✫jempie

Vilket halabalo det är ute på gatan idag.
Ska alla börja jobba idag? Många i alla fall. Gissar att förskolan i vårt hus öppnar idag igen, det slamrades en del i trapphuset när jag stod i duschen.
Förskolan med ena avdelningsdörren två meter mittemot vår ytterdörr. Där Isabell skall gå. Fatta lyxen.
Molly ska gå i våningen under, men det här har jag ju redan berättat för er förut så det blir bara skrytsamt att dra upp igen.. hehe.
Ärligt talat tycker jag att vi är värda det efter allt logistikslit med att ha dagiset 2.5 km bort i Gurra. Fyfasen vad jobbigt det var med nyfödd Molly, två meter snö och ingen bil.
Jo, rätt ofta kunde jag ha bilen (som tur var!) men då blev det superbökigt för Robin istället med all filmutrustning.
Men de dagarna jag ha fick ha bilen var rena lyxen. De andra dagarna var rätt ångestladdade. Jag visste liksom aldrig om jag skulle komma fram ordentligt. HUR stressande som helst.
Nu langar jag dem tvärs över farstuplanet och en trappa ned. Så mycket bättre än så kan man inte få det anser jag. Särskilt inte när bebis nummer tre föds sedan. När man har svårt att passa tider överhuvudtaget, än svårare att ta sig iväg med allt.
Det enda solket i bägaren är väl alla kommentarer vi ändå får. ”Men TÄÄÄNK på att ni inte kan vara hemma något nu, då ser barnen er och det är INTE bra” osv.
Jag orkar inte ens kommentera det men jag gör det ändå.
Ett. Barnen ser INTE in till oss, om vi inte står och trycker näsan mot vardagsrumsfönstret alternativt hänger oss ut, vevar med armarna och gastar. Men detta skall inte bli aktuellt tror jag.
Två. Ska vi komma och gå behöver vi aldrig ens gå förbi dagisgården, vi kan gå framsidehållet istället.
Så.
Men det är klart, det måste alltid finnas någon som ser eventuella problem, särskilt i andras bekvämligheter.
Nåja, nog om det.
Det närmar sig, helt klart. Snart får mina ungar bli vanliga dagisungar (igen, för Isabells del).
De pratar om det precis varje dag. Stolpar upp vem som skall gå var och så vidare. Hittills har det varit Isabell som upplyser Molly om var de ska gå men nu har Molly börjat också ”Itabe Väven” och ”Monni Ujjan” – hur gulligt som helst.
Itabe=Isabell, Monni=Molly om det nu stod oklart för någon.
Vad Väven och Ujjan är får ni lista ut själva.
Är inte Monni ett ganska coolt namn förresten?
På tal om namn, det är en namnlös unge vi kommer få. Eller ja, om det är en pojke alltså.
Tänk att det inte finns ett enda pojknamn som känns helt bra för min del.
Får man döpa dem till nummer?

Puss syrran!

Eftersom jag är så satans givmild så bjuckar jag dem som vill se på en extra magbild vecka 21, denna gång utan kläder……..
Närå.
Fejset får ni inte heller se eftersom jag är så fantastiskt ful just nu. Därtill osminkad. OCH gör en jätteful min.
Jag har väl gränser herregud.

Åh vad jag längtar efter ett glas rött. Bara sisådär fyra hela månader kvar nu.

Jättedålig egenhändigt fotad magbild.
Men ändå.

Det går fort den här gången. Jag har fortfarande inte riktigt förstått att jag är gravid igen och nu är jag redan halvvägs.
Vecka 20:

Jag mår rätt så prima för närvarande skulle jag vilja säga.
Illamåendet har lagt sig, dock att jag fortfarande har svårt för viss mat. Varierar lite från dag till dag vad det kan vara jag har avsmak för.
Är pigg men har börjat få någon slags konstig matthet samt små sprickor i mungiporna som inte läker. Troligen är det järnet som börjat sina som det ju vanligen gör kring de här veckorna. Ska väl till BM snart och då får jag nog kolla upp det.
Känner dova små rörelser, betydligt mer dämpade än de två tidigare gångerna vid denna vecka och detta beror på att jag har moderkakan (David! ;)) i framvägg denna gång. Det blir som en dunsdämpande matta och gör ofta att man känner rörelser senare eller svagare än när man har kakan i bakvägg så att säga. När bebisen blir ännu större brukar det dock inte vara någon skillnad så det hoppas jag på. Rörelserna och sparkarna är ju den stackars moderns livstecken annars, från down under… Hehe.
Annars är det ultraljud som står näst på tur. Spännande! (Okej, det är mitt typ tredje eller fjärde denna graviditet, men nu har det ju hunnit bli en minibebis!)
Jaha, det var väl allt för nu.

