Så här lätt är det att fota oss allihop med sin egen iphone:
Nu är vi så många att man liksom inte får med alla inom ramarna så att säga. (Jag vet inte om Robin håller på att somna eller just blinkar men det ser inte piggt ut i alla fall).
Kolla in Molly. Ingen mössa och ståendes i vagnen. SÅÅÅ Molly. Huliganen. Hon är värre än någonsin nu förstår ni, med att bestämma och bestämma sig för inget alls egentligen.
Hon vägrar konstant att göra som vi säger utan hon ska göra allt ”fääälv” och på det sättet som är rakt emot det vi säger. Hela tiden. I allt.
Det blir bråk om ALLA moment som dagen innehåller. Herregud vi fick en nyfödd till och jag känner bara HUR I HELVETE KUNDE JAG TYCKA ATT DET VAR SVÅRT ATT HA EN ENDA NYFÖDD BEBIS DÅ DET BEGAV SIG?! Jag kan ju säga som så att det är rena jävla semestern då de stora är ute på vift med farsan exempelvis och jag och Emma är själva. Nog att man ibland får svårt att käka precis när man vill men alltså, det är ju INGET i jämförelse med att ha en Mollytvååring. Och så en fyraåring också på det, med sina egenheter och utbrott här och där.
Hahaha ja, tänk om jag hade kunnat ringa och tala om det för mig själv när jag slet med min första lilla nyfödda bebis då årskiftet 07/08 och ba ”alltså Jennie, SÅ HÄR är det att ha en fyraåring och en tvååring OCH en bebis, passa på att njuta och känna att det är LÄTT nu med bara en enda unge”. Typ så. Nåt i den stilen.
Men sen ska jag säga att det stämmer verkligen det där med att unge nr tre bara hänger med. Ingen trebarnschock så långt ögat kan nå, bara mer att göra, mer logistik men det visste jag ju redan så att säga. Chocken när vi fick tvåan är som ett världskrig i storlek om man jämför med nu att få trean, som mer är som en lätt munhuggning med en otrevlig kassörska kanske. I jämförelse då alltså. Om ni hajar hur jag menar.
Men som sagt, logistiskt kan det vara nog så svårt. Bara det här med att man ammar sjukt mycket och att hon inte alltid vill bli lagd åt sidan, och så ska man rodda med de två vildbasarna man redan har. Det blir kaiko ibland. Som tur är har Robin kunnat vara hemma väldigt mycket denna första tid, och jag lär mig ju hitta taktiker varteftersom. Men galen det blir jag ungefär var tionde minut eller så, när det ska bråkas och jävlas.
Ja. Och nu har de fått vattkoppor också. Bella och Molla. I alla fall Bella for sure än så länge men Molla knappar nog in nu precis vilken dag som helst. Hon har ett par oidentifierbara prickar.
Yey.
Kommentarer