Äntligen
Jaha, så var sista dagen på ett bra tag jobbad.
Det känns lite underligt, typ som att jag ska tillbaka på måndag men så är det ju inte.
Jag är i vecka 37 och har nu tänkt vara ledig och ta det lugnt i en sisådär 3-4 veckor som det väl tar innan Kotte kommer. Jag ska klättra upp på vinden och gräva i lådorna efter bebiskläder, tvätta dessa, hänga de små söta sakerna på tork och så ska jag leta spjälsäng på blocket.
Jag ska även leta reda på täcket Isabell hade i vagnen och så ska det tvättas också. Jag ska provbädda mjukliften till syskonvagnen vi köpt och sätta tillbaka selen på Isabells sida (vi köpte en begagnad syskonvagn, känns hellustigt att jag ska dra runt två stycken snart! :))
Jag ska bli så där hemmafruig som jag blev sist, sugen på att städa och hålla ordning när jag ändå mest hänger hemma. Det är rätt skönt faktiskt.
På något konstigt sätt blir jag sugen på att städa när jag bara går hemma.
Pyssla liksom. Göra mysigt och ombonat.
Det kanske hör till graviditeten, jag vet inte. Troligtvis.
Jag hoppas jag hinner allt detta också. Nätterna bjuder nämligen på starkare och starkare förvärkar.
Imorse vaknade jag av en galet stark förvärk och OND som satan var den. Jag kände bara ”just det, helvete, det var så här det kändes ja, fast typ 17 gånger värre när det väl är på riktigt. Hmm… HÄRLIGT…..” :D
Det var snudd på att jag skulle pipa ”Robin” och få honom att hjälpa mig upp i en hanterbar position för att klara av det onda, så som jag låg så höll jag på att gå bananas av smärta, men just som jag skulle väcka honom så började sammandragningen släppa och smärtan började fejda bort.
Hoooh!
Skönt.
Ja sen var det bara upp och hoppa och klä på sig och dra till jobbet.
Nu sitter vi i soffan Robin och jag och jag försöker få in i skallen att jag faktiskt är ledig nu. Men det känns mest som en vanlig fredagkväll :)
På måndag kanske jag känner det mer som på riktigt, jag vet inte.




























Kommentarer