✫jempie

Hahaha! Mitt i akuten-helvetet måste jag garva stort – Isabell brukar låna min telefon medan jag nattar Emma.
Jag upptäckte nu att det är väldigt spännande att gå igenom galleriet på den i efterhand:

Emma blir tre månader gammal idag!
Detta firar vi genom att ta en vända till på akuten.
Barn 2 blir oftare sjuk pga storasyskonet. Barn 3 blir i princip aldrig frisk helt innan det börjar om igen, pga storasyskonen.
Ni kan fethaja att jag är trött på detta nu. Bacillhelvete!
Och att de inte kan kika på bebisar på vanliga VC utan det är akuten som gäller.
Även om man bara behöver göra ett streptokockertest för att syrran är diagnosticerad med det.
Aja.
Snart är det sommar, tjo och tjim!

Vårat baksäte är numera ett väldigt välpackat sådant.
Tre brudar med tillhörande bilstol.
Det är därför vi är på jakt efter en Q7:a nu.
Ett tag trodde vi att vi skulle behöva skaffa en *host* Volvo (XC90) men nu tror jag vi är räddade.
Sorry alla Volvoälskare, men jag vill verkligen inte.

”Kolla Emma, vi ritar en snopp”

”Men säg inget till mamma…”

Det var nog Micaela som först tipsade mig om fenomenet ”Glossybox” och tänk att det ska hon ha ALL credit för.
Idag hämtade jag ut den, en helt UNDERBAR liten rosa och krusidulligt lyxig sak med några produkter som jag aldrig någonsin skulle ha handlat själv.
Mest pga utav priset och utav okunskap. Jag köper det vanliga liksom.
Letar inga nya favoriter direkt utan håller till godo med Apotekets krämer och så vidare. Ja men ni hajar.
Nu kom ett gäng produkter (två i miniformat resten i vanlig storlek) hem i en så jävla härlig rosa låda med lock (bara den skulle jag kunnat pynta 139 spänn för bara för att jag är en sådan ask- och lådgalning).
Så, för 139 kronor i månaden får du hem en grymt härlig överraskningsbox med riktigt trevliga produkter i.
Detta kommer jag att fortsätta med.
En sunkig småbarnsmorsa som jag kan väl behöva lite flärd mellan varven.
Annars vissnar jag nog helt.

Sugen på att testa du också? Klicka här vetja.

Ena hudkrämen var en sån där riktigt svindyr sak, fast i lite mindre burk då.
Ska bli väldigt intressant att testa. Jag räknar kallt med att jag i och med den ska bli vacker som en dag.

Detta ser verkligen ut som ett sponsrat inlägg men det är det faktiskt inte.
Jag talar helt av egen fri vilja för att jag blev så kär i boxen :-)

GUD vad jag är avundsjuk på alla er med perfekta liv.
Ni som aldrig bråkar.
Ni som aldrig har sjuka barn.
Ni som alltid har tillräckligt mycket pengar.
Ni som har supercoola jobb.
Ni som har flådigaste boendet.
Ni som har perfekt sminkning dag ut och dag in, som inte ens verkar tvättas bort inför natten.
Ni som har det perfekta håret.
Ni som nämligen alltid har råd att gå till frisören i tid.
Och tid att gå till frisören i tid.
Ni som har barn som aldrig skriker.
Ni som aldrig upplever några problem med era barn.
Ni som alltid har de perfekta kvällarna utan disk på bänken, intorkade matbordsfläckar, utspillda pärlburkar eller bajsfläckar i toastolen.
Ni som hinner tvätta, tumla, hänga, vika och torka ur tvättmedelsfacket varje gång.
Ni som har perfekta uppsättningar kläder varenda dag.
Ni som går ner era graviditetskilon på 3 dagar.
Ni som har idylliska helger utan trotsutbrott som gör att man vill skjuta sig i huvudet alternativt svälja lite för starka tabletter.
Ni som orkar baka och laga mat med era barn var och varannan dag.
Ni som njuter av precis varenda sekund.

Men hur kan jag vara avundsjuk på er egentligen? Ni finns ju inte!
Det fattar väl vem som helst?

Tänk vad lätt det är att skapa polerad och tjusig yta genom en blogg.

Jag kanske ska börja läsa lite mer verklighetsnära bloggar mellan varven också. Bara för att få gotta mig lite i att andra också har det tufft ibland.
Jag hoppas att jag lyckas få med lite skit i min blogg.
För tro mig, skit har vi gott om.
Faktiskt alla levande människor. Oavsett hur man försöker vinkla saker och ting.

Nu ska jag torka bort lite svettlukt under armarna och ta ny deo.
Dammsuga upp all jävla torkad lera som följer med barnvagnen och ungarnas stövlar in.
Sen ska jag rensa den förbannade kattlådan på enorma, vidriga långa kattbajskorvar som Tjorven VÄGRAR gå ut och skita i närmsta skog.
Sen ska jag lyssna oroligt mot bebisens kraxiga bröstkorg medan hon sover. Och hoppas att jag inte väcker henne så jag måste kämpa med amningspositionen i den obekväma soffan medan de stora tjejerna kommer hem från miniSats med Robin och skriker och stojar och vrålar så att Emma släpper tutten och vägrar ta den igen.
Efter det ska vi packa in alla vrålande ungar i bilen och åka till närakuten för att ta halsprov på mig och Molly. Eftersom vi aldrig blir helt friska.
Och efter det ska vi nog ta en tur till lekparken och ha jävligt tråkigt.
För inte fan är det kul att stå i lervällingen och putta fart på en gunga hur länge som helst?
Eller lyfta upp någon på linbanan och klafsa efter med för stora kliv så ungen inte ska ramla i vällingen och bryta armen?

Njae.
Roligare saker kan man faktiskt ha för sig.

Och tro mig. Mitt i allt skit och elände så älskar jag mitt liv och min familj.
Lika mycket som alla er med ”perfekta” ytpolerade liv…

Så det så! :-)

Det är Emma det.
Ska det inte ge sig snart undrar man. Vi var ju på sjukan i tisdags men idag låter hon värre. Dock stämmer det med antalet dagar och hur intensivt slemmandet är om det nu är RS igen.
Värst ca femte dagen vilket är idag. Ingen feber, fortfarande snorig men slemhostan är det absolut värsta.
Orkar snart inte mer, det är så synd om lilla Emma. Och barnvagnspromenad är bara att glömma, lägger man henne ner hostar hon snudd på ihjäl sig.
Stackars bebis. Funtar på att ta en runda senare med flickebarnet i sjalen.

Jo jag är ju som bekant inte helt hundra på det här med matlagning.
Robin är kocken här hemma men han jobbar ju rätt så intensivt som ni kanske har förstått och därför blir jag liksom lite utav ensam ansvarig för den mesta utav vardagsmaten här hemma.
Detta stressar mig rätt mycket, men jag börjar vänja mig sakta men säkert.
Vi har provat de flesta ”matkassar” på marknaden genom åren och nu senast blev jag lyckligt utvald och fick prova på en matkasse från Mathem.se gratis. Inte illa.
Det var fem rätter och jag är faktiskt rätt så nöjd. Maten var god och varierad och uppskattades, i alla fall av oss vuxna.
Ungarna äter ju i vanlig ordning inte en tugga så fort man lagar ”riktig” mat…
På några recept tyckte jag kanske att det var lite väl många moment, något som en matlagningsrädd människa som jag kan rygga tillbaka lite vid anblicken utav, men jag har varit med om värre.
Och är det något som faktiskt KAN underlätta vardagen för en småbarnsfamilj, och säkert andra också så tycker jag att det är hemkörning av mat. Slippa fundera och bara laga det som någon annan bestämt är grymt skönt.
Det gillar jag!

Isabell hittade en lapp och bläckpenna och frågade om hon fick skriva de saker vi behövde handla.
Javisst sa jag och sa några ord med fler bokstäver än jag ”vågat” hittills.
Och tro på fan, ungen skrev helt själv ändå!

Isabell: ”Mamma, Vasaskeppet sjönkte för länge länge länge länge länge länge länge länge länge länge länge länge länge länge länge länge länge länge sen. Så nu kan man inte känna det längre”
Jag: ”Ja fast vet du, nu har dom plockat upp det och ställt det på ett museum så man kan åka dit och titta på det, vill du det?”
Isabell: ”JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA”