✫jempie

Okej, jag lovade bild på bebisläget, kanske en liten förklaring för er som inte känner er bekanta med denna helt otroligt smarta vagn. Ni är säkert många som inte bryr er ett dugg heller, men er struntar jag helt sonika i och visar och förklarar ändå ;)
DESSVÄRRE har vi inte hunnit prova den ute idag, vi fick det inte att gå ihop med dagen riktigt eftersom jag inte fixat färdigt vagnen helt heller.
Imorgon däremot, blir det åka av mina vänner.
Efter att ha fixat och donat med vagnen en del på kvällen nu så blir det nog så att Molly får åka bebisläget första provturen ändå. Hon sover ju ändå bara i vagnen fortfarande och det ser ut som att hon kommer sova som en liten prinsessa i bebisläget.
Vi provar oss fram helt enkelt!
Jag slänger in några bilder, dock utan barn, då de sover sött i sina sängar sedan länge. Jag har egenjennietid här nere i soffan eftersom maken min är i fjällen och jobbar. Vad säger man om den va? Att faktiskt kunna kombinera jobb och skidåkning på precis det sätt det låter som: han filmar folk när de åker skidor och för att kunna göra det måste även han vara på skidor (eller snowboard? Ingen aning faktiskt!) för att kunna åka ikapp dem i backen liksom. Med kameran i ryggan typ. Jädra lyxlirare ;)

Här kommer i alla fall bilderna:

Äntligen har vår nya Phil&Ted syskonvagn anlänt.
Sent igår kväll satt jag och monterade ihop den och imorse fick Isabell och Molly provåka vagnen fortfarande iklädda endast pyjamas (Obs, vi höll oss inomhus då alltså ;) ).
Kolla hur sjukt nöjd Molly ser ut! Hahaha
Isabell verkade också tycka att vagnen var hur skön som helst att åka och vi längtar till första provturen utomhus. Dock måste jag greja och fixa lite med selarnas storlekar, fårskinnsfällar och så att det blir lite ombonat till Molly som faktiskt verkar trivas bättre i detta ”toddlerläge” än i bebisläget där hon ligger typ under Isabell, jag kan visa på bild någon gång för er som inte vet hur vagnen funkar.
De säger på alla instruktionsfilmer jag sett om vagnen att bebisarna brukar kunna börja sitta i detta säte (kanske inte jättejättelånga stunder dårå) från typ 4-5 månaders ålder och Molly blir ju snart 5 så det verkar stämma bra.
Hon sitter ungefär som hon gör i sin bilstol så själva positionen grejar hon ju.
Vi ska bara köpa ett litet solskydd/suflett och sätta på hennes stol också för det har Phil&Ted inte själva kommit på ännu, bara miljarder utav P&T-frälsta föräldrar så det tipset tänker jag sno.
Allt för att Molly ska få det som ett litet bo och bli lite avskärmad liksom.
Även om hon just här ser ut att trivas alldeles ypperligt med att se omvärlden :D

Systrarna D:s nya dubbelvagn - äntligen!

…Och ett Isabell-uttryck måste jag ju bjussa på också. Hon frågade mig för en stund sedan: ”Får jag gå nakenfota mamma?”
Hahaha!

Den administration det innebär att ensam gå upp med, utfodra och klä på två små blöjbarn varav ett i trotsåldern, för att sedan ta sig till dagis via bil som är parkerad ca 80 meter från ytterdörren – den är inte att leka med. Det kan ta sådan tid!
Ni anar inte hur jag kan få ligga i alltså.
Höjden av ”lycka” (snudd på psykiskt utbrott) är ju när man av bara farten klär på Isabell fleecetröjan medan Molly gallskriker i bilstolen på hallgolvet av värme och av trötthet och Isabell blir ROSENRASANDE och skriker ”Jag kan klypa* den säääääääälv!” och sedan sliter av sig fleecetröjan igen för att BÖRJA OM och ta på sig tröjan helt själv istället.
Naturligtvis är det inte helt lätt och stöter hon inte på problem innan så gör hon det åtminstone (som varje morgon, även om hon själv aldrig skulle vilja kännas vid det) när dragkedjan skall till att knäppas. Och detta vet ju jag i förväg och står bara med hjärtat stresspickande under adamsäpplet precis och en spärr av tålamod som man som tur är verkar utrustas med när man blir förälder som gör att jag stirrar hålögd upp i taket och armarna hänger lealösa längs sidorna.
Den största delen utav mig vill naturligtvis bara vråla ”GE HIT FLEECEJACKSHELVETET OCH LÅT MIG KNÄPPA SÅ VI KOMMER IVÄG INNAN MOLLY TYP AVLIDER AV ÖVERHETTNING” medan den lilla men otroligt tålmodiga delen utav mig bara får mig att stå kvar och gör så att jag tvingar mig själv att istället säga med rätt så lugn röst ändå ”Ja okej, ta av dig fleecetröjan och sätt på dig den igen då, eftersom du kan det själv, så går vi ut sen innan Molly blir ännu mer ledsen”.
Det mest otroliga är att jag ändå lyckas uppbringa det här tålamodet eftersom vi precis innan detta, oftast haft en dispyt om vem som ska ta fram tandborsten, vem som ska ta av locket på tandkrämstuben, vem som ska applicera tandkrämen på tandborsten och vem som ska borsta första varvet. Vidare har vi precis haft dispyt om när tandborstningen kan tänkas vara färdig, vem som ska ta ut glaset för att skölja munnen, huruvida händerna skall tvättas eller ej och ifall det behövs tvättas med trasa runt den snortorkade näsan.

Tänk att så många småbarnsföräldrar överlevt ändå.
Skönt att veta, på något sätt…
;)

*Klypa: Isabells egenhändigt konstruerade universalord som kan ersätta precis vartenda verb du kan tänka dig.

Jag: Isabell, Molly har ögoninflammation nu, när hon vaknade kunde hon inte öppna ögonen!
Isabell: Du har inga stora ögon Molly
Robin: Jo, hon har ganska stora ögon! (vad nu det hade med saken att göra för övrigt)
Isabell: Ja du har ganska många ögon Molly! Hon har ganska stora ögon…

Och så en liten ramsa storasyster Isabell sjöng och lekte med Molly:
”Det kommer en mojs och letar efter mojs,
Inte mojs, och inte mojs
Men kanske moooooooooooooojs”
(vi brukar kalla Molly för Mojsan, detta har hon rätt tydligt tagit fasta på i ramsan som synes) ;)

Isabell är rätt kul att lyssna på ibland.

Solen lyste med sin frånvaro och klockan slog nio. Isabell och jag stress-åt frukost och Molly vred sig allt mer missnöjd i babysittern på golvet. ”Trött för i helvete morsan, ta mig härifrån!”
Isabell skulle ju bara ha en macka till, så jag brer prydligt en farmorsmörgås som Isabell säger (LingonGrova) och donar i ordning.
Sen hoppar hon ner från stolen och deklarerar ”Isabell är färdig”.
Jaha? Vad trött man blir.
”Nu ska vi bara plocka undan här lite fort Isabell och sen ska vi gå ut så att Molly får sova i vagnen och du får leka, det blir kul va?”
”Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaa hahahahahahaha” *springer runt och ylar och rullar in sig stående i gardinen*.
”Men Isabell, kom igen nu, följ med mig in i badrummet och borsta tänderna nu så att vi kommer iväg någon gång”
Tystnad.
Nä men jag går väl och borstar mina egna så länge då, tänker jag.
Skönt, nu kommer vi strax iväg, nu ska jag bara få på mig själv lite kläder, Molly overallen+mössa+vantar och Isabell fleecetröja+termobyxor+vantar+jacka+stövlar och mössa.
Går och letar upp Isabell som jag för en stund sedan satte på blöja, tröja, strumpbyxor och mjukisar.
Hon sitter nu plötsligt naken igen, blöjan, tröjan, strumpbyxorna och mjukisarna i en liten hög på golvet.
”Men ISABELL vi ska ju GÅ UUUT?! Varför har du tagit av dig kläderna?!!!”
”Aaaaaaaaaa hahahahahahahahaha” *springer naken det fortaste hon kan och rullar in sig stående i gardinen*.
Molly gallskriker i babysittern och är så trött så det börjar likna bebisplågeri att ha henne vaken längre.
”KOM IGEN NU ISABELL VI MÅSTE KLÄ PÅ DIG OCH BORSTA TÄNDERNA OCH GÅ UT”.
”Nääääää hahahahahahahahahahahaha *springer bort i en annan ände av rummet och gömmer sig och böjer sig undan mina försök att fånga in henne*.
Jag börjar få lite lätt stresskänsla uppblandad med viss irritation.
”NU KOMMER DU HIT ISABELL”, tar med milda hårdhandskarna och lyfter in henne i badrummet. Där får jag hålla fast henne och borsta tänderna på henne.
”Om du inte lugnar ner dig nu så får mamma och Molly gå ut ensamma eftersom du ju inte hjälper till och du kan ju inte gå ut naken och det skulle vara tråkigt om du inte följer med tycker vi”.
”Isabell ska osså följa med ut”. Jaha liksom, på vilket sätt tycker hon att hon visar det?
Efter fortsatt milt tvång får hon på sig alla kläder igen och Molly är vid det här laget rabiat av trötthet och ger mig några hårda protestsparkar i de mjölkömma tuttarna när jag sätter på henne overallen och dumpar henne i vagnen.
Ut med Isabell på tomten och ut med barnvagnen med den gallskrikande bebisen som är fullständigt övertrött.
Jag har numera stresskänsla maximum och far runt som en yr höna och letar tröja, mobil, nycklar och vantar.
”Stanna där Isabell, inte ut på vägen nu!!!”
”Jag stannar här mamma”.
Mm, BRA.
På med jackan, mössan ner över den totalt ofixade Annika Östberg-luggen och så absolut inte ett streck smink idag heller. Men huvudsaken är att jag kommer UT.
Väl ute lugnar sig Molly efter lite ivrigt barnvagnskörande över största knastrigaste is-slask-vallen.
Sen sover hon som en sten i en och en halv timme.
Här är våra bilder från idag:

Syskonvagn på bredden var definitivt inte min grej.
Här i Gurra är det mycket trottoarer och jag kände mig som isbrytaren Atlas milt sagt.
Den såldes och jag tog bilen istället. Det håller ju inte för all framtid eftersom Robin ofta måste ha bilen i jobbet.
I några månader har jag i hemlighet spanat på en Phil&Ted.
Jag har knappt vågat säga det till någon. Allra minst maken typ.
Nu har jag sen någon vecka bestämt mig, återstod då bara att bearbeta Robin…
Jag har mina knep, och igår beställde vi en hehehe!

ÄNTLIGEN kommer jag kunna lasta båda ungarna (Molly ev i liggläget ett par månader till, jag orkar inte förklara för er som inte kan P&T, inte just nu iaf..) ordentligt och börja promenera; hem – dagis, dagis – hem och andra sträckor såklart, med normalstor vagn.
Det är ju det som är det underbara med Phil&Ted, att den rymmer två barn men inte är större än en vanlig singelvagn.
Jag har i veckor googlat och läst trådar på olika forum som handlat om denna barnvagn, och jag har hittills inte stött på en enda som är missnöjd. Tvärtom, de som skaffar en blir så pass frälsta att det nästan blir sektvarning och det sys egendesignade tillbehör, vindskydd, footsackar och andra skydd hit och dit.
Får väl se om även jag plockar fram symaskinen till slut. Man vet aldrig ;)

Nu väntar vi bara på vagnen. Åh så spännande det ska bli.

(Och ja, jag är onormalt besatt av barnvagnar…)

Jag som alltid varit emot trehjuliga barnvagnar. Även den mest orubbliga kan ändra smak och tycke uppenbarligen.

Nu har Isabells tvåårstrotsutbrottsperiod kommit igång på allvar. Hon kan bli fly förbannad på minsta lilla och vråla sig hes. Känns som att hon blir lite argare för varje dag som går just nu. Å andra sidan tror jag det har litegrann med sysslolöshet att göra också. Alla dessa isolerade och tråkiga sjukdomsveckor har gjort sitt. Det är kul att leka med lera och att rita och måla de 28 första gångerna. Men inte den 314:e.
Åh vilken härlig period vi är i, livet är verkligen underbart.
Vi ses om några månader/år, för nu tänker jag typ isolera mig. En sån här bråkstake visar man ju knappt upp för folk.
Fan vad irriterad jag kan bli alltså.
Och i nästa sekund är hon hur söt och rolig som helst.
Är det någon annan som haft det så här när ens barn varit i denna ålder eller är vi ensamma om detta fenomen?
Det känns nästan så för ingen pratar om det. Jag tror ju inte att hon är den enda tvååringen med vredesutbrott förstås, googlar man poppar det upp en, fem och tvåhundra andra. Men hur står man UUUUUT?
När blir det bättre?
Och så världens solstråle på 3 månader.
Snacka om motsatser.

Vad rogivande och fridfullt det är att gå på restaurang i stan med en tvååring och en tremånaders.
Men vafan, man kan ju inte isolera sig liksom. Vill man gå på restaurang trots att man har två minimarodörer så är det ju bara att göra det.
Isabell var nöjd. Åt väl i alla fall en tre, fyra spaghettistrån, hällde ut ett glas Loka över hela duken, ramlade ner mellan bordet och stolen, saltade brödet till oigenkännlighet och spottade i salladsfatet.
Bordsskicksfasen, är det någon som vet när den inträder?

Isabell är ju sjuk igen. Blir någon förvånad? Nä jag tänkte väl det.

Idag har jag alltså återigen haft en såsahemma-dag. Å vad jag njuter av att sitta inom våra väggar och glo och vänta ut sjukor.
Jag längtar inte alls till våren, till mindre baciller och virus, till öppen altandörr och fritt ut på tomten, till gympaskor och vårjacka, till barn med bara en jacka och en mössa, till…
Inte ett dugg längtar jag.

Här är fröknarna D i en hög i soffan. Än så länge *peppar peppar ta i trä* verkar Molly vara hyfsat virusfri ändå, trots att Isabell mer eller mindre hånglar upp henne tjugofyra gånger varje dag innan man hinner stoppa´t.

Våra två tjejor, i varsin färgskala.

Eftersom jag till väldigt stor del använder jempie.se som en slags dagbok att dokumentera saker i, för mig själv och oss (och för er läsare såklart men ni hajar) saker värda att minnas osv, så försöker jag skriva in till exempel barnens framsteg här. Jättekul att kunna gå tillbaka och läsa sen.
En bebis lär sig ju verkligen saker varje vecka, ibland varje dag och nu börjar det verkligen hända saker med Molly.
Roligt tycker jag! … Och skriver genast ner det i min ”dagbok” det vill säga jempie.se

Lite bilder krävs nästan idag.