✫jempie

…har Emma vuxit?!

Sagostund:

Det är ju inte så lite stolthet jag känner över mina tre tjejer.
Tre fina brudar födda sent på åren 07, 09 och 11.
Även om det mest är kaos och bråk och att rädda lillasyster från snoriga viruspussar här hemma just nu så måste jag säga att jag är jävligt mallig ändå.
En sjukt stolt men något luggsliten och stresskadad trebarnsmorsa är vad jag är.
Men vafan, jag kommer igen!

Men åh vad fancypancy det blev.
Robin skulle ut och käka med en kompis ikväll. Okej då oj fan, kaos och logistik upp till tänderna under ett par timmar medan ungarna äter och nattas, men sen – SEN får jag friiiiitiiiiiiid! SKÖNT.
För så är det ju varje kväll sen ett par veckor tillbaka. Emma somnar i vår säng efter lite käk någon gång mellan 19-20 och sover sen för natten. (Ja alltså, hon käkar ett par tre gånger under natten också!)
Skönt, Molly läggs vid 18.30 för närvarande, då orkar hon inte en SEKUND till eftersom hon lika hastigt som blöjslutandet även bestämt sig för att sluta sova på dagarna. Hon tycks baka ihop sin dagsömn med nattsömnen istället eftersom hon ändå vaknar ca 07-07.30 varje morgon.
Isabell läggs vid 19 efter barnprogrammet, ibland 19.15 och någon enstaka gång 19.30 men då är hon sjukt trött.
Och Emma har då alltså sen några veckor tillbaka somnat mellan 19-20 på kvällen.
Alltså = efter kl 20 = Fritid.
Ja ni hajar.
Okej skönt, Robin ska ut och äta och ta en öl, jag lägger ungarna och får sen en lååång och härlig kväll för mig själv.
Redan här har jag gjort fel och det vet jag naturligtvis innerst inne. Vaddå? tänker ni.
Jo mina vänner – jag räknar med att det ska bli så här. Ikväll också. Bara för att det funkat så de senaste tjugoen kvällarna.
Men idag fick Emma jätteont i magen.
JÄTTEONT i magen.
Så hon skrek och skrek och skrek och ville inte alls somna på det sätt hon gjort de senaste tjugoen kvällarna.
Och eftersom jag räknat så stenhårt med att det är klart hon kommer somna så som hon har gjort de senaste tjugoen kvällarna –  så åt jag ju ingen middag då innan när barnen åt – jag skulle ju äta i lugn och ro efter att alla tre somnat.
Japp.
Så nu har vi haft skrik-masseramagen-bytablöj-tatempenihoppomenprutt-bärapåunderarmen-bärapåöverarmen-bäramotaxeln-ochsåvidaremaraton i ungefär två timmar.
Och till slut fick hon två teskedar fänkålste och allt blev fina fisken och hon somnade efter lite stilla vaggning framför Lyxfällan.
Ja jag har förespråkat att mamman intar fänkålste vid amning av nyfödd magond bebis.
Ja det har funkat superbra på Molly som hade mycket ont i magen.
Nej jag har aldrig sagt att man ska ge bebisen direkt.
Men idag gjorde jag det. Efter en hastig googling.
Många hade gjort så och idag var det något utav en akutsituation att få i henne de där maglugnande dropparna och eftersom jag inte dricker fänkålste regelbundet under dagarna eftersom Emma inte brukar ha så värst ont i magen så skulle det ju ta ett tag att få ut den bamsestora tekoppen med fänkålste ut i tuttarna om ni förstår.
Jag utgår ifrån att teet jag dricker inte rinner rakt ner i mjölkgångarna utan passerar alla nödvändiga organ som det gjorde innan amningen så att säga.
Och då hade ju den önskade effekten låtit dröja på sig för länge och det var ju NU ungen hade akut magknip.
Därför.
Jag vidhåller alltså fortfarande att man egentligen ska dricka teet själv men eftersom andra hade vågat bjucka bebban på en tesked så vågade jag det med.

Så.

Bara så ni inte börjar mata era spädbarn med te och sen kommer och skyller på mig om något blir knas.

Nu har i alla fall samtliga tre somnat och jag ska sätta mig och klicka hem nya galonisar till de stora.
Säg småbarnslivet. What a glamorous life…!

Det hade i alla fall gått strålande bra för Isabell och polarna på Musikmuséet idag. De hade till och med åkt i värsta rusningstid på tuben men fröken berättade att de hade varit så himla duktiga och stått alldeles stilla tillsammans och trängts bland stressade kontorsnissar.
Duktiga lilla stora tjej.

Men vad tror ni hon säger i förbigående när jag plockar ur hennes lilla ryggsäck och frågar om hon åt sin matsäck ordentligt och ifall allt hade gått bra?

”Ja jag åt bra. Men den där flaskan mamma, den läckte!!”

Ridå.

(Och för er som inte fattar – läs ett par inlägg tillbaka…)

När vi kör matkassarna och lagar ”riktig” mat, oftast måndag till torsdag, så äter ungarna ungefär 3 tuggor var.
När det blev makaroner och köttbullar för att jag – trots att det är måndag idag – inte orkade laga den planerade maträtten under trebarnsstress så jublade de.
Men trots lyckan över älsklingsrätten:

Tugga tugga

Hm, jag måste hitta på något…

Jag kanske kan gegga lite

Hihi, JA det gör jag!

