✫jempie

Isabell håller i en myra, till synes död.

Isabell: Den är död!
Carro: Ja, titta…
Myran sprattlar plötsligt till och viftar på benen en smula.
Isabell: Nää titta den FUNKAR! Ja nu funkar den igen!

Lämna aldrig en tvåochetthalvtårig chokladbollsätande storasyster med en icke på LÄNGE än chokladbollsätande sjumånaders lillasyster.
”Mamma! Titta vad Molly gör” ropar Isabell, jag vänder mig hastigt om och kastar mig sekunden därefter framstupa för att med alla mer eller mindre tillåtna medel gräva ut en supersmaskig pärlsockerbeprydd chokladboll ur det lilla barnets mun.
Men Molly såg nöjd ut…

Kommande vecka är jag gräsänka. Robin åker till Almedalsveckan på jobb.
Jag och barnen skulle hängt på men jag ändrade mig och stannar hemma istället. Semestra på Gotland hela familjen samlad får bli till slutet på sommaren/hösten istället. Så kanske farsan är hemma också!
Isabell bor hos sin mormor denna helg och då vi bara har Molly anser vi oss i det närmaste ha semester.
En enda sovande bebis i vagn – då är det läge att dra på restaurang va? SÅKLART!
Jag och Robin knatade således ner till Gurras lokala hak och åt lite mat och tog ett glas rött ikväll.
Här är vi:

Mammas finska vän Riitta skickade detta i ett brev till mamma – kul va?
Vi är alltså med i finska tidningarna också :D
Ok, det hade jag ju smått på känn eftersom det på kontraktet stod att det skulle gälla i Norden.
Men ändå.
Så konkret det blev haha.

moi moi

Jag är ju sådär lite knäpp av mig och kan ibland sakna våra gamla krokar kring Johanneshov och så. Stämningen liksom. Närheten till både natur och city.
Inte så att jag inte trivs här alltså, men man kan ju gilla fler ställen än bara ett, inte vara så enkelspårig så att säga.
Jag ska nu inte fastna i detta! Det jag ville tala om var en sak som jag INTE saknar med det mer befolkade Hammarbyhöjden.
Jo det när man drar på sig träningskläderna och ger sig ut att jogga. Där kunde jag rent ljusmässigt avsky att springa sådär halvtidiga sommarkvällar just för att man syns ju så extremt mycket! Man springer där längs trottoaren och så närmar man sig ett ungdomsgäng kanske, med tre fyra stycken finniga tonårspojkar med bokhyllorna fulla utav SLITZ hemma, med supertrimmade välsvarvade trostjejer.
Och så kommer jag där i mina tvättblekta, knäiga mjukisbyxor från nittinio och ska försöka se oberörd ut. Sen hör man de där tonårsgarven på avstånd och hur de liksom gör sig lustiga över ens oerhört osexiga uppenbarelse.
Ja ni kanske förstår. Känner igen er till och med. Eller är ni alla superheta i joggingstunden?
Här däremot. Här ger man sig ut i den vildvuxna skogen med sin platta tvågraviditetsrumpa (ni som kanske inte varit med om det än och/eller inte känner till fenomenet: man får platt arsle av att vara gravid och föda barn. Man får ännu plattare arsle efter sin andra graviditet och sitt andra barn) och man springer fasen inte om något ungdomsgäng som kan garva åt en, nej här är det möjligen max ett gäng rådjur som älgar uppskogs när man kommer flåsande.
Skönt det!
Då kan man fila på sin figur lite sådär i skymundan.
Det gillar jag.

Så här frodig rumpa hade jag innan mina två graviditeter:

...hoppas ingen trodde på mig nu haha

Igår rullade vi över till andra sidan stan och hälsade på familjen S i värmen.
Vi hängde ute på tomten mestadels och letade skuggiga fläckar. En tripp till lekparken blev det såklart också. Isabell och Felicia cyklar som två raketer så det är liksom bara att hänga på om de väl har fått en idé :)

Här är några bilder:

Isabell när vi packade in oss hela familjen i bilen. Hon tittade ingående på Robins och mina händer.

Isabell: Mamma, pappa, ni har händer och fina ringar.
Robin: Ja vi har ringar, det är för att vi är gifta med varandra.
Isabell: Jaaa, när jag blir stor då ska jag också gifta mig med den farbrorn som har lite hår för då får jag också många fina ringar på mina händer!

Vi: Hmmpfff….. Jaaa det blir jättebra. Gift dig du med farbrorn med lite hår.