✫jempie

Idag hade Molly en lekkamrat över för första gången. 3 dygn gammal – inte illa va?! :-)

(Sen hur mycket de lekte det är ju en annan fråga…)

Molly och kompisen Theo 4 månader gammal:

Tjoho här är jag igen!
Jag har varit lite tyst ett par dagar – ja, jag har ju varit inne och fött barn, sovit över en natt på BB och nu sovit en natt hemma. Det har inte funnits jättemycket tid över för att redigera bilder och uppdatera jempie, det har varit amning, blöjbyten, vyssjning, lek med Isabell och besök i ett enda sammelsurium (öh, vad fick jag det ordet ifrån?).
Men nu ligger Molly bredvid mig i soffan och sover och Robin och Isabell är och handlar litegrann.

Ja, och så vet jag att några är nyfikna på själva förlossningen så ni som gärna bespar sig sådan information kan ju sluta läsa nu, även om jag inte kommer att skriva så jättesnaskigt, det finns knappt nåt snaskigt att skriva om i detta fall kan jag säga haha. Det sa typ plopp och så låg hon där. Inte riktigt kanske, men nästan :-D.

Torsdag dag 26 november:
Robin och jag är i stan och uträttar en massa ärenden. Så fort vi står still en längre stund noterar jag att jag känner mig svimfärdig och illamående. Förmodligen inget jätteovanligt, jag är ju ruggigt höggravid. Har ingen aning om ifall det har något samband med stundande förlossning.
Springer in i en gammal kompis – hur kul som helst – och småsnackar litegrann.
Sen vidare mot Nacka Forum och lite andra ställen för att fortsätta uträtta ärenden.

Torsdag kväll 26 november ca kl 17-19:
Vi lagar middag och jag noterar att jag har ovanligt mycket och starka sammandragningar. Dock helt utan smärta. Lite tryck i ryggen typ.
Ca kl 20: Vi sätter igång en film och hänger i soffan och kollar. Jag erkänner för Robin att de där sammandragningarna med tryck i ryggen ändå känns litegrann, och de kommer med rätt jämna mellanrum. Han storflinar lyckligt och säger att det är på gång. ”Nix, det är för att vi gjort så mycket idag” säger jag.
Ca kl 00: Jag ringer förlossningen bara för att kolla litegrann ändå, typ meddela mig OM det nu skulle bli så att detta utvecklas. Får till svar att det mycket troligt kan ha satt igång, men ändå att det är vanligt med falsklarm andra förlossningen. Den vänliga barnmorskan säger att jag för säkerhets skull ska försöka sova litegrann nu.
Det gör fortfarande inte direkt ont alls egentligen, utan trycker lite i ryggen när det kommer en sammandragning och möjligen lite lite mensvärkskänsla.

Tidig fredagmorgon den 27 november ca kl 03.00 (samma natt alltså, sovit 3 timmar max): Jag vaknar av en rätt så ond värk. Går upp och kissar och noterar att jo nu känns det i alla fall lite. Det gör lite ont när de kommer, men inte farligt ändå. Säger till Robin att jag går ner och lägger mig på soffan istället så jag kan ha datorn med sidan för att klocka värkar uppe och lättillgänglig. Samt för att käka något, jag är kollossalt hungrig!
Ringer även förlossningen igen och informerar om läget, hon säger att jag absolut skall ringa igen senast när det är 5 minuter mellan värkarna. Inte senare. Det kan gå mycket fortare med andra barnet. Hon ber mig även att så smått börja informera och få dit barnvakten (min mamma).
Ca kl 04: Nu känns värkarna ännu mer, gör ondare, men fortfarande så att de går att hantera hyffsat lätt.
Ca kl 05: Ringer mamma och säger att hon nog bör komma hit. Efter det går det fort. Jag får mycket ondare och värkarna går väldigt fort ner från typ 8-9 minuters mellanrum till 6 minuter och sen väldigt snabbt hamnar de på 5 minuter mellan. Eftersom jag måste springa på toan hela tiden eftersom magen fått tuppjuck (”okej nu tömmer vi systemet för här kommer det strax bli trångt!”) och springer upp och ner mellan soffan, toan och en vända till duschen för att försöka lindra värkarna som nu gör OOONT så kommer värkarna typ ännu tätare helt plötsligt.