Vi är SÄMST på att fota magen denna graviditet.
Stackars lilla Ärta. Men det är ju inget illa ment.
Lite ont om tid bara. Och ja, vi glömmer ju till och med att det är nån på gång så inte undra på att man glömmer ta fina magbilder med dyrkameran.
Min numera spruckna halvtaskiga iphone får duga.
Här har ni Ärtamagen vecka 18:

Saxat från ”min sida” på Familjeliv.se

Du är i vecka 17.
Du har gått 16 fulla veckor och 2 fulla dagar (v16+2).
Du är i 4:e kalendermånaden.
Du är i 5:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Sön 4 dec 2011
Du har 165 dagar kvar till beräknad förlossning.

Det är, lite optimistiskt sett, snart halvvägs.
Redan!
Det känns som om jag fick den där positiva gravstickan för någon vecka sen typ.
Helt ärligt så hinner jag inte ens tänka på att jag är gravid, jag glömmer bort det ibland. Jo jag är allvarlig!
Första barnet: OJ vad gravid man var. Så in i norden. Precis ALLT kretsade kring ens mage och allt runtomkring.
Andra barnet: Oj vänta nej vaddå jaha, en till? Kunde vi lyckas IGEN?! Tänkte på det och märkte av det lite lätt någon gång om dagen åtminstone. Resten av tiden hade man fullt upp med den redan födda så att säga.
Tredje barnet: Eh, har vi ens hunnit k****a? Hur gick det HÄR till? Och sen glömmer man det igen. Förutom de gånger man måste kuta till toa och spy, då kommer man på att aaaah just det, jag är med barn ja. Sen glöms det igen.

Stackars lilla Ärta. Jag lovar att försöka komma ihåg att mata och byta på dig åtminstone.
Jag ska göra så gott jag kan i alla fall.

;)

Härmed byter vi arbetsnamn på den lille varelsen i magen.
Fia, min kära Fia trodde att den kallades ”Ärtan” pga att jag skrivit så till en bild, detta namn tyckte jag och Robin var så oerhört sött och käckt att lille ”Dublin” från och med nu byter namn till ”Ärta”.
Isabell hette Russin. Molly hette Kotte och Bebba nr 3 heter från och med nu alltså ”Ärta”.
Hej hej lilla Ärta!
Tacka ”tant Fia” för ditt tjusiga namn! :)

♥

Får ju höra hela tiden ”men är det verkligen bara så tidigt som du säger, du är ju så stor?! Är det verkligen inte tvillingar?!”
Detta håller på att göra mig galen så härmed vill jag komma med två svar på tal, om det går för sig.

1. Jag har ju fött två barn redan, de senaste 3.5 åren, kanhända mina inre magmuskler inte är särskilt stabila för närvarande?!

2. Till någon sa jag ”det är pruttar och bajskorvar”, för det är ju fasen det det är. Man är ju konstant bubblig och hård i magen pga hormonerna.
Inte undra på att magen ser ut som en ballong.

Så här står det på growingpeople om just vecka 14 i vilken jag nu befinner mig:

Livmodern når några cm över blygdbenet. Ofta förefaller magen större och du och din omgivning (särskilt omgivningen) kanske misstänker att du är längre gången. Det beror på att väggar och slemhinnor i magsäck och tarmar svullnar, födan passerar långsammare genom matsmältningskanalen och det samlas mer gas i tarmarna. Man kan märka av tendens till förstoppning tidigare än så här men många tycker nu att det kan bli verkligt besvärande. Anledningen är att hormonerna gör att maten passerar långsammare genom magsäck och tarmar”

Så.
Lite bevismaterial så där, när ingen tror mig. Jag orkar inte gå och hålla in magen för att verka mer normalstor. Från och med nu står jag för min feta, frodiga fläskvalk bakom vilken lille Dublin tronar. Tillsammans med en hel massa gas och bajsköer.

Hej hopp!

Igår fick vi se en pigg liten krabat på ultraljud!
Endast 6 cm lång från hjässa till stjärt men ”fullt utvecklad”, och med det menar jag naturligtvis inte att den är färdig på något sätt men det är liksom en varelse med huvud, kropp, armar, ben, händer och fötter och näsben och profil och hela köret.
Är inte det helt otroligt?!
Jag såg den faktiskt på ett ännu tidigare ultraljud för bara några veckor sen och då var det en klump med huvud, någon form av kropp och knappt skönjbara knoppar till armar. No more. Det går så satans fort i de tidiga veckorna.
Den vinkade hejvilt, sparkade med sina små små ben och stoppade fingrarna i munnen.
Allt i min mage.
Nu börjar det kännas lite mer på riktigt.
Han eller hon ligger faktiskt där inne och allt ser jättebra ut. SKÖNT.
Preliminärt leveransdatum: 4 december.