På fredag, tidigt som satan, drar jag mig ut till Arlanda.
Det blir Ön i helgen, med jobbet.
Från början ville ingen bo med mig, alla hade redan sina sängkamrater, förlåt – rumskamrater klara men jag lyckades inte para ihop mig med någon (jag vet, jag är säkert jättejobbig att bo med så det är lugnt!)
Sen fick jag en rumskompis, men så går hon och blir tjänstledig och jag står åter ensam som den lille ensamvarg jag från början föddes till.
Nu härom dagen fick vi ett mail ang rumsplaneringsändringar på hotellet, och ett STORT lass utav oss blev ensamboende ändå. Hihihahahoho… *pilutta* ;-)
Jag med. But still.
Och nu känns det mest riktigt skönt att få bo själv. Jag kan släpa mig upp på rummet TIDIGT och öppna boken istället, social som jag är just nu. Jag kan gå näck med min hängbuk hur mycket jag vill. Jag kan snarka hur högt som helst och vakna osminkad och rufsig och allmänt ocharmig.
Mitt enda problem är logistiken. Jag är en sådan person som inte riktigt brukar kunna hålla koll på mig själv, tider och konferensrumsanvisningar när det gäller sånt här. Men jag får väl stämma träff med folk på enkla ställen inom hotellet och gå upp långt tidigare för att hinna leta mig rätt.
Jag höll på att slarva bort både mig själv, min goda vän Gina och ett gäng manliga IT-konsulter i Belgien på precis det här viset, för några år sedan. Lyckligtvis löste Gina situationen åt mig gång på gång, och vi landade i Sverige efter exakt rätt antal dagar, samtliga utav oss, ändå.
Skönt det.

Mitt problem inför helgen: VAD I HELA FRIDEN SKA JAG PACKA MED ATT HA PÅ MIG?

På minst en utav middagarna fick man ”gärna göra sig lite extra piffig”.
Hm… för det första går det inte att göra något piffigt utav min person just nu. Jag är för tjock, för finnig, för svullen, för osexig och ja, för stor helt enkelt. Jag kommer inte i några piffiga kläder och jag har inte råd att köpa några nya.
”Lite extra puffig” hade passat mig bättre. Inga problem liksom.

Jag stod lutad mot diskbänken när Robin kom hem förut, och läste på min lilla rosa dator som fått tjäna som receptbok när jag lagade middag till mig och Bellen (Robin var i stan på möte) och möts av ett ”vilken stor härlig rumpa”… (Att jag i mitt hormonella huvud översatte det till ”oj vilken lagårdsdörr!!” är en annan historia. Det var nu inte så han menade och det vet jag ju så klart. Om nu någon trodde vi blev osams :-) )
Men som sagt, jag är några nummer större för närvarande. 10 kilo har jag gått upp hittills, för er som undrar. 23 gick jag upp med Isabell (men till mitt försvar: de försvann, samtliga utav dem och några till, på knappt 5 månader så det känns ändå OK)

Ja ikväll är en sådan kväll då jag bara babbelskriver som ni märker. Kanske skulle jag ta mig upp till badrummet och hänga upp lite kakeldekor istället. Jag håller på att förvandla badrum nr 2 på liknande vis som badrum nr 1 fast ändå inte riktigt.
He, lagom kryptiskt. Men ja, lite kakeldekorplattor piggar upp, helt enkelt.

Å andra sidan borde jag lägga mig riktigt tidigt för en gångs skull. Det som jag lovar mig själv gång på gång på gång men som aldrig händer.

Och så borde jag hänga tvätten också. BLÄÄÄÄÄÄÄ, det har jag verkligen ingen lust med.

Jag måste vara fullständigt ensam i världen om att INTE tycka om Sagan om Ringen-filmerna. Så fort det råkar bli känt i något sällskap så blir jag liksom värsta utbölingen, folk kan nästan inte ta att jag helt enkelt tycker att de filmerna (och filmer i samma genre) är totalt ointressanta och inte ett dugg underhållande.
Jag står för det här, även om det är något man knappt får tycka verkar det som.

Men så är det bara.
Jag skiter fullständigt i de här filmerna. Jag övergav precis Robin i soffan för jag står bara inte ut att titta på eländet (sista filmen i trilogin då alltså, inte Robin, haha!).

Jag ska lägga mig och läsa istället.

Så.

Isabell och Robin åker bil hem från dagis:

Isabell: ”Där! Ågelbajs!” pekar på fönsterrutan där det sitter lite fågelbajs.
Robin: ”Oj, sitter det fågelbajs där?”
Isabell: ”Ja, köpa ny bil”

Jag avskyr:

folk som tränger sig på tunnelbanan innan man hunnit ut

folk som inte säger tack när man håller upp dörren (igår hände det IGEN och jag sa högt och tydligt ”VARSEGOOOD” efter den jäveln)

folk som inte svarar på tydliga frågor

folk som tror att de kan mitt jobb bättre än mig trots att de aldrig har satt sin fot där tidigare

folk som ska komma med en massa jävla pekpinnar utan att vi ens känner varandra (piss off liksom, jag har inte frågat vad du tyckte)

folk som står i vägen

folk som går för sakta gärna fem i bredd också så att ingen annan kommer fram

folk som lyssnar på musik i tunnelbanan UTAN hörsnäckor så att alla andra också måste lyssna

Så.
Nu har jag skakat av mig några utav mina inneboende aggressioner.