Kl 06: Jag hänger över diskbänken och har sjukt ont medan mamma kliver in genom dörren och Robin kör fram (hyr-)bilen. Vi säger hejdå och sätter oss i bilen. Nu vill jag bara in, jag har så ont och det är så jobbigt att vara hemma och klara allt själv då. Nu vill jag bara hamna hos folk som vet hur man tar hand om sånt här liksom.
Jag hade ryggbedövning när Isabell kom och jag hade väl tänkt mig under denna graviditet att jag vill ha det igen när förlossningsstunden är kommen. ”Om det hinns med”, har jag tänkt. Eftersom jag vet att det kan gå fortare andra gången.
Kl 06.25: Vi skrivs in på förlossningen och nu har jag ÄNNU ondare. Det är en pina att ligga på rygg och mäta CTG. ”Jag vill ha lustgaaaaas”. Får till min glädje höra att jag är öppen 8 centimeter.
”Det är inte säkert att du hinner få ryggbedövning” talar barnmorskan lugnt om. ”Men jag går och hämtar nålen så vi kan förbereda för det om du vill”. Så bestäms det.
Lite tid förflyter och ja jag vet inte riktigt vad egentligen, jag andas lustgas så det står härliga till och jag har så fruktansvärt jävla ont att jag tänker där mellan värkarna att det är ju helt sjukt hur ont något kan göra liksom (det här stadiet kände jag ju inte förra gången eftersom jag då hade epiduralen).
Till slut händer allt jättefort och ungefär i samma stund som man överhuvudtaget kan börja förbereda för nålen så inser barnmorskan att det här går FORT och det finns absolut ingen tid för någon bedövning inte.
Jag fattar det jag också långt där inne i mitt töcken utav värkar och jag minns att jag tänker att skitsamma, jag har ju inget val ändå kör på för fan nu ska ungen ut.
Ja mer än så hinner jag knappt tänka för kl 07.15 kommer första krystvärken, sedan kommer typ någon till och vips är huvudet ute. ”På nästa värk kommer bebisen” och ja tamejfan hon hade rätt för kl 07.19 hörs Mollys starka stämma eka i rummet och precis ALLT det onda är borta som i ett nafs. HEEEELT OTROLIGT alltså, fyfan vad det är häftigt att föda barn tycker jag. Det gör så ont men det gör ju ont i vågor och framför allt – det leder till något gott och det går ju över!
Jag pustar ut av lättnad och hör Robin ”det är en tjej!!” och jag känner hur jävla aslycklig jag blir. Det hade jag ju blivit om det varit en kille också så klart, men det kändes lite speciellt att det faktiskt var en till tjej. Och så kände jag lite ”ha ha” inför alla som varit SÅÅ säkra på att det var en kille den här gången. Lite ”tji fick ni” ;-)
Robin och jag kan nog inte göra killar tror vi… Haha!
Världens finaste tjej nr 2 läggs upp på mitt bröst och jag fylls av värsta lyckokänslan. Jag ser att Robin sitter där bredvid och är helt tårögd :-)

Ja, från det att jag började få ont så gick det riktigt snabbt och jag är glad att mamma som skulle vara barnvakt kom när hon kom. Att jag ringde henne när jag gjorde och inte väntade som jag hade tänkt.

Här kommer lite bilder på underverket:

Den fina gulrandiga koftan som Molly åkte hem från BB i sa mamma sen när hon såg den att den har min farmor stickat! Det hade jag absolut ingen aning om och jag vet egentligen inte riktigt hur koftan (och övriga kassen med urgulliga stickade barnkläder) kommit i min ägo.
Farmor – känns koftan igen? Stämmer uppgiften tro? :-D Hur kul som helst i så fall!

Fler bilder och text om nya familjemedlemmen kommer – men nu vill hon äta.
Hej så länge!

Lilla Molly föddes imorse 07.19, knappt en timme efter att vi kom fram till förlossningen. Isabell har alltså blivit storasyster till en lillasyster och vi har blivit tvåbarnsföräldrar!

50cm och 3555g är siffrorna och alla mår toppen!

Idag har varit lite utav en fixardag för mig och Robin.
Vi har varit i stan och Robin har nästintill blivit friskförklarad i ryggen – skönt.
Vi har fortfarande hyrbil – inte lika skönt. Bellen blir åksjuk fort som fan i den! Volvo V50. Dock tror vi att det mest berodde på den hyrda bilbarnstolen där hon satt helt gamnackad så vi åkte till verkstan och hämtade ut vår vanliga bilbarnstol ur Audin (Sune). Efter det verkar hon genast må lite bättre under åktur igen.
Jag har köpt strumpor och trosor (eftersom jag har värsta bristen på det).
Vi har förlängt hyrbilsperioden eftersom vi troligen inte får hämta Sune förrän början på nästa vecka.
Vi har ordnat med Robins alla läkarkvitton och han är nu innehavare utav ett frikort. Det är snudd på helt otroligt, men ibland blir det så. Det viktigaste är att han är frisk nu!
Jo och så har vi ordnat med alla räkningar och tråkigheter, som sagt – en riktig fixardag.

