✫jempie

Härom morgonen svingade jag mig in i passagerarsätet, efter att ha monterat Isabell i sin stol. Robin satt redan vid ratten och hade startat.
Jag svingade alltså min stora tunga hydda litegrann på måfå ner i sätet och känner i samma stund jag landar (och hör!) att nu jävlar var det något som gick sönder.

KRACK sa det, någonstans långt där nere i bilsätet under min volumiösa bakdel.

”Oh no” hinner jag tänka och Robin ser livrädd ut.

Någon microsekund kände jag storångesten gripa tag i mig med sin klo – var det de för 2000 spänn eller de för 150?

Fram ur sätet fiskar jag en glasögonskalm. Och sedan en till. Och sedan själva fönsterdelen utav Robins älskade solglasögon.

Jag tillåter mig själv att brista ut i mitt tills nu återhållna gapskratt med tillhörande tårar när jag inser att det som tur var bara var de billiga (även om det är de han kanske gillar bäst för närvarande, men ändå).

Jag garvade läppen av mig ett tag, och sminket rann. Isabell satt där bak och undrade vad det var med mamma.
Men det var bara så himla komiskt på något sätt.

Snacka om att jag kände mig stor. Typ 200-kilosklassen. Noll kontroll på kroppen utan bara ramlar in i bilen och krossar allt som hade oturen att ligga i vägen.

Ja jävlar hörrni. 12 kilo plus hittills, det sätter sina spår kan jag säga.

Ikväll har jag och Robin varit på dagis och skruvat, spikat och fixat. Fixarkväll med föräldrarna helt enkelt. Det är 15 barn på avdelningen och borde således finnas snudd på 30 föräldrar åtminstone, håller ni med mig i den ekvationen? Ja såvida ingen tråkigt nog skulle vara borta av den ena eller andra anledningen, men just nu utgår vi från att så icke är fallet.

Vi var 4 föräldrar där. Jag och Robin som ju som bekant är föräldrar åt samma barn, samt en pappa och en mamma (åt varsit barn). Vilken uppslutning, tjohej jag tror jag storknar!
Nej, det var ingen trängsel bland verktygslådorna där kan jag säga.

Jag spikade fast lite strypvarningsplacerade sladdar och Robin hängde upp nya rullgardiner. Sen fick vi gulaschsoppa (stavning?) och kladdkaka efter det. Gott! Jag var så sabla hungrig och trodde ju vi skulle äta FÖRST men det skulle vi inte, vi skulle bygga först. Nåja, det gick ju bra i alla fall.

Farmor var hemma och passade Isabell under tiden. Och imorgon blir hon hämtad utav mormor för då ska vi iväg på en annan grej på kvällen jag och Robin. Det är mycket nu hörrni.

Idag har jag fått höra två gånger att bebisen måste ju vilja ut snart eftersom min mage är så himla LÅÅÅÅG *händerna i fasa över munnen* för inte kan det vara hela TVÅÅÅ månader kvar?!

Men jo, det är det. Och magen har varit låg hela tiden. Jag tror nog Kotte stannar kvar därinne tills det är tänkt att han eller hon ska komma ut. Några dagar eller någon vecka hit eller dit gör väl inget i så fall men jag tror inte den kommer att komma än herrejisses. Magen är bara låg den här gången. Magen kan variera från graviditet till graviditet på samma mamma har man ju hört, ja, jag är beviset. Nästa gång kanske jag ser ut som ringaren i Notre Dame, man vet aldrig hur magen tänker sitta då.

Så.

Nu blir det till att hoppa in i duschen, lägga fram kläder, kanske ta en nattmacka och sen – SOVA.

God natt kära ni.

Igår var vi bjudna hem till T (nybliven Gustavsbergsbo! Jippi!) på 30-årsfirande i form utav en middag.
Vi tog med kameran och hade som ambition att fota lite, men detta var vad vi kom hem med inatt. Två bilder. Eller ja, två till snarlika på Isabell också, men inget mer :)
Ja sen bjuder jag på två nyduschade tightsbilder också, magen vecka 32 kan vi kalla dem.

Här är ett foto från igår lördag. Isabell gungar gungbräda (med sin flodhäst till mor).

Glad tjej

Isabell och Robin sitter och tittar på Youtube och letar efter olika häftiga fordon. Robin söker upp en film om Zeppelinare (eftersom Isabell just nu är helt insnöad på och fascinerad utav sådana).

”Tortellinaren flyger uppe luften!” utbrister Isabell.

Från tortellini till tortellinare, det kan väl ändå kallas framsteg? :D

Låt mig presentera lille Arvid, född den 24 september.
3075 gram och 50 cm.
Stolta föräldrar är våra goda vänner Carina och Björn! ♥

GRATTIS GRATTIS GRATTIS säger vi till dem!!!

Liten nyfödd kille

Isabell sitter i sin myshörna med en bok i knäet och tittar.
Plötsligt utbrister hon: ”Mamma! Tortellini! Där!!!” (pekar på något i boken).
Jag går närmare och tittar.
”Det är en zeppelinare gumman”.

Men nästan rätt var det ju. Lini eller Linare, spela roll liksom ;)

Vad är det med argsinta, stint stirrande gamla kärringar och yttersäten?
Jag tror nog ni hinner av bussen även om ni skulle råka hamna på ett innersäte.

Låt mig sitta för bövelen.

AHHH jag orkar inte med vissa människor. Skyll på graviditetshumör eller inte, men ibland blir jag riktigt jävla argsint av att röra mig ute bland ”medmänniskor”.

SUCK.

Tyckte det var lite tomt om bilder här inne. Så här kommer några morgonbilder på Bellen och mig från i helgen.
Bara så där liksom.

För er som är lite uppmärksamma så finns ett stort fel med den sista bilden. Jag äger ju en rosa Dell-dator egentligen, så hur kommer det sig att den helt plötsligt blivit en Mac?!

Svar: Robin har klätt ut den rosa söta lilla Delldatorn med ett klistermärke från Mac. Ser det inte väldigt trovärdigt ut säj.