✫jempie

Inslagsproducent eller inslagen present?
Det är frågan det.
Det gäller att hålla alla tungor i rätt mun när man diskuterar Robins gamla Medieskolanklassisar.
Nåja.
Jag är SÅ lycklig över att Arga snickaren är tillbaka. Han är så bra. Ja, hela programmet förstås…
Ikväll var det dock värsta stolpskottet till snubbe som var med, jag fick ingen som helst sympati för honom. Fattar inte att snickaren inte bara tog sitt pick och pack och åkte därifrån och sket i renoveringen.
Det skulle jag ha gjort, kort stubbe som jag har och allt.

Nä godnatt nu.

Vid middagen idag. Isabell hoppar plötsligt ner från stolen och fram till Molly som sitter i babysittern och har tråkigt.
Isabell greppar en bok och har den goda tanken att läsa lite för sin syster.
Hon slår allvarligt upp boken och börjar:

”Det var en gång en saga…”

Hahaha inte helt lätt att hålla sig för garv alltid.

Idag har jag tamejfan satt personligt rekord i barnvagnspromenerande.
Totalt blev det väl en sisådär 4 timmar. Inte riktigt kanske, men nästan. Det var ju så härligt väder och jag hade inga tider att passa för en gångs skull då Robin skulle hämta på dagis och det var bara så himla stressfritt och skönt allting.
Lät Mojsan sova två jättelurar ute rullandes i vagnen.
Molly och sömn förresten, hon har över en natt kommit in i någon fas eller något och vill inte bli nattad på kvällen. SUUUUUUUCK. Hoppas det går över.
Nåja, somnar till slut gör hon naturligtvis, vi är envisa som åååååsnor jag och Robin, och ungen är ju toktrött det ser man ju, men hon har en järnvilja den där damen.
Men så håller hon på och vaknar upp fjorton gånger innan hon somnar för natten, något som hon absolut inte sysslat med tidigare! När hon tidigare då (innan denna krångelperiod som började för några dagar sen) somnat sådär vid 19 absolut senast 20, så sov hon sen, minst till 00 och ofta 02 innan hon ville ha mat. Men nu har hon alltså ändrat om hela systemet från en dag till en annan. Läser om en fas som inträder vid ca 4 månaders ålder och kan gestalta sig precis så här och inser att det kan väl vara den.
Hoppas det i alla fall och att det går över sen…

För att återgå till den soliga promenaden.

Mina ögon sonderade oupphörligt terrängen efter Phil&Ted-barnvagnar. Larvigt va?
Och när jag såg en saktade jag in och bara stirrade, för att se exakt hur den ser ut, beter sig, hur man har det med körkomforten och så vidare. Ja, egentligen borde jag ju gått fram och knackat föraren på axeln och frågat om jag fick provköra, men där drog jag liksom gränsen ändå. Så det blev fågelholksansikte på avstånd istället.
Jag tror att det är vagnen för oss, jag är så förväntansfull. Bara den kommer någon gång!
Någon vecka till får vi troligen dessvärre vänta som minst.

Nä nu ska jag duscha och tvätta håret.
Och just det, imorgon är sista dagen för en fröken som blivit lite utav en favvo på nya dagiset. Det är ju jäkla tråkigt att är det inte vi som flyttar, så är det de som slutar :(

Går en sak sönder går allt sönder.
Det vet vi ju, eller hur?
Jag har länge gått runt med en känsla i kroppen av att något kommer att paja snart. Typ något viktigt som kylen eller tvättmaskinen eller så.
Ikväll la diskmaskinen av. Det kom alltså inte som någon chock då eftersom jag ”vetat” det ett tag nu.
Värmepannan håller på och bråkar och har sig och jag bara vet att vi kommer att få byta ut delar av den snart också. Grannen hade råkat ut för något liknande dessutom och det blev en saftig nota…
Markisen har ramlat ner och i veckan kommer en gubbe och monterar dit den igen. En tusing till som ryker. Men på tomten kan den inte ligga och solskenet i vardagsrummet håller på att göra mig galen (och blind!).
Så, det är ju bara att öppna pluskan och pynta.
Kan det vara så att Någon där uppe satte stopp för vår dyra resa för att vi skulle komma att behöva pengarna till annat?
Det verkar så.

(Så nu blev vi galna av att allt bara pajar och köpte ny diskmaskin och ny kyl/frys utav bara farten. Kylen sjunger nämligen på sista versen den med och jag pallar inte att leva med ”när pajjar den, är det idag tro?”. Hoppas tretti.se snabbar sig så vi får våra nya och förhoppningsvis BRA fungerande maskiner redan i veckan).

