✫jempie

Mitt i all sjukdomsmisär så måste jag ju visa er detta som faktiskt är lite roligt och gulligt. Tycker ni inte?
Molly är hos polisen och gör ett nytt pass.
Notera hur polisen i luckan håller fram ett moppskaft med en leksak fastsatt på, som bebisarna skall tycka är kul.
Molly tycker dock att pappa är roligare och det krävs lite arbete för att få henne att se in i kameran, men till slut lyckades det.

Man tror knappt att det är sant men Robin är återigen med Isabell på Närakuten för ser ni, oturen har inte vänt än. Nä, idag började Isabell få stora utslag – misstanke om reaktion på penicillinet – och måste åka på direkten och visa upp sig för doktorn. Det kan bli otrevligt om det är pc-allergi så bäst att lyda. Jaha, kanske ny antibiotika? Suck…

Jo, och som det inte var nog så har nu min rygg knackat ihop igen också.
Ni vet, det händer ju med jämna mellanrum. Ja, så att på väg ut till Arlanda på måndag (om vi nu kommer dit) så måste vi stanna på Kungsgatan så att jag får åka handikapphissen upp till min kiropraktor så att han kan knäcka till mig så att jag kan hantera mig själv igen. Jag ringde honom i ren desperation idag.
Just nu rasslar jag omkring som en stackars bortglömd cykelkedja.
Lika ostyrslig också. Och ont har jag.

Jag är verkligen inte den som gillar att ”skylta med sjukdom” i vanliga fall, då jag så klart inte vill ses som en sjuk stackars människa (eftersom jag ju inte är det egentligen, eller vi). Men när såna här anstormningar drabbar oss, och precis allt händer på samma gång och gärna flera gånger om också, då känns det liksom bara så satans TYPISKT och så irriterande JOBBIGT, att jag måste få skriva av mig.

Jag är så fruktansvärt trött på virus, baciller och sjukdomar nu att jag vet snart inte om jag orkar längre.
Men vad fan gör man?

Knepet för att få i något ätbart i den sjuka, matvägrande tvååringen:

… det var dock svårare att fixa hjärtformade mjölkstrålar ur tuttarna, till den halvt matvägrande 3-månadersen. Jag återkommer när jag löst det problemet ;)

Idag var Molly hos doktorn också och han konstaterade att även hon var väldigt röd i öronen så han skrev ut penicillin till henne med.
Problemet med Isabell och hennes penicillinande är att hon avskyr den och kan inte svälja den utan att kräkas upp den på en gång. Pratat med läkaren ang detta och han sa att det var jättevanligt tyvärr, det är en så speciell smak som många barn bara inte kan hantera.
Om hon var lika röd i öronen idag (ska på nytt besök) så skulle hon få en annan sort utskriven som brukar funka mycket bättre.
(Varför skriver de inte ut den andra sorten redan från början kan man undra, om det nu är så vanligt att ungarna kräks av den första).

Hoppas Molly får behålla sin iaf. Men hon är så van vid medicin numera eftersom jag gräver i hennes mun med spruta och tops och mintsmakande medicin 4 gånger varje dag.
Ja, hon har ju en envis torsk i munnen (svampinfektion vanlig bland bebisar).
Så förhoppningsvis grejar hon penicillinet.
Jag är inte den som annars tycker man ska ta penicillin hit och dit, men just NU så känner jag att vafan ro hit medicinen. Jag vet att det inte hjälper om det bara är virus men nån bacilljäkel sitter det säkert där som vi kan ha ihjäl.
Nu jäklar, flickorna D ska bli FRISKA och det på momangen.

Aloe Vera Gelly+Aloe Propolis Creme= Sant

Gnuggas ihop och smetas in i ansiktet morgon och kväll.
Man blir mjuk, len, ren och fin.

Notera hur stilfullt jag lyckats fånga reflektionen av den vita lilla babyoil-flaskan i den klara aloegelén.
Konstnärligt tycker jag.

Nu slutar jag sjukrapporteringen för det blir ändå bara värre och värre. Nu är BÅDA ungarna TVÄRSJUKA och det ska väl till ett mirakel om vi kommer iväg till Thailand på måndag överhuvudtaget.
Fy fan jag är så uppgiven och sur på världen och vårt ”flyt” med allt hela tiden.

SUCK.

Isabell råkade för några veckor sedan få hem en liten röd bil ifrån dagis. Råkade med kursivt, tror jag.
Är inte helt säker på att det endast var ett misstag. (Vi har dock inte kommit ihåg att ta den med tillbaka än!)
Idag hämtade hon bilen (och en hel del annat, i en påse) och gick in till Robin i arbetsrummet, började plocka upp saker från påsen i tur och ordning och sa att de skulle ha picknick. (Robin satt och jobbade, hyfsat stressad).
Och så plockar hon upp den lilla röda bilen, ställer framför Robin på skrivbordet och säger ”Den här bilen tog pappa ifrån dagis”.

:D

Förmodad öroninflammation nu också då.
Robin och Isabell på akuten.

Jag ÄLSKAR vår tillvaro just nu.

*hänger mig i garderoben*

Over and out.

Jaha, en dag på dagis och sen var det kört igen.
Då var barnen sjuka IGEN, med världens jävla förkylning och feber. 6 dagar kvar till Thailand.
Dessutom är det ett litet helvete för ens tålamod att vara hemma och standby dygnet runt i veckor i sträck, med två sjuka barn som behöver en exakt samtidigt hela tiden.
Vad hände med min egen person? Förhoppningsvis väntar den på mig någonstans där, om några år eller så.
Inte ens frisören imorgon kan bli av nu. De två timmarna av lite space som fanns kvar för enbart mig.
Få bli lite fräsch. Men som sagt, det sket sig. Inte ett dugg bittert känns det.
Så Familjen S – ni kommer få stå ut med ett oklippt, ögonfranspigmentfritt, tråkigt vrak i tre veckor.
Åh vad härligt allt känns just precis nu.

Inte.

La ut detta på Facebook för jag tyckte det var så kul. Men alla läser inte på fejjan så jag delar med mig utav det här med :-)

Följande konversation utspelade sig igår vid middagsbordet.

Jennie: Isabell, vad hette Molly när hon låg i mammas mage?
Isabell: KOTTE!
Jennie: Ja precis, och vad hette du när du låg i mammas mage?
Isabell: ….. Blåbär.
Jennie: Nä men Isabell, vi kallade ju dig för Russin när du låg där.
Isabell: Vad praktiskt!
(Jennie: ASGARV)