Vecka 28
(text och bild från familjeliv)

Kroppen: Livmodern är nu så stor att den påverkar hur du kan röra dig. Du kan fortfarande vara aktiv, men kroppen säger ifrån om du tar i för mycket. Då kan du få sammandragningar vilket innebär att livmodern drar ihop sig och blir hård. Det kan komma när du går fort eller är kissnödig. En sammandragning håller i sig i 10–30 sekunder, för att den ska släppa behöver du stanna upp. Om sammandragningarna börjar göra ont kan det vara ett tecken på att livmodertappen håller på att mjuka upp sig. Det bör kontrolleras hos läkare eller barnmorska.
Framöver blir besöken hos barnmorskan allt tätare. Man ser över att Symfus-fundusmåttet går uppåt i den takt som det ska och att kroppens värden är goda. Man kontrollerar järnhalten i blodet, sockerhalten, blodtryck och fosterljud.
Nu kan du få humörsvängningar igen (?!!!)*, när kroppen börjar kännas tyngre och magen mer otymplig.

Barnet: Barnet väger nu cirka 1000 gram och längden är omkring 35 centimeter och fötterna mäter fem centimeter. Hårstråna på huvudet är ganska långa. Mjölktänderna under tandköttet är färdiga. Barnet ökar nu i vikt cirka 27 gram per dag och har börjat drömma. Vad tror du att ditt barn drömmer om?

* Skulle ni fråga Robin skulle nog han påstå att dessa aldrig gick över, om så nu var tanken, hehehe…

Idag har väl varit en helt vanlig dag, ja förutom att jag fått lön förstås och det hör ju inte till ”vanligheterna” annat än en gång i månaden då.
Jag shoppade loss på Apoteket efter jobbet, allt sånt som varit slut ett tag men som är nödvändigt. Typ mina vitaminer, omega3, Isabells omega3Kids och lite annat smått och gott.
Jag var även beordrad att inhandla en pärm till Isabell, som hon ska ha på dagis. Det blev en svart-vitrandig från Åhléns på REA för 22.50 kr mot tidigare 45 kr, vilket kap va? Hon tyckte den var görsnygg. Hon log när hon tog emot den, bet i den två gånger och placerade den sedan mitt på hallgolvet och gick iväg för att leka med något.
Nåja. Det kanske inte är så konstigt om inte intresset för kontorsmaterial väckts än.
Sen sken hon upp när hon upptäckte att hon fått en ny tandborste också. Den var ju helfräck tyckte hon.
Jag gläder mig åt mina superbilliga hygienartiklar från affären Eden uppe vid Östermalmstorg. Schampo+balsam+deo+bodylotion för en hundring ungefär totalt, det är rätt bra tycker jag. Inga direkta skitsaker är det ju heller, utan de märkena jag trivs med annars. Fast med humbugspråk som man inte förstår på baksidan. Skitsamma liksom. Jag behöver inte bruksanvisning för att tvätta håret ändå, så.

Isabell blev jätteglad när jag kom hem sent omsider, men var så fruktansvärt trött att hon säckade ihop totalt vid middagen och åt inte mer än en nudelsträng (Robin hade gjort wok). Hon storgrät och ville bara sitta ovanpå Kottemagen tvärs över mig (så jag kände hur det riktigt spände i hängslena på insidan, ja, de stackars uttänjda magmusklerna då). Kotte kommer att bli en mycket härdad bebis. Jag beundrar småsyskon lite mera nu. De får stå ut en del redan från fosterlivet.
I alla fall. Hon grät och grät och grät och grät och grät och grät och INGET hjälpte, INGET var bra. Så till slut kom vi överens om att det fick bli läggdags istället, utan middag, och det på momangen.
Pyjamas på.
Välling fixad.
Och så för att hon skulle bli åtminstone lite glad och sansad innan nattningen (annars bäddar man ju bara för problem i samband med nattningen, om hon är tokledsen menar jag, det rimmar liksom inte riktigt bra med en lyckad nattning och en god sömn) så fick hon kvällen till ära ligga i MYSHÖRNAN och dricka vällingen, medan vi läste saga.
Detta uppskattade hon verkligen!
Hon sög i sig vällingen, sa hela tiden efter varje bok ”läsa meja bok” tills jag till slut fick sätta stopp och säga att nu var det tandborstning istället.
Det gick hon motvilligt med på och sedan var det bara raka vägen i säng. Hon sover som en liten stock där uppe.
Snacka om att precis ALL energi var slut. Stackars liten.

Robin och jag käkade färdigt, jag ordnade köket, vi betalade räkningar och nu sitter vi här, jag på jempie och han med någon form utav kurs i filmeffekter eller något sånt, jag har inte hajat precis.
Jag ska bara pubbla nu sen ska jag ligga lite i soffan framför TV:n en stund innan det är läggdags.

Vart tusan tog kvällen vägen?

Imorse skulle vi åka hela familjen tillsammans till dagis för lämning och sedan skulle jag och Robin åka tillsammans in till stan.
Precis innan vi skulle gå ut till bilen så böjde sig Robin fram och slog huvudet hårt i en hylla, i hörnan, och jämrade sig högt.

”Oj, pappa gjorde illa sig!”, sa jag till Isabell. ”Nu får du blåsa”.
Man såg att hon blev lite bekymrad över det faktum att pappa slagit sig, böjde sig fram mot Robins panna och blåste, sen sa hon ”Så pappa, nu änns de bättje”.

Det var så otroligt gulligt.

Hon säger ofta så när hon själv gör sig illa och vill att man ska blåsa, ”nu änns det bättje” när man blåst klart. Sjukt gulligt!

När jag snart skulle sluta jobba så fick jag ett sms från Robin där det stod ”skynda dig hem, vi ska ha picknick”.
Jag åkte hem så fort jag kunde (så fort bussen kunde) och väl hemma stod vagnen lastad och klar med picknickmat och filt.
Isabell var eld och lågor över att vi skulle ge oss iväg.
Vi gick och gick för att hitta ett lämpligt ställe längs vattnet nedanför oss, men där var mest högväxt gräs och båtbryggor (med grindar på).

Vi har vid flera tillfällen sett hur folk sitter och picknickar på gräsmattan mitt framför Gustavsbergs vårdcentral och alltid tyckt ”lite märkligt ställe för en picknick kanske”, men trot eller ej, idag hajade vi varför folk suttit just där. Det finns helt enkelt inget annat ställe som är bättre om man kommer letandes just den rundan som vi gick nu.

Så vi bredde ut vår filt framför Gustavsbergs VC vi också.
Och åt crêpes, paj och pankis. Isabell grävde i sin pannkakslåda med iver.

Sen la vi oss och jäste lite, typ en sekund i alla fall, innan Isabell tröttnade på att vara stilla på en och samma fläck och började springa omkring samt bräka ikapp med fåren (Sten, Stina och Carina) uppe på kullen.
Isabell bräkte högt i deras riktning ”BÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ”.
Och så hördes fårens nyfikna bräkande tillbaka, då utbrister Isabell överlyckligt ”FÅJEN SVAAJADE!!!”

Ganska snart så blev det skuggigt och småkyligt så vi drog oss hemåt igen.

Jättemysigt med picknick en helt vanlig tisdag!

Jag har börjat sälja litegrann på tradera igen. Nackdelen med det är att vips är auktionerna slut och man måste börja hålla på med paketinslagning och packning och att få iväg försändelserna via postombud. Jobbigt.
Ikväll tog jag dock hojjen bort till OKQ8 som är vårt postombud. Det gick smidigt och snabbt och jag fick lite motion till på köpet.
Inte illa va?
Jag har ju ont utav foglossning, i varierande styrka från dag till dag, men det lustiga är att när jag sitter på cykeln har jag inte ett dugg ont! Dessutom läste jag att det är bra om man kan motionera lite smått trots att man har ont. Man mår ju bättre i det onda om det hålls ihop utav starka muskler så att säga.
Så det lär bli fler turer på hojjen om kvällarna för min del.
Synd bara att man ska få så jääädra ont i systemet istället. Men jag får väl köpa ytterligare ett pälsfodral till sadeln.
Dubbelt liksom.
Mjukt och skönt.

Vecka 27 nu då. Och ikväll är jag EXTREMT mätt i magen efter Robins kycklingfajitas.
Jag äter ju som regel knappt någon lagad mat för närvarande (är så himla osugen!) så när jag väl gör det så blir jag så mätt så mätt. Jag har mest suttit vid matbordet framför datorn och stånkat parallellt med att jag bjudit på begagnade barnkläder i stl 92 och 98 på tradera.com till Isabell.
Sen förflyttade jag mig till soffan, fortfarande lika stånkandes. Det proppmätta går inte över.

Här kommer en rykande färsk magbild. Ni får ha överseende med mitt rufsiga söndagkvällhemma-hår och mitt munsår som inte riktigt vill läka denna gång.
Ja är jag inte charmig säg.

Jo, och så är det sopberget i bakgrunden. En tur till tippen är högprio efter denna fixarhelg.
Men vi hann i alla fall måla klart i Isabells rum!
Nu väntar en makeover där inne, som faktiskt ska göras i samband med en liten filminspelning. Lill-Ernst som jag kallar honom, ska inreda Bellens rum. Spännande värre faktiskt.
(Lill-Ernst: Stefan som vickat som programledare för Sommartorpet härom året).
Jag återkommer med resultatet senare.

Här är i alla fall magbilden som jag nämnde långt här ovanför :)

Vecka 27 med Kotte