Jempie goes asymmetrisk (igen)…
Okej då gott folk, här har ni mig, uppdaterad och klar inför det nya året:
- Kort…
- Långt…
- Lite asymmetri är aldrig fel!
Okej då gott folk, här har ni mig, uppdaterad och klar inför det nya året:
Jag fyller 29 år idag, gammalt som gatan men jaja… Rynkorna börjar hopa sig rejält i ansiktet och ja, nu går det bara utför.
Vi var på luciafirande på dagis också, ett stort antal ungar som stod ute i overaller med lusselinnen korvade ovanpå.
När allt var klart frågade Isabell med uttalat besviket ansiktsuttryck: ”Men skulle vi inte åka luciatåg?”
Hon hade alltså trott att det vankades någon form utav spännande färdmedel…
Så går det när man inte var med på förra luciafirandet pga sjukdom. Men nu, NU har hon koll på hur ett luciatåg går till.
Och hon hade talat om för varenda levande själ på dagis att hennes mamma minsann fyller år idag.
Sånt är högtidligt och viktigt, förstår ni ;)
Måste ju visa er min Halo här inne på jempie också. Facebook är bra men räcker inte i alla lägen.
Så här såg det ut över Gustavsberg idag när jag och mina snorisar tog en tur ut med pulkorna. Lite frisk luft har ju ingen dött av men jag var dock nära att förfrysa tårna och jag fick försöka med en snyftis inför Isabell om att mina tår skulle trilla av och behöva slängas i soporna om vi inte gick in.
Hon bara tittade på mig och garvade, så hon trodde mig inte. Precis som jag ju visste, annars hade jag inte tagit risken att lura henne som ni kanske förstår.
Så till slut fick jag in ungen och det var fasen i sista sekund. Jag kände hur det liksom knäppte i tårna när de tinade.
Ett par sulor tack, liksom.
Jävla billiga Skopunkten-stövlar i fuskmocka.
I alla fall.
Låt mig presentera ljusfenomenet Halo.
Är det inte vackert så säg.
Här kommer en hälsning ifrån familjen Danehavs sjukstuga.
Fast jätteallvarligt är det inte, som tur är.
Jag har fortsatt uppfuckad rygg. Även om jag anar en svaaaaag förbättring idag. Dock hade jag ju iskallt räknat med att det skulle vara borta idag men så var alltså icke fallet.
Isabell var småfebrig, vrålförkyld och lite hängig imorse så hon fick stanna hemma. Molly är lite förkyld hon också men inte farligt.
Robin är förkyld men han jobbar.
Så är det.
Vi har slappat idag. Jag har sorterat lite bland barnens kläder, rensat ut gamla trasiga böcker och så har vi spelat Memory några gånger jag och Isabell. Hon vann alla gånger. Det är så här med henne att det går i princip inte att vinna över henne i Memory.
Tro mig, jag försöker verkligen!
Jag är absolut inte en sån där morsa som låter barnen vinna, över min döda kropp alltså, herrejisses!
De ska lära sig från början att ibland vinner man, ibland förlorar man. Inga konstigheter med det. Det är så livet ser ut i stort ju. Det kan vara bra att känna till redan från början, anser jag.
Idag har jag haft så gaaaaalet ont i min urkassa rygg att jag varit tablettsnurrig hela dagen. För att klara mig.
Jag har liksom mitt vanliga problem som blir bättre och sämre i perioder och just nu med två småbarn har jag nog min sämsta period (ja rent fysiskt alltså) någonsin.
Och idag tog nog priset.
Dessutom undrar jag om jag inte håller på att bli sjuk samtidigt också, eftersom jag fryser och känner mig febrig, men det kan lika gärna vara för att jag har så satans ont.
Förhoppningsvis kommer det vara bättre imorgon. Efter såna här riktiga pissdagar ryggmässigt brukar det konstigt nog kunna vara helt borta nästa dag.
Det jobbigaste såna här dagar är givetvis allt bärande, påklädande, bökande, stökande med barnen. Det går inte, och ändå måste det gå. Om ni fattar.
Svårt att sätta sig i bilen till och med. Komma till rätta och sen att kunna pedala ordentligt. Jag gjorde värsta rivstarten ute på gården bara för att jag råkade. Isabell blev helt tyst där bak och undrade nog vad fan morsan höll på med. Men hallå, så kan jag ju inte ha det.
Som tur är har jag en tid till min kiropraktor nästa vecka, då lagas jag igen. Men eftersom jag kånkar och lyfter snett och sätter i och ur bilstolar hundra gånger i veckan och att barnen inte är plättlätta längre – kommer göra att jag snart får skitskitont igen. Micke (kiron) säger att det är tufft nu, men att det kommer att bli bättre och det vet jag ju själv. Han lagar mig ibland så att jag inte behöver hans hjälp på ett år eller mer. Men så föder jag barn igen och det blir till att lyfta och trixa sådär väldigt mycket igen och så är jag tillbaka.
Jaja. En dag ska jag väl bli bättre, får jag hoppas.
Har ingen passande bild från idag så jag tar en som inte passar.
För upplivandets skull.
Tjocka släkten på kalas för flickorna idag.
Tack tack tack för att ni kom och för alla fina presanger!
De sover som prinsessor nu, dödströtta efter maratontårteätande och lek med alla roliga nya saker.
För en annan känns det otroligt skönt att efter att sista gästerna gått ha avverkat veckans tredje löparrunda.
Men fasen vad snöflingor kan piska ont i ögonen…
GOD NATT!
(Nu ska jag krypa till kojs och försöka välja ut en ny bok att läsa. Har två stycken Kerstin Thorvall-böcker på vänt samt Egoboost av Isabella Löwengrip. Plus ett gäng andra som jag inte hunnit läsa heller iofs.
Hm……)
Det ojades en smula över att Molly sover ute dagtid även på vintern. Och inte bara på vintern utan även när det är VINTER.
Det vill säga som nu, när graderna dallrar kring sexton sjutton minus.
För skeptikerna vill jag bara visa dessa bilder, samt förvissa mig om att ni väl ändå förstår att jag skulle märka om det INTE var bra, om hon var kall när hon togs in och så vidare. Det måste ni förstå ju att jag självklart är uppmärksam på.
Tro mig, jag har vidtagit alla tänkbara åtgärder.
(Jag har till och med läst trådar på nätet där tvättäkta norrlänningar från hööööögt upp i Sverige skriver och diskuterar om att och hur de har ungarna ute i betydligt lägre gradantal än så här).
Phu.
Håll i er, här kommer bilder på en packad men väldigt söt sill.
Eller vänta, det blev nog lite fel förresten ;)
Kommentarer