✫jempie

Idag hände det, efter ett par dagars omkringbökande på filten här hemma på golvet.
Molly vände sig från rygg till mage! 3 månader och 23 dagar gammal för exakt dokumentation.
Vi märkte att det var på gång så Robin la sig vid Molly med sin iPhone (se där, ett användningsområde till..) och lyckades fånga Mollys första vändning.
Svårvarianten dessutom!
Hon vände sig igår enligt Robin, från mage till rygg, men han sa att det mest kan ha varit tur också. Att hon mest välte.
Så hon gick alltså på svårvarianten idag istället och körde rygg till mage.
Hon är som en liten muskel den här ungen. Hon är väldigt mycket mera fysisk mot vad Isabell var vid den här åldern. Jag misstänker att hon blir en sån där som klättrar runt överallt så man får plocka hemmet fritt från precis allt som sitter eller står löst/ostadigt. Prylar, rubbet.
Mm.. det återstår att se, men jag har verkligen den känslan.
Hon har bland annat gjort situps på skötbordet, i vagnen, i bilstolen och i famnen sen hon var typ 1.5 månad gammal.
Hon vill UUUUPPPPPP.
Typiskt för småsyskon kanske?
Kämpa för att få vara med helt enkelt :D

Efter den där första vändningen i förmiddags har hon övat på exakt samma manöver ungefär 300 gånger.
Kul att lära sig något nytt, tyckte Molly.

Här skulle det legat ett filmklipp då, men eftersom Youtube bestämde sig för att krångla just idag så kommer klippet senare eller inte alls.

Tjipp!

Syskonvagn på bredden var definitivt inte min grej.
Här i Gurra är det mycket trottoarer och jag kände mig som isbrytaren Atlas milt sagt.
Den såldes och jag tog bilen istället. Det håller ju inte för all framtid eftersom Robin ofta måste ha bilen i jobbet.
I några månader har jag i hemlighet spanat på en Phil&Ted.
Jag har knappt vågat säga det till någon. Allra minst maken typ.
Nu har jag sen någon vecka bestämt mig, återstod då bara att bearbeta Robin…
Jag har mina knep, och igår beställde vi en hehehe!

ÄNTLIGEN kommer jag kunna lasta båda ungarna (Molly ev i liggläget ett par månader till, jag orkar inte förklara för er som inte kan P&T, inte just nu iaf..) ordentligt och börja promenera; hem – dagis, dagis – hem och andra sträckor såklart, med normalstor vagn.
Det är ju det som är det underbara med Phil&Ted, att den rymmer två barn men inte är större än en vanlig singelvagn.
Jag har i veckor googlat och läst trådar på olika forum som handlat om denna barnvagn, och jag har hittills inte stött på en enda som är missnöjd. Tvärtom, de som skaffar en blir så pass frälsta att det nästan blir sektvarning och det sys egendesignade tillbehör, vindskydd, footsackar och andra skydd hit och dit.
Får väl se om även jag plockar fram symaskinen till slut. Man vet aldrig ;)

Nu väntar vi bara på vagnen. Åh så spännande det ska bli.

(Och ja, jag är onormalt besatt av barnvagnar…)

Jag som alltid varit emot trehjuliga barnvagnar. Även den mest orubbliga kan ändra smak och tycke uppenbarligen.

Molly var på BVC och fick sitt tremånadersvaccin idag (jag har glömt vad det var mot, men kikhosta bland annat vet jag).
Hon grät bara en kort liten stund vid den ena sprutan av två. Ja som ni ser har hon ju rätt knubbiga lår så det kändes kanske inte så mycket. Jag minns att Isabell vrålgrinade vid den här vaccinationen, så pass att till och med jag fick en svårsvald klump i halsen.
Men den här gången var det liksom över innan det tog fart. Skönt det. Man är ju lite blödig så där när det gäller ens barn.
Här är två bilder från idag:

Vad rogivande och fridfullt det är att gå på restaurang i stan med en tvååring och en tremånaders.
Men vafan, man kan ju inte isolera sig liksom. Vill man gå på restaurang trots att man har två minimarodörer så är det ju bara att göra det.
Isabell var nöjd. Åt väl i alla fall en tre, fyra spaghettistrån, hällde ut ett glas Loka över hela duken, ramlade ner mellan bordet och stolen, saltade brödet till oigenkännlighet och spottade i salladsfatet.
Bordsskicksfasen, är det någon som vet när den inträder?

Isabell är ju sjuk igen. Blir någon förvånad? Nä jag tänkte väl det.

Idag har jag alltså återigen haft en såsahemma-dag. Å vad jag njuter av att sitta inom våra väggar och glo och vänta ut sjukor.
Jag längtar inte alls till våren, till mindre baciller och virus, till öppen altandörr och fritt ut på tomten, till gympaskor och vårjacka, till barn med bara en jacka och en mössa, till…
Inte ett dugg längtar jag.

Här är fröknarna D i en hög i soffan. Än så länge *peppar peppar ta i trä* verkar Molly vara hyfsat virusfri ändå, trots att Isabell mer eller mindre hånglar upp henne tjugofyra gånger varje dag innan man hinner stoppa´t.

Våra två tjejor, i varsin färgskala.

Eftersom jag till väldigt stor del använder jempie.se som en slags dagbok att dokumentera saker i, för mig själv och oss (och för er läsare såklart men ni hajar) saker värda att minnas osv, så försöker jag skriva in till exempel barnens framsteg här. Jättekul att kunna gå tillbaka och läsa sen.
En bebis lär sig ju verkligen saker varje vecka, ibland varje dag och nu börjar det verkligen hända saker med Molly.
Roligt tycker jag! … Och skriver genast ner det i min ”dagbok” det vill säga jempie.se

Lite bilder krävs nästan idag.

Lördag förmiddag och tanken på att sitta hemma en hel dag kändes inte jättelockande.
Frukost, dusch och barnfix (ja alltså, vi fixade i ordning barnen vi redan har, vi gjorde inga nya..!) – sen drog vi till stan.
Molly sov sig igenom hela besöket, Isabell däremot var helt i gasen och tyckte det var SÅÅ spännande med allt folk, alla ljud, alla intryck.
Hon är inte i stan så värst ofta. Inte än i alla fall.
En medköpt cheeseburgare och en lättmjölk blev lunch till Isabell, på en bänk i kulturhuset.
Är det någon gång hon äter upp allt så är det när hon får cheeseburgare. Pommes däremot är inte så populärt så det brukar vi skippa.
Näe, hamburgare och mjölk är en Mcdonaldslunch som duger gott tycker vår tvååring (än så länge åtminstone).

En dag i veckan är Isabell hemma istället för på dagis.
Idag var en sådan dag.
Det blir bilder istället för skriven text……………zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Molly har nu varit på akuten igen på ett slags återbesök efter bara några timmar hemma.
Vi var ju alltså där inatt Molly och jag, sen taxi hem (Robin och Isabell var ju tvungna att åka hem eftersom Isabell skulle läggas).
Och så nu på förmiddagen skulle vi dit igen.
Som tur är så har Molly inte jätteproblem än så länge och jag hoppas det får förbli så. Hon har bra syresättning och är hyfsat pigg och glad. Vi håller tummarna för att det stannar så.
Vi fick med oss en inhalationsapparat som vi ska ånga saltvatten i och låta henne andas in 4-5 gånger per dygn. Detta för att göra allt slem tunnare och lite lättare att hosta loss.
Det som är läskigt och jättejobbigt är att varje andetag hon tar rosslar, sprakar och låter läskigt. Det liksom vibrerar i ryggen på henne och sen börjar hon hosta.