Kolla mamma!

Jag ha ätit fäddit nu

…Och så var det med den middagen.
Också.

Natten till idag sov Molly utan blöja – det gick galant!
Vaknade någon timme tidigare, ropade på pappa och fick komma upp och kissa på toaletten och la sig sen och somnade om igen. Så klockrent.
Hon har ju varit utan blöja dagtid i några veckor fram till nu och visst händer en och annan olycka men oftast går det hur bra som helst.
Allt detta utan det minsta tyckande eller pushande från oss – vi hade knappt börjat erbjuda pottan när hon bara bestämde sig för allt detta själv, precis som det blev med Isabell då det begav sig.
Och pottan är förresten undanställd, våra ungar har ratat den till förmån för toaletten direkt.
SKÖNT som tusan tycker vi!! Alla moment färre är guld.

En helt vanlig eftermiddag:

Isabell håller Emma

Frid och fröjd


Nu ger du hit na!

Sådär ja, nu var det faktiskt min tur att hålla!


Isabell muttrar och Molly är sjukt nöjd. Det brukar bli som Molly vill…

Helgen har gått fort.

Igår var Isabell och Molly med sin far på träningen och lekte inne på miniSats. Det är alltid lika uppskattat. Särskilt om det görs på en lördag och man får knata över till Willys efteråt och handla lördagsgodis.
Vilket man ju får.
Idag var vi först ute i Gustavsberg och åt lunch och fikade med familjen T och sedan på en bilpromenad till Robins gamla hoods Älta.
Där gled vi omkring och kollade Robins gamla skola/Robins kompis gamla hus/Robins gamla busshållplats osv när alla de små personerna i vår familj hade slocknat i bilen.
Det blir nämligen ett sådant ofattbart skönt lugn då. Och då kan man åka runt och kolla på saker utan att någon skriker/sparkar/kräks/bråkar/berättar om tusen olika saker utan paus så man får skavsår i både inner- och ytterörat.
Efteråt åkte vi hem och såg en väntande farmor stå utanför porten så då parkerade vi lite fort och gick sen in och kokade kaffe.
Ja sen har vi kaosat hela kvällen med stojiga barn/middag/barndusch och nattning.
Och så Emmas högst luddiga nattningsprocedur som ju naturligtvis inte är särskilt konsekvent än och ikväll ville den sig överhuvudtaget inte på så sätt som den har velat sig de senaste kvällarna. Så ikväll har jag legat inne med henne nästan hela kvällen och all form utav kommunikation med omvärlden har på så sätt effektivt uteblivit.
Även om det inte var tanken.
Men så är det med bebisar vet vi ju. Det blir aldrig riktigt som man tänker sig.

Emma fick inte vara med på någon bild i detta inlägg, men henne fick ni ju se häromdan.

Jaha – mot måndag med stormsteg nurå!

Det slog mig när jag satt och skulle amma förut att HJÄLP vilken skillnad det är nu för mig mot när Isabell var nyfödd.
Då kunde jag sitta i luuuuugn och ro och verkligen öva på min amning, för inte är det så lätt alla gånger att komma igång med amningen ordentligt vare sig det är första, femte eller elfte barnet (jo faktiskt!) utan det kan tvärtom kräva många och långa lugna stunder med teknikövning.
Jag satt timme ut och timme in ibland med Isabell och ändrade läge och fixade och trixade, och det var fullt nödvändigt för att få det att fungera. Jag tyckte precis som många andra har jag förstått nu – att det var långt mycket lättare att ligga och amma än att sitta, och just sittamningarna fick jag öva mycket på hemma innan jag kände mig bekväm med att göra det ”ute på vift” så att säga.
Nu sitter jag här med Emma och en amning som visserligen funkar väldigt bra men hon är lite trixig ibland och ska hålla på och böka och ändra läge under amningens gång osv, vilket gör att jag måste justera och testa mig fram och ändra läge på henne och så vidare.
Detta gör jag i sällskap utav en 110-centimeters benflaxande iPaddande unge till vänster om mig och en 98-centimeters jämfotahoppande unge till höger om mig i en pytteliten tvåsitssoffa.
Jag sitter med ena handen som skydd över Emmas huvud och jag gormar gång på gång ”sluta nu! Emma måste få äta i lite lugn och ro!” allt medan Emma dricker, spottar, fräser, kikar över axeln, skriker, flaxar och bara allmänt kommer INTE till ro pga denna halvt hysteriska systerkompott omkring henne i soffan.
Det är inte utan att jag ibland kan se tillbaka på första tiden med Isabell med lite rosa skimmer i ögonen, allt var så lugnt och harmoniskt då.
Eller ja, det var det ju inte hela tiden naturligtvis – jag var ju nybliven mamma med allt som hör till!
Men just det här, just detta med amningen…
Som sagt, jag kom att tänka på det mitt i amningskaoset i soffan för en stund sedan.
Nu har det lugnat ner sig och Emma har somnat i sjalen igen.
Snart ska jag steka falukorv – idag orkar jag inte ge mig på receptet från Mataffären.se (det får Robin göra åt oss när han kommer hem sen istället, man får välja sina kaos- och krissituationer…)

Molly:
”Ja ha min mönnås”