Hej hallå, hör ni mig, finns jag? Har jag lyckats få huvudet över ytan nu?
Denna morgon var den mest bråkiga och kaosiga vi haft någonsin tror jag. Molly har en ond tand på G och sov som en kratta inatt, vaknade tidigt och var skitsur direkt på morgonen.
Hon väckte sedan Isabell med sina skrik som kom upp och var om möjligt ännu grinigare hon. Totalt fel sida liksom.
Jag som pga Mollys tandgnäll under natten sovit dåligt samt pga en del ganska hetska hormoner i kroppen blev ju totalarg och kände mest för att skjuta mig själv i huvudet i klädkammarn och låta råttorna käka upp mig.
Som tur var hade inte Robin jättebråttom utan kunde stanna hemma lite extra och handskas med de bångstyriga tu medan jag gick in och struntade i att skjuta mig själv i huvudet i sovrummet istället. Bland dammråttorna.
Efter ett praktutbrott hos Isabell, de kommer verkligen inte ofta men när de kommer så får man ringa glasmästarn efteråt och fråga vad man gör åt sprickor i samtliga fönster samt ge henne några halstabletter så att hon kan prata igen, så lugnade hon ner sig och började plötsligt bete sig hyfsat normalt igen. Någon form utav nödvändig urladdning alltså.
Molly blev om möjligt ännu mer grinig och ledsen efter att Isabell vrålat så, men lugnade sig också efter lite tvångsvila i vagnen (bara en sån sak?! NÄR var vi tvungna att låta Molly vila medelst tvång senast liksom? Nej, precis. Aldrig) Men efter den lilla lugna(re) stunden i vagnen med kudden och Labis var också hon människa igen och började fråga efter ”daddis” (dagis).
När alla nu samlat sig, jag hade fått på mig något halvfräscht samt rett ut det värsta rufset i skallen men inte på långa vägar hunnit duscha eller sminka mig – så var det då slutligen dags att lämna på dagis.
Isabell som nu var på mycket bättre humör tyckte att det verkade vara en rätt bra idé, trots att hon ännu inte riktigt är ”helt hemma” med allt nytt som förskolan innebär. (Men det går jättebra, hon är lite försynt fortfarande bara).
Molly drog ner mössan (skulle absolut inte ha kepsen utan idag var det mössa och inget annat som gällde tyckte hon) och lät sig snöras på sina gympaskor och vinkade och sa ”heddå” och tänkte gå utan oss först. (Molly i ett nötskal)
Robin som dagen till ära skulle bära tillbaka en enorm tigersåg till kontoret greppade den, väskan och ena ungen och jag kastade mig ner i mina gympaskor, barfota och med den andra ungen i släptåg (den som tyckte hon hade kunnat gå ner själv…)
Vi måste sett ut som den familjen KAOS vi är, när vi tumlade ut i trapphuset med sågar och rödgråtna ungar och mötte övriga föräldrar och barn (ja, vi bor ju granne med Isabells avdelning).
Inga problem att lämna Bellen för Robin så han kom rätt omgående iväg till jobbet.
Jag och Molly promenerade ner för trappan och in på dagisgården på framsidan av vårt hus och meningen idag var ju att vi skulle vinka för första gången och att Molly skulle vara där själv några timmar.
Jag hade ojat mig lite över detta faktum under morgonen eftersom precis ALLT var ur gängorna och tänkte att detta kommer gå åt helvete just idag.
Trodde jag ja.
När fröken K sa att nu kan du säga hej då till Molly och gå, så satte jag mig ner framför Molly som var fullt upptagen med att fylla vattenkannor med lerigt vatten och vattna marken med och sa ”hejdå Molly nu ska mamma gå”. Jag väntade mig en vild, gråtig, övertrött, tandgnällig panikattack men fick ett hurtigt och ack så ointresserat ”Mm!” till svar.
Sedan fortsatte hon att vattna marken.
Puss och kram och hejdå. Inga som HELST problem. Trots kaoset på morgonen.
Jag ska hämta henne vid lunch, de ska testa henne lite lätt i vilrummet idag men funkar det inte ska jag ta hem henne så fortsätter de det projektet imorgon. Alla andra barn hade sovit som stockar igår när Molly var hemma.. hehe. Så de har ju lärt sig.
Molly kommer också att lära sig, hon har ju bara haft chansen att vila på dagis en enda gång hittills och då var ju jag med.
Jag tror det blir helt andra bullar när inte morsan ligger bredvid sen.
Jag smygkollade på henne genom fönstret när de satt ute på gården och hade utesamling och hon satt så lugnt och stilla i ringen och deltog! Jag som hade FULLT SJÅ att få henne sitta i två sekunder i denna ring i förrgår.
Men idag var ju jag inte med. Så är det. Jag VET att hon gör som de andra när det bara är hon och de.
Ska bli oerhört spännande att smyga ner dit vid tolv och se om hon somnat eller inte, samt få höra hur det gått idag. Om hon blev ledsen senare när hon insåg att jag faktiskt hade gått eller om hon sket fullständigt i det.
Jag tror på det senare.
Kommentarer