✫jempie

Idag sysslar jag med något som jag väldigt sällan sysslar med.
Jag vilar mig.
Jag sitter i pyjamasbyxor och läser mina härliga favoritbloggar samtidigt som jag dricker kaffe, äter ägg, avokado och nu – en pepparkaka med philadelphia. Gamla kvarglömda peppisar från julen.
Jag är oduschad, osminkad (jo, tack säger ni) och knarkad med värktabletter.
Jag har nämligen så himla ont i min jävla dumma bäckenled som jag tränat lite fööör mycket lite fööör tidigt så nu har jag fått inflammation i  några muskelfästen så det gör ännu ondare.
Så går det när man ska visa sig på den duktiga sidan och faktiskt göra som kiropraktor Micke säger för en gångs skull.
”Du har gått ut lite för hårt, nu måste du vila dig från träningen några dagar Jennie” meddelade han sist. Och jo tack det känns.
Ett par dagar till men sen ska jag lägga mig i mina stärkande positioner samt rulla fram pilatesbollen från klädkammarn igen.
Förresten är jag trött och känner mig lite början till förkyld (igen).
Så idag blev det vila alltså.
I normala fall, på vanliga dagar så fullständigt kastar jag mig in i duschen så fort jag kommit hem från dagislämning och sen brukar jag ha tusen ärenden runt byn och har jag inte det har jag ändå en mastig promenad som bara måste göras fort. Och gör jag inte det så har jag nästan jämt världens femifamiljen-tvättberg att handskas med. Ja inte ligger jag på latsidan i alla fall.
Förutom idag då. Men det kan jag väl få vara värd?
Emma sussar så sött inne i sovrummet.
Får jag lite ork så ska jag montera en IKEA-möbel, men det får också lov att bli det enda. Och kanske kanske kommer jag att hinna följa med Robin och kolla på en bil i eftermiddag.
Men det beror på om det faller in rätt med dagishämtning. Aldrig kan man föreställa sig innan man får sitt andra barn att det blir så extremt tidsbegränsade dagar. Jag chockades svårt utav även det när Molly kom. När jag glassat runt med Isabell utan tider att passa under föräldraledigheten.
Nu är ju detta omgång tre så jag var fullt medveten om att det ju är så här det är, och ändå känner jag mig lite chockad när jag tvingas tacka nej till olika aktiviteter som innebär att lämna närområdet.
För att jag ska hämta på dagis.
Jaha nähä nu ska jag vila vidare.

i baksätet:

(tre i rad alltså)

I helgen har Isabell och Molly varit hos sin mormor och vi har haft en del projekt för oss här hemma.
Det största var att uppgradera Molly till en storsovare, dvs byta ut hennes spjälsäng (hon har varit tvungen att sova i ”bur” pga extrem vildhet ni vet) mot en stortjej-säng. En Lotta-säng som Isabell kallar denna typ utav sängar.
Molly har nämligen fått en likadan säng som Isabell och det ska bli väldigt kul att se hennes reaktion när hon kommer hem sedan :-)
Emma har i sin tur blivit lite för stor för takvaggan då hon nu börjat röra sig så mycket i sömnen att hon ibland vaknar och skriker för att hon fastnat som ett ”S” mellan de ovala ”vaggväggarna”. Inte alls bra.
Vaggan ut, spjälsäng till Emma och stor säng för Molly alltså.
På sikt ska vi ju göra om i lilla kammarn så Emma får ett eget ”rum” men än så länge sover hon nära mig eftersom hon dels är så pass liten fortfarande och jag inte kan slappna av med henne utom ”synhåll” nattetid och dels för att hon ammar ett par gånger på nätterna.
I natt var första natten i spjälsäng för Emma och jäklar vad bra hon sov! Tror hon njöt av att kunna ta ut svängarna för hon sov med armar och ben rätt ut som ett kryss nästan hela natten och hon vaknade en gång mindre än hon brukar :-)
Först tänkte vi trycka ner spjälsängen mellan vår säng och det långa skrivbordet vi har, kallat ”arbetsplatsen” men näe det blev inget bra. Jag fick en smal remsa att gå på och Robin fick en ännu smalare. Det är ju inte för så lång tid men det är väl kanske ett par tre månader kvar ändå innan jag vågar flytta henne till egna rummet så vi bestämde oss idag efter en trång natt att vi tar bort skrivbordet så länge och skaffar ett lite mindre och ställer i vardagsrummet.
Sen när Emma flyttar ut till kammaren så ställer vi tillbaka vårat långa skrivbord i sovrummet igen eftersom vi trivs så bra med att ha varsin arbetsplats där.
Är ni med?
Bra.
Så här fint blev det i Isabell och Mollys rum:

Mollys hörna

Likadana sängar, stolar, sittplats osv osv. Det gäller att göra det likadant så det inte blir ”ORÄÄÄÄTTVIIIIST”.
Lätt hänt vet ni… ;-)
Sen har jag bara en lite sämre mobilbild på Emmas sänghörna i vårt rum och det är inte helt klart än heller, det ska bytas spjälskydd och upp med en mobil att titta på och så vidare (funderar på iphone, närå) innan det är helt klart.
Just nu ligger hon och sover middag där så hon verkar trivas fint:

Luftigt och skönt utan skrivbordsträngsel

Det här solkiga gamla nedsvettade och plattsparkade spjälskyddet från IKEA skall bytas ut mot ett svart spjälskydd i serien ”Moln” av Gunila Axén.
Vi är supernöjda!
Nu skall vi bara ordna den tillfälliga lilla arbetsplatsen i vardagsrummet och till det behöver vi alltså en kortare bänkskiva som skall inhandlas i veckan.
Bild kommer då!

Emma är en pratkvarn redan.
Kan man bli annat med två pladdriga storasyrror (och en pladdrig morsa? ;-))

Hon har ett något lite mera djuriskt läte. Lite som en skrikapa i djungeln, tycker jag.

Det är jag det:

Jag har ju aldrig varit någon fan utav lösnaglar, heter det förresten så fortfarande eller säger man typ… öh.. nåt annat?
I alla fall.
Nagellack är jag beroende utav.
Jag verkligen känner mig jätteful och naken med hudfärgade naglar.
Skulle hellre gå omkring utan brallor.
Normalt va?

Ja!
Så får jag stänga in mig i mössa och tjocka kläder ett tag till.
Vad skönt! Ärligt asså.

Isabells första egenhändigt skrivna ord av den längre sorten:

Isabell kliver ur badet och torkar sig.

Isabell: ”Jag fryser inte nu mamma!”
Jag: ”Men vad bra”
Isabell: ”Jag börjar bara bli blå”

Tänk vad praktiskt, Mollys tandborste funkar inte bara till tänderna utan även till soffdynorna, golvet, väggen, katten (se bild), toalettstolen, armhålorna, tvättmaskinen OCH håret.
I alla fall enligt henne själv.
Denna fann jag i soffan nu efter att jag lämnat dem på dagis, jag hann nämligen inte tjata eller leta mer när jag för tjugosjätte gången sagt åt henne att komma för att jag skulle få borsta ”sista varvet” som vi säger.
Jag gav upp helt enkelt, jag har två ungar till att få i ordning och går Molly med morgonmun en dag så är det ingen katastrof anser jag.
Men då passar hon snabbt som ögat på att städa lite istället.
Det har hänt förr…