Men ingen bebis än. Tidigast på lördag har jag sagt ;)

Ja och så var vi på den stora dagen. Den beräknade förlossningsdagen för lillasyster eller lillebror D.
Men nog är det så här att den enda dagen man kan vara säker på att bebisen INTE kommer – är just BF-dagen. Eller hur?!
Jag känner mig hyfsat säker på att jag kommer gå över åtminstone ett par, tre dagar. Jag tror verkligen att bebisen kommer i helgen.
Vad tror ni?

En sån där idiotisk "fotasigispegelnbild", men skit i det vetja

Just nu är Isabell inne i en alldeles särskild period, den verkar handla om att skapa sig en identitet.

Det viktigaste är att inte kalla henne för smeknamn just nu, något som ju händer titt som tätt även om vi alltid varit noga med att tilltala henne vid riktigt namn ofta. Men kärt barn har ju många namn som vi vet och så naturligtvis även vårt kära barn.
Råkar man säga (som SÅÅÅ många gånger förr) ”Bella kyckling” eller ”Bellen” eller ”Bubblan” eller något nu, så får man på en gång slängt i ansiktet ”NÄ MAMMA/PAPPA, ISABELL HETER ISABELL!” :D

Detta låter ju otroligt gulligt och roligt. Och när denna period är över och Isabell är helt säker på att hon faktiskt är en Isabell trots att vi ibland råkar säga Bubblan eller något, så slipper vi nog dessa tillrättavisningar.

Till dess säger vi Isabell så ofta vi bara kan komma ihåg.

PS: Ikväll fick Isabell sin första dos influensavaccin. Hon märkte inte ens att sköterskan satte nålen i låret på henne, och hon blev strålande glad när hon fick välja ett klistermärke med rullande ögon efteråt. Naturligtvis valde hon en fisk.

Jag måste ju bjussa på några magbilder så här ifrån graviditetens slutskede – vecka 40.
3 dagar innan beräknad förlossning ser jag ut så här:

Eftersom vi varit sjuka och isolerade i flera veckor och knappt sett varken kompisar eller familj, så tjatade vi hit Familjen S på lite middag.
Isabell blev jätteglad över att få leka med Felicia och de sprang runt i prinsesskjolar och fjärilsvingar.
Vi snackade resa också, oj vad sugen man blir när man pratar om det så där. Då känns mars/april långt borta, men det blir ju faktiskt det till slut.
Som det ser ut nu så är planen alltså att vi ska dra till Thailand i vår med dem. Skitkul!!
Vi lagade Flygande Jakob ikväll och jag åt så mycket som jag inte gjort på hela graviditeten skulle man kunna säga. Jag kunde liksom inte sluta äta utan lassade in flera omgångar. Nu är jag så fruktansvärt mätt att jag liksom inte riktigt kan koncentrera mig på något annat.
”Det betyder att du ska föda snart” sa samtliga. ”Kroppen laddar upp energi”. Ja, så kanske det är. Spännande va?!
Men nästa helg skulle passa absolut bäst, då är barnvakten liksom redan given och klar. Isabell skall levereras till mormor på fredagkväll och så tänkte jag att det ju passar bra att föda barn på lördagen.
Så, det har jag bestämt. Jag satsar på det.
Beräknad förlossning är ju på onsdag den 25:e, jag gick över 6 dagar med Isabell och då låter det väl rimligt att gå över typ 3 dagar denna gång, eller?
Ja, så säger vi ;)

Det är bara ett problem.
Ja, har det varit annat för familjen D på sistone?

Bilhelvetet har lagt av.
Robin körde motorväg i fredags på väg till ett kompisgalej och mitt på mörkaste stället på regniga Värmödleden så bara slocknade bilen och Robin lyckades med nöd och näppe få den att rulla in för att slutligen stanna i bussfilen.
Kompis ditringd och så även bärgningsbil.
Robin åkte kompisskjuts därifrån och Sune (biljäveln som jag ju litade på!) åkte flak. Till en verkstad.
Där har den stått sen dess och imorgon ska vi få kontakt med de som jobbar där. Jag hoppas det är ett pyttelitet fel som kostar pyttelite pengar och tar pyttelite tid att åtgärda.
Jag vill ha bilen hemma, jag vill kunna åka den till förlossningen.
Jag vill inte åka taxi.
Plus att vi ju ska köra ut Bellen till mormor då, på fredag.
SUCK säger jag.
Snälla håll en tumme för att vi får bilen tillbaka fort.

Jo, och igår sken solen över Gustavsberg för första gången på en månad typ. Då vågade vi oss ut en liten sväng. Samtliga led utav både sol- och syrebrist.

Här är några bilder:

Klockan 8.45 igår fredag stod jag på Mörby Centrum tunnelbanestation och väntade på en minibuss som skulle hämta mig (och eventuellt några fler, det visste jag inte) och köra mig till inspelningsplatsen.
Plötsligt kommer en kille fram med ett papper med mitt foto på hinner jag se, och säger ”ah du var lätt att hitta, jag visste ju att du skulle vara gravid”. Typ.
Vi hälsar och han säger att han ska in och leta efter en äldre dam också.
Jag står kvar och strax kommer han ut med Karin, den gamla damen som precis som jag hade en utav de ”avancerade statistrollerna”.

När vi kom fram till inspelningsplatsen blev jag och Karin direkt inskuffade till stylisten. Hon bad att få se det vi tagit med oss i klädväg (som hon ringt och informerat oss om) och så bestämdes vad vi skulle ha på oss.
Lite puder och färg på läpparna (jag var redan sminkad jättebra sa hon, tack för det hehe!) och sen typ ivägdragen på en gång av en kvinna med en sprakande walkietalkie i bältet.
Hon typ höll mig under ena armen och öppnade en jättestor dörr och jag som precis anlänt hade fortfarande andan i halsen när hon slår upp dörren och vi kommer in i en jättestor studio uppbyggd som en viss sorts butik.
Där inne står typ 40 man totalt, bland annat hela skådespelargänget man känner igen från reklamen i TV och så en hord med statister utställda på olika platser, bland kameror och skärmar och strålkastare.
Alla är helt tysta och tittar på oss.
Inspelningsledaren kommer med raska kliv åt mitt håll och utbrister ”Välkommen Jennie! Jaha hörrni allihopa det här är alltså Jennie med lilla bäbisen i magen” och så fortsätter han direkt genom att dra mig till en plats där jag ska gå fram och tillbaka och kika på lite olika saker. Visar mig hur jag ska gå och ger mig snabba instruktioner. Sen är det direkt tagning. Snacka om att bli inslängd i arbetet.

Men efter det händer inte mycket för min del. Inte för Karins del heller.

Karin (ca 80 bast) och jag höll ihop hela dagen.
Vår dag – till skillnad från de andra statisterna – bestod mest utav att vänta. Vänta vänta vänta. Väldigt lite inspelning. Och det berodde helt enkelt på att vi var ”special” som Stina, medverkandeansvariga, sa.
Vi skulle vara till något särskilt men riktigt till vad fick vi inte veta. Allt är så himla bråttom bråttom och folk springer med sina walkietalkies hit och dit.

Vi fördrev mest dagen med att prata, äta mackor, mat och fika. Rätt lättförtjänta pengar om man säger så… :D

Eftersom jag inte får säga vad det är för reklamfilm så vågar jag liksom inte specificera, men jag och Karin blev till slut nedkallade till studion och då framgick ju också vår del i det hela.
Vi skall synas i en scen, när ”huvudpersonen” skall knuffa undan oss – hon med rullator och jag med stor gravidmage. Det var det som var grejen med våra roller liksom.
Sen hur mycket man ser utav det i slutändan det återstår ju att se. Det vet man ju aldrig. Brukar ju vara om man har tur, att man flimrar förbi någon sekund typ.
Såna här grejer går ju till så att man filmar och filmar och filmar, i flera dagar kanske, men utav det så blir det bara några få minuters film till slut. Eller som i det här fallet, eftersom det är en reklamfilm, några sekunder. Efter allt klippande liksom.

Det skall dock bli spännande att se vecka 7, när denna film kommer visas, ifall man ser någon liten skymt av mig och min stora mage i rutig tunika som blir undanknuffad av en kille vid en glasdörr.
Kanske kanske.
Hoppas!

Det var hur som helst väldigt roligt att få vara med och jag hoppas verkligen det blir fler gånger. Karin, hon var ju med i olika saker, typ ett par gånger i månaden berättade hon.
Tror det gäller att rätt folk får upp ögonen litegrann för en, så verkar det kunna rulla på utav bara farten.
Lite extrapengar är ju aldrig fel liksom. Och om man kan få det genom att göra något man tycker är askul så är det verkligen inte fy skam.
Tycker jag i alla fall.

Nå gott folk, ni får väl komma ihåg att spana efter mig i reklampauserna vecka 7, det borde vara någon gång i februari typ, eller?
Det är i alla fall en reklamfilm som när den går, går väldigt ofta. I varje paus typ.
Ooh det ska bli spännande hehe :D