Jag och Mojsan läser om grisarna Vill och Vill-Inte. Det är egentligen Isabells bok men eftersom hon är som grisen Vill-Inte just nu så vill hon inte läsa böcker för närvarande. Lillasyster däremot lyssnar spänt och tittar på bilderna.
Och jag, jag är ju en sån där präktig sak som tycker att man ska börja läsa för bebisarna så fort de landat där nere mellan knäna i princip.
Jag tror att det är bra för läs- och skrivkunnigheten. Och ordförståelsen.
Och kanske för lite andra saker också.
Så jag kör på med mitt race.

Ser ni, hon är helt inne i handlingen!

Finns det fortfarande någon jempieläsare som läser HELA inlägget, varenda ord varenda stavelse liksom?
Eller snubblar man som hastigast genom texten lite skummande och läser noggrannare bara om det är något man särskilt fastnar för?
Jag vill veta helt ärligt så ut med språket nu gott folk.

Solen lyste med sin frånvaro och klockan slog nio. Isabell och jag stress-åt frukost och Molly vred sig allt mer missnöjd i babysittern på golvet. ”Trött för i helvete morsan, ta mig härifrån!”
Isabell skulle ju bara ha en macka till, så jag brer prydligt en farmorsmörgås som Isabell säger (LingonGrova) och donar i ordning.
Sen hoppar hon ner från stolen och deklarerar ”Isabell är färdig”.
Jaha? Vad trött man blir.
”Nu ska vi bara plocka undan här lite fort Isabell och sen ska vi gå ut så att Molly får sova i vagnen och du får leka, det blir kul va?”
”Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaa hahahahahahaha” *springer runt och ylar och rullar in sig stående i gardinen*.
”Men Isabell, kom igen nu, följ med mig in i badrummet och borsta tänderna nu så att vi kommer iväg någon gång”
Tystnad.
Nä men jag går väl och borstar mina egna så länge då, tänker jag.
Skönt, nu kommer vi strax iväg, nu ska jag bara få på mig själv lite kläder, Molly overallen+mössa+vantar och Isabell fleecetröja+termobyxor+vantar+jacka+stövlar och mössa.
Går och letar upp Isabell som jag för en stund sedan satte på blöja, tröja, strumpbyxor och mjukisar.
Hon sitter nu plötsligt naken igen, blöjan, tröjan, strumpbyxorna och mjukisarna i en liten hög på golvet.
”Men ISABELL vi ska ju GÅ UUUT?! Varför har du tagit av dig kläderna?!!!”
”Aaaaaaaaaa hahahahahahahahaha” *springer naken det fortaste hon kan och rullar in sig stående i gardinen*.
Molly gallskriker i babysittern och är så trött så det börjar likna bebisplågeri att ha henne vaken längre.
”KOM IGEN NU ISABELL VI MÅSTE KLÄ PÅ DIG OCH BORSTA TÄNDERNA OCH GÅ UT”.
”Nääääää hahahahahahahahahahahaha *springer bort i en annan ände av rummet och gömmer sig och böjer sig undan mina försök att fånga in henne*.
Jag börjar få lite lätt stresskänsla uppblandad med viss irritation.
”NU KOMMER DU HIT ISABELL”, tar med milda hårdhandskarna och lyfter in henne i badrummet. Där får jag hålla fast henne och borsta tänderna på henne.
”Om du inte lugnar ner dig nu så får mamma och Molly gå ut ensamma eftersom du ju inte hjälper till och du kan ju inte gå ut naken och det skulle vara tråkigt om du inte följer med tycker vi”.
”Isabell ska osså följa med ut”. Jaha liksom, på vilket sätt tycker hon att hon visar det?
Efter fortsatt milt tvång får hon på sig alla kläder igen och Molly är vid det här laget rabiat av trötthet och ger mig några hårda protestsparkar i de mjölkömma tuttarna när jag sätter på henne overallen och dumpar henne i vagnen.
Ut med Isabell på tomten och ut med barnvagnen med den gallskrikande bebisen som är fullständigt övertrött.
Jag har numera stresskänsla maximum och far runt som en yr höna och letar tröja, mobil, nycklar och vantar.
”Stanna där Isabell, inte ut på vägen nu!!!”
”Jag stannar här mamma”.
Mm, BRA.
På med jackan, mössan ner över den totalt ofixade Annika Östberg-luggen och så absolut inte ett streck smink idag heller. Men huvudsaken är att jag kommer UT.
Väl ute lugnar sig Molly efter lite ivrigt barnvagnskörande över största knastrigaste is-slask-vallen.
Sen sover hon som en sten i en och en halv timme.
Här är våra bilder från idag:

När man får första barnet får man mammagrupp och hej och hå, informationsträffar på BVC och hela kitet.
Andra gången – ingenting.
Jovisst, det mesta kommer man väl ihåg, jag menar det man diskuterat angående sömnen och maten osv osv, och det mesta går ju att läsa på om på nätet.
Men gemenskapen med andra nyblivna mammor? Nej den klarar man sig utan andra gången tydligen.
Jag tycker det är lite tråkigt att jag som dessutom är ny här i området, inte får chansen att stifta bekantskap med andra mammor på samma sätt som nya mammor får chansen att stifta bekantskap med andra nya mammor.
Man är ju trots allt hemma lika mycket som de som får första barnet, om än att man ofta har en tid att passa till dagis. Men ändå.
Jag tycker det är konstigt.
Jag får nog hänga upp en lapp på BVC och starta en andra- eller tredje- eller vilketjävlabarniordningenduvill-mammagrupp.
Det måste väl finnas fler som jag?

Den här dagen har varit jätterörig, jag har i princip inte gjort annat än att försöka få Molly att äta och sova. Hon är helt ur gängorna nu igen stackarn, hann väl vara helt frisk i en vecka ungefär. Nu är hon förkyld igen, dock inte jätteförkyld utan mest lite småsnorig och på konstigt humör.
Det går la över.
Det är bara så jobbigt när hon ska bråka sådär och varken äta eller sova som hon brukar. Då blir jag trött och irriterad och då blir det ännu svårare för det känner hon ju på en gång.
Nåja. Imorgon hoppas vi att det blir lite mera struktur igen.
Plötsligt händer det eller vad säger man?
Fick ett brev hem i lådan som jag ärligt talat var på VIPPEN att kasta i soporna på en gång.
Reklamskit trodde jag. Ett kuvert med skålande champagneglas på och typ ”Grattis till vinsten”. Så brukar ju de här larviga reklambreven se ut, ni vet, ”anmäl dig nu och du har chans att vinna tre meter snöre och en resa till solen, gör bara si och så och betala in bla bla”, ja ni hajar.
Men så såg jag plötsligt att avsändaren var Postkodlotteriet och tänkte att jag öppnar väl.
Jaha, ”Grattis Jennie” liksom. Tusen spänn! Inte illa. Ibland så.
Det blir en alldeles ypperlig delbetalning på våran nya vagn (som inte kommer förrän om ca 2 veckor, morr… ville ju ha den NU!)
Ja nä ja vad har hänt mer? Inte mycket. Jag tog en kvällstur med Sune bort till Coop och fyllde på med lite sånt där som varit slut ett tag, eller börjat ta slut. Typ schampo och balsam, plåster, bakplåtspapper och sånt.

Nyss drack vi varsin kopp te jag och Robin, och bytte några ord. Vi har nästan inte hunnit prata med varandra den här veckan då han haft och har så extremt mycket jobb!
Tråkigt att knappt hinna ses men roligt att det rullar på så bra!!!

Jag har ju som bekant klippt mig och har numera lugg. Detta gör ju rätt mycket för utseendet, jag menar, man ser klart annorlunda ut innan alla har vant sig.
Sen jag klippte mig har Isabell med jämna mellanrum frågat mig ”är du vanliga mamma?”. Vad svarar man på det liksom? ”Men Isabell, SJÄLVKLART är jag vanliga mamma!”
Men så dyker frågan upp i alla fall då och då. Alltså, hon beter sig ju numera (inte första timmarna efter frisörbesöket!!) som att jag är vanliga mamma men ändå måste hon ta upp detta ämne i tid och otid.
Ikväll stod jag och satte på henne pyjamasen och hade för ovanlighetens skull satt upp luggen med spännen så att jag väl antagligen såg ut mera som förut, igen.
Då säger hon ”Var vanliga mamma, du är inte fin!”.
Jag håller på att sätta i halsen av förvåning och garv och frågar ”Är jag inte fin?!”
”Nä mamma du är inte fin, var vanliga mamma!”
”Men hur ska jag göra för att bli fin igen då menar du??”
”Klipp håret”.

Hm… Hur ska jag ta detta liksom?!
Ungen har uppenbarligen väldigt mycket mera åsikter om mitt hår än vad jag någonsin kunnat föreställa mig.

Suck :D