✫jempie

Den här damen har många namn, limpan, flintskallen och emmenpemmen är bara några:

Snart ska vi packa ihop oss och ge oss ut på byn för att möta upp M och E.
Det blir superduperskoj att ses igen!

Ni tror väl inte vi brukar sova vid midnatt?

Bor man dörr i dörr med en förskola så måste man komma ihåg att låsa om man inte plötsligt vill ha ungar och föräldrar i hallen.
Min mardröm är att jag ska sitta på toan med dörren vidöppen (jag är ju morsa och ofta ensam med dem) och att det plötsligt skall stå en hen och en förälder (notera att jag är noga med här att utelämna könet) i hallen och glo på mig.
Brevlådan öppnas och stängs i ett när det är dagishämtartider och ibland hör man ett glatt ”ISABEEEEEEELL, MOLLYYYYYY” genom den också. De går ju hem sisådär en timme eller två innan alla andra.
När jag har en bra och en glad dag, som idag, rycker jag bara lite på axlarna och fnissar lite åt detta fenomen.
När jag har en dålig och förbannad dag så är jag på väg i full fräs mot dörren med knölpåken i högsta hugg så fort jag hör det minsta lilla ryck i dörrhandtaget. Givetvis har jag ett ”JÄVLA UNGHELVETEN” hängandes i mungipan också.
För det ska ni inte tro, att jag är värsta blida ”jag-älskar-ALLA-ungar-kvinnan” inte.
”Mina barn och andras ungar (ungjävlar)”, det hade kunnat vara jag som myntat det.
Johodå minsann.
Det trodde ni inte va?!

Jag har från och med idag sällskap vid bordet:

Upp som en sol:

Spännande att ligga på golvet när mamma springer omkring och grejar med saker

Världens sötaste slemhög

Idag gjorde hon även några försiktiga ”dra-sig-framåt-ansatser”, det gick inget vidare. Men försöka duger ju. Nu kommer hon att öva på det läääääänge, nästan i smyg (som vanligt) och sen vips så kan hon det. Jag börjar kunna den här lilla damen nu ;-)

Okej, det här är så sjukt knäppt att jag måste skriva det.
Jag sov dåligt inatt och passade på att sova en stund nu på dagen när Emma sov. Problemet är bara att när jag sover på dagen så drömmer jag så galet knäppa drömmar och idag var inget undantag.
Jag drömde att min lillasyrra (som har en liten bebis och ammar precis som jag!) kom hem till oss med värsta jättebrösten.
”Ah, dags att amma?” frågade jag.
”Nej det här är mina nya silikonbröst” svarade syrran. ”Jag fick dom av mamma”.
Då var även mamma med i drömmen plötsligt och hon skyndade sig att säga ”Ja du ska också få pengar till något du vill så det är bara att välja, du kanske också vill ha ett par nya stora bröst?”.
”Nej” svarade jag. ”Jag vill ha pengar till en tatuering och en kurs i improvisationsteater”.

Hahahahaha ja sen var det inget mer.
Och det kanske inte var så farligt heller, mest lite kul att jag – in i den minsta lilla sjukaste dröm – är noga med att säkra mitt improintag.

Isabell: ”Mamma, jag har ritat en trettiosjuåring”

Om jag jobbade som nyhetsuppläsare så skulle jag INTE klara av att prata med någon utsänd journalist sådär ”direkt” ni vet med bild och fördröjt svar på ställd fråga. Kommer inte in på mitt ordförråd just nu, det är låst av någon anledning, så jag minns inte vad det kallas.
Men det ser ju så roligt ut när dom ba ”hur är stämningen där hos dig nu?”

…

…

…

…

…

…

…

…

…

…

…

…

…

…

…

…

…

…

…

…

…

…

”Jo här nere råder en uppsluppen stämning” bla bla bla.
Just det där tysta mellanrummet är mer än vad jag klarar av, det är så att jag nästan skulle få lust att börja prata om vädret (men det skulle ju inte gå, jag skulle ju vara nyhetsuppläsare och inte väderflicka isåfall) mitt i medan jag väntar och DÅ har det gått för långt.
Ni som känner mig vet väl att jag hellre bryter benet än kallpratar om vädret (SÅ pinsamt!).
Och det där tysta, pinsamma mellanrummet då alla bara väntar på ett svar, det kan få mig att bryta ut i nervöst asgarv.
Jobbigt, jag vet. Så nej, nyhetsuppläsare ska jag inte bli, det är numera struket från min attkanskebli-lista, tillsammans med veterinär, matematiker och bilbarnstolsmontör.

Jaja, en notering bara. Nyheterna står på i bakgrunden medan jag gör så viktiga saker som att läsa twitter, läsa bloggar och instagramma lite.