✫jempie

Molly:
”Ja ha min mönnås”

Molly:
”Ja inte ha min mönnås”

Morgonstund har mycket snack men liten verkstad i mund.

Och då kan man ju inte ha blöja längre tyckte Molly och bestämde sig helt självmant och snabbt som tusan att påbörja projekt blöjfri.
Jag som lovat dyrt och heligt att inte blogga om barn och bajsvanorna måste frångå detta en kortis då jag tycker hon är så duktig!
Hon har sen en vecka tillbaka ungefär gjort nr 2 i toan istället för blöjan – nästan varje gång! Kissandet är lite svårare att hinna men det går sakta framåt. Två dagar i rad har jag hämtat henne oblöjad från dagis och så har hon kissat på toan så fort vi kommit hem.
Duktiga unge!
Natten och utflykter är dock fortfarande beblöjade.
Sådär, nu blir det inga fler bajsinlägg.
Jag VET att det är ointressant för alla utom oss, men jag måste ju plita ner det i min barndokumentation så att säga.
Det får ni ta.

…och mitt ensamkaos har börjat.
Ja alltså, med det menar jag inte att jag nu är singel (förstår dock att ni hade hoppats ;-)) utan helt enkelt att jag är egenföretagaränka och hemma mycket själv med barnen de mest konstiga tider och perioder.
När Emma föddes lyckades Robin styra om vissa saker och ordna så att jag slapp lämningar, hämtningar och ensamkvällar-/nätter ett tag vilket jag är evigt tacksam för (även alla andra som varit sällskap här och hjälpt till då och då denna första tid, ni vet vilka ni är).
Nu är dock min vanliga vardag tillbaka igen – ett barn rikare.
Då kan det se ut så här:

Råkade givetvis filma åt smalhållet, men värre saker har väl folk skådat?

Micaela påminde mig om att jag hade något liknande klipp på Isabell också, så efter lite letande: Så här såg storasyrran ut för 2,5 år sen

Sitter och går igenom senaste veckornas skörd med bilder.
Hittar bilder från härom veckan när Molly och jag lekte med kameran. Målet var att hon skulle fota mig vilket hon också gjorde och sen försökte vi oss på en glad mammaochMolly-bild och det gick väl sådär…
Att jag är osminkad får ni ta, sminka eller duscha, det är oftast det jag får välja mellan nu som nybliven trebarnsmorsa… Jag kommer igen om några månader ;-)

Molly lyckas pricka mig på fotot, jag är imponerad! Vad månde bliva av henne tro??

Jag vet inte vad som flög i henne, hahaha, kolla surminen!

Här har det som väntat spårat alldeles…

Ikväll hämtar vi hem de små marodörerna och på måndag börjar vardagen igen, med dagis och allt.
Vad är det man brukar säga, att det är på vardagarna man funkar och mår som bäst? När allt bara rullar på.
Jag tror det är så i mitt fall åtminstone. Blir så otroligt rastlös av långlov med barn utan direkta planer (det har ju varit svårt eftersom vi har en purfärsking här hemma. Man drar inte iväg till överbefolkade lekland precis…)

Så här lätt är det att fota oss allihop med sin egen iphone:

Nu är vi så många att man liksom inte får med alla inom ramarna så att säga. (Jag vet inte om Robin håller på att somna eller just blinkar men det ser inte piggt ut i alla fall).
Kolla in Molly. Ingen mössa och ståendes i vagnen. SÅÅÅ Molly. Huliganen. Hon är värre än någonsin nu förstår ni, med att bestämma och bestämma sig för inget alls egentligen.
Hon vägrar konstant att göra som vi säger utan hon ska göra allt ”fääälv” och på det sättet som är rakt emot det vi säger. Hela tiden. I allt.
Det blir bråk om ALLA moment som dagen innehåller. Herregud vi fick en nyfödd till och jag känner bara HUR I HELVETE KUNDE JAG TYCKA ATT DET VAR SVÅRT ATT HA EN ENDA NYFÖDD BEBIS DÅ DET BEGAV SIG?! Jag kan ju säga som så att det är rena jävla semestern då de stora är ute på vift med farsan exempelvis och jag och Emma är själva. Nog att man ibland får svårt att käka precis när man vill men alltså, det är ju INGET i jämförelse med att ha en Mollytvååring. Och så en fyraåring också på det, med sina egenheter och utbrott här och där.
Hahaha ja, tänk om jag hade kunnat ringa och tala om det för mig själv när jag slet med min första lilla nyfödda bebis då årskiftet 07/08 och ba ”alltså Jennie, SÅ HÄR är det att ha en fyraåring och en tvååring OCH en bebis, passa på att njuta och känna att det är LÄTT nu med bara en enda unge”. Typ så. Nåt i den stilen.
Men sen ska jag säga att det stämmer verkligen det där med att unge nr tre bara hänger med. Ingen trebarnschock så långt ögat kan nå, bara mer att göra, mer logistik men det visste jag ju redan så att säga. Chocken när vi fick tvåan är som ett världskrig i storlek om man jämför med nu att få trean, som mer är som en lätt munhuggning med en otrevlig kassörska kanske. I jämförelse då alltså. Om ni hajar hur jag menar.
Men som sagt, logistiskt kan det vara nog så svårt. Bara det här med att man ammar sjukt mycket och att hon inte alltid vill bli lagd åt sidan, och så ska man rodda med de två vildbasarna man redan har. Det blir kaiko ibland. Som tur är har Robin kunnat vara hemma väldigt mycket denna första tid, och jag lär mig ju hitta taktiker varteftersom. Men galen det blir jag ungefär var tionde minut eller så, när det ska bråkas och jävlas.

Ja. Och nu har de fått vattkoppor också. Bella och Molla. I alla fall Bella for sure än så länge men Molla knappar nog in nu precis vilken dag som helst. Hon har ett par oidentifierbara prickar.
Yey.

Idag packade vi på oss jackor och galonisar och gick ut hela familjen samlad för första gången. För min del (och Emmas) var det första utanförhemmetvistelsen om man bortser från återbesöket på BB, sen i söndags då hon kom till världen.
Fyller en vecka idag alltså, lilla skruttan! :-)
Vagnen känns ju helt sjukt bra tycker jag (precis, det är ju ingen snö än…får se vad jag säger sen) och Emma sov ju som en stock i den. Inte direkt förvånande, sover är nästan det enda hon gör än, så att säga ;-)
Jag har blivit något mindre runt magen men inte runt höfterna och arslet så vinterjackan kan jag inte knäppa än. Notan slutade ju trots allt på ca 21 kg extra, precis som med de två tidigare.
Jag räknar med att amning+promenader kommer att greja det som tidigare också.
Jaha, lite bildbevis kanske?