejpade och hyvlade skarvar och slipade, så knäcker Jennie den utomordentligt goda idén ”Robin, åk hem till mamma och hämta dammsugaren så kan vi dammsuga bort allt slipdamm innan vi börjar lägga täckpapp på golvet”.

JAaa håller Robin och Lisa med och Robin far iväg som på beställning.

Men. Glömde vi inte något här?

Jo.

När Robin kommer tillbaka så startar naturligtvis inte dammsugaren. Ja, vi hade ju ingen STRÖM?
Men hallå liksom. Vart glömde jag hjärnan? (Och dom också för den delen…..) Men faktiskt, min hjärna går verkligen på halvfart just nu. Jag hoppas på att det har med Kotte i magen att göra, så att det är utav övergående karaktär. Men inte fan vet man.

Nästa vecka, efter lite midsommarfirande, ska vi i alla fall smacka upp den där färgen, och sablar vad fint det kommer bli.

Och så är det dagisavslutning också. Buäääääää nu blir jag gråtmild igen.

Alltså, jag vet inte hur min hjärna fungerar just nu. Eller om den gör det alls.
Jag kokade precis te åt oss. Robin glider in i vardagsrummet för att kolla DiTV:s nyheter, jag slår mig ner vid köksbordet.
Robin ropar ”kan du komma med en sked?”
Jag tänker ”okej, han ska ha den till tepåsen, han vill att jag ska komma med något han kan lägga tepåsen i och få den utfraktad till papperskorgen, jag skulle kunna ta en matsked, eller nej, ännu bättre, jag tar glasskopan den är ju större”.
Följdaktligen grabbar jag åt mig glasskopan som ligger i slasken, nyss använd till att måtta upp TexasPecan med, lagom solkig.
Jag går ut i vardagsrummet och sträcker den solkiga glasskopan åt Robin, med enda tanken att han ju ska lägga sin tepåse där i och jag ska gå ut med den igen.
Robin tittar på mig som om jag vore från yttre världsrymden.
Då slår det mig att inte fan hade han tänkt sig en tepåsetransport utan helt enkelt en simpel vanlig tesked att röra om i sitt te med.
Jag viker mig återigen dubbel. Nästan i alla fall.
Om det inte vore för min sabla huvudvärk.

…innan man vänjer sig.

Jag glömmer nästan bort att det är jag som ska in här och skriva, kollar in här som vem som helst och kollar upp om det hänt nåt.
Typ.
Och så är det jag som skall stå för det. Fortfarande.
Låt se.
Idag var det asrörigt på jobbet och det kändes som att jag aldrig skulle få gå hem. Helt plötsligt fick jag dock det och det var med en huvudvärk som hette duga.
Den sitter fortfarande i. Jag har haft rätt mycket ont sen jag blev på smällen denna gång. Alltså i huvudet. Vill inte överdosera alvedonen heller precis.

En sak som jag tycker är rolig, men det verkar nästan bara var jag som tycker det förstås, men skit samma.
På jobbet bokar vi ofta tolkar av olika slag. Typ finska, arabiska osv.
Detta skall skrivas upp i datorsystemet.
Jag skriver nästan ALLTID tok istället för tolk. Jag får bara inte med l:et så att säga.
Det kan alltså stå ungefär ”Finsk tok bokad till den 7/7″.
Någon gång hade jag skrivit ett meddelande till någon om att ”kontakta tokförmedlingen”.
Ja jävlar. Varje gång jag ser det viker jag mig nästan dubbel av garv och måste visa någon kollega i närheten.
De viker sig inte lika dubbla.
Jag vet inte om det är jag som har jävligt torr humor eller de som är utan helt.

Bild från Lisas 25-årsfest.

Vi ser ju glada ut och så men Isabell verkar mest fundera över situationen…

Ojojoj här händer grejer, eller hur?
Men eftersom det var så många som hade problem med ”gamla” jempie och eftersom det började kännas så gammalt och förlegat så beslutade vi att göra om sidan helt och hållet.
Allt gammalt material finns dock kvar här
Ni får kanske ha lite tålamod innan saker och ting flyter på som det ska här inne och framför allt innan jag har lärt mig hur man gör med allting…… Men det löser sig nog så småningom.

Hoppas ni fortsätter att läsa/kika in på jempie.se även i fortsättningen!

//Jennie

Syrrorna busar (test för att lägga in bild!)