✫jempie

Igår hade vi besök av Anna, min gamla kompis sen hela skoltiden. Anna som just nu bor i London hade späckat besöksschema under sina dagar i Stockholm och superkul nog så hann hon med även en tripp ut till Gurraberg! Det var väldigt roligt att träffas igen.
Isabell var lite småblyg till en början men hon tinade ändå rätt snabbt, och när det visade sig att Anna hade ett paket med sig till Isabell så blev det ännu mera skoj tyckte hon.
Och medan timmarna gick så hann hon både bjuda Anna på låtsaskaffe och låtsaskaka från sitt kök samt visa upp sig i krokodildräkten.
Molly sov snällt i bärselen under nästan hela tiden så jag hann prata med Anna i lugn och ro vilket var väldigt skönt. En skrikande bebis är inte det bästa annars för koncentration under samtal… ;)

En lite suddig bild från gårdagen:

Anna, Isabell och Molly

Nu finns vidare planer på att ses i vår och det ser jag naturligtvis väldigt mycket fram emot.

Ja… och så är det ju nyårsafton idag vilket det absolut inte känns som, så jag avslutar detta inlägg med ett GOTT NYTT ÅR! :)

Tänk vad sjukt det skulle kunna bli om jag bestämde mig för att helt plötsligt börja bete mig som Isabell två år.
Två-årsåldern är ju lite speciell på sitt vis har man ju förstått på senaste tiden. Dels genom kompisar som har tvååringar och så nu då med vår egen.
Ja men tänk om jag helt plötsligt när jag och Robin sitter och har mysig middag, börjar slänga potatisklyftorna på golvet. Titta honom djupt i ögonen och så bara slänga ner ett par tre stycken bredvid min stol. Och se jätteoskyldig och förvånad ut och utbrista ”Jennie tappade potatisklyftorna på golvet!”
Eller så skulle jag till exempel medan vi sitter och tittar på TV, bara dra av mig jeansen och slänga dem ifrån mig och så dra ner trosorna men låta dem sitta kvar runt fötterna och så promenera omkring så i hela vardagsrummet.
Vidare skulle jag bli helt spattig titt som tätt och springa skrikande ”Aaaaaaaaaa” med målet inställt på gardinen som hänger för altandörren och så när jag kommer fram dit bara rulla in mig i den stående tills det bara återstår en stor tornadoliknande sak.
Eller varför inte komma inklampande i vardagsrummet med Mollys pyttelilla stickade hjälmmössa på huvudet och iklädd Robins skor.
Ja hörrni, det skulle kunna bli väldigt spännande för Robin detta.

(Eller så föredrar han sin fru precis så som hon är. 28 år gammal och lagom knäpp ändå…) ;)

För ett tag sedan gjordes ju Isabells rum om litegrann i samband med ett uppdrag Robin hade i sitt företag.
Filmen går att söka upp här på jempie, jag orkar inte länka till den just nu. I vilket fall så fick ju rummet betydligt mera färg och form och det blev jättefint! Isabell har sedan dess kallat sitt rum för ”fina rummet”. Konsekvent.
Nu har dock fina rummet fått ytterligare en fixning, men av Robin och mig själva. Isabell har bott hos mormor ett par dagar och vi (läs: Robin) har skruvat upp hyllor och borrat och donat.
Jag har mest ammat men också rensat bland leksaker, kläder och böcker.
Ut med gamla trasiga och för länge sedan ifrånväxta småbarnsleksaker och in med alla nya härliga födelsedagspresenter och julkappar! Äntligen är rummet uppdaterat och iordninggjort helt och hållet och vi känner oss mycket nöjda.
Hoppas det får godkänt av Isabell också imorgon när vi ska hämta hem henne igen.

Här kommer några bilder från det nu alltså uppdaterade ”fina rummet” :)

Ikväll är jag sugen på mögelbollar och glögg. Kanske lite julmust on top.
Vad mögelbollar är?
Ja det är något som en kollega till Robin tipsade om. Man tar helt enkelt en viss sorts mögelost som jag inte minns namnet på nu, och blandar med Philadelphiaost till en gegga som man gör bollar av. Stora som chokladbollar typ.
Sen rullar man hela härligheten i krossade pepparkakor och strör över aningens med kanel.

OJ så gott.

Och glögg, det kan man väl få dricka fastän att julen passerat? Jo fasen, det måste man kunna.

Jag är så satans glad över vår bärsele som vi köpte när vi skulle åka till Costa Rica med Isabell då 10 månader.
Hade googlat runt efter ergonomiska bärselar till skillnad från den fruktansvärda BabyBjörnen som ju alla envisas med. Fy fasen, tungt är det och ont i rygg och axlar får man. Men en sak har BabyBjörn lyckats med i alla fall och det är marknadsföringen…
Nåja. Jag hittade till slut denna Beco Butterfly som alltså är en ergonomisk bärsele som passar från nyfödd till ca 25 kg. Med hjälp av ergonomiskt utformade axelband och höftbälte så blir det bekvämt att bära sitt barn även längre stunder. Med babybjörnen (som vi fått låna av en kompis) pallade jag max 10 minuter sen hade jag svinont.
Vikten fördelas jämnt över axlarna och höfterna och jag svär vid att det är det som är hela grejen.
Eftersom vi köpte den när Isabell var 10 månader så visste jag ju inget om hur det var att bära en nyfödd i den, bara att jag var sjukt nöjd med den till Isabell som ju ändå var rätt så stor när jag började bärar-eran med henne så att säga.
Men nu med Molly, alltså vilken underbar uppfinning! Molly STORTRIVS i becoselen, hon somnar på en gång man sätter ner henne hur ledsen och ont i magen hon än har (har haft rätt mycket magont den lilla stackaren).
Jag kan bära på henne i flera timmar utan att få det minsta ont. Det är liksom inte ens tungt eftersom hon sitter som plåster längs min kropp liksom. Med Babybjörnen hänger ju bebisen liksom mer utanpå en och dinglar. Det blir helt fel med tyngdpunkten.
Jag må låta som värsta fjompiga besserwissern men i just detta fall tänker jag skita i det.
Becon är tusenfalt mycket bättre än Babybjörnen både för bärare och bebis, punkt slut.
Prova själva får ni se. Möjliga intresserade får gärna testa vår.
Det tar några provgånger med själva ”monterandet av bebis i sele på sig själv” men så fort man gjort det några gånger får man in  tekniken och det går hur lätt som helst.

Här är våra två bärfisar, Isabell brukar dock oftast sitta i selen på ryggen numera, men inte just här:

… dessutom är den väldigt snygg och finns i mängder utav färger och mönster att välja mellan :)

Jag hinner inte skriva så mycket just nu men jag tänkte lägga ut lite blandad kompott utav bilder från de senaste dagarna.
Hoppas ni haft en bra jul så här långt!

Ja.. jag ville bara säga det. God Jul till er alla!

Önskar Familjen D :)

Kolla här, jag blir fullständigt terroriserad av pressen, de är efter mig hela tiden och ska fota…

suddig mobilbild, men ändå...

Idag blir vår stora lilla Isabell hela 2 år! GRATTIS LILLA SKRUTTAN!!!
Och som ett brev på posten, bara så där över natten, så har hon klivit rakt in i tvåårstrotsen på allvar verkar det som. Tänk, hon måste ha en inbyggd kalender.

Jaha, då kavlar vi upp ärmarna och ber om lite extra tålamod då… ;)

Aldrig förr har vi haft det så stressigt inför en jul!
Robin har jobbat (och jobbar) in i sista sekund, vi har fött barn och vi har tusen saker att fixa och tusen saker vi ligger efter med.
Idag köpte vi de första julklapparna, imorgon ska vi försöka hinna köpa de sista.
Jag känner mer och mer med julklappar att det egentligen bara är ett byte utav pengar. Håller ni inte med? Egentligen borde det fungera bättre om var och en köpte åt sina egna barn bara, för då kan man köpa hur mycket eller hur lite man vill och man behöver inte fundera eller tänka på vad andra har köpt.
Robin och jag har inte köpt något till varandra ens, vi ska köpa något gemensamt som vi vill ha sen, typ i mellandagsrean kanske.
Eller jo en sak har vi köpt redan.
En Thailandsresa, och den går av stapeln 1 mars och så stannar vi borta i 3 veckor. Vi åker med våra kamrater ”Familjen S” och det ska bli hur kul som helst!
Ska bli SÅÅÅÅ SKÖÖÖÖÖNT.
Vi behöver lite avkoppling skulle man kunna säga…

Julen är mysig, eller den skulle kunna vara det, om det inte vore för att det är så satans jävla stressigt inför den jämt. Jag verkligen HATAR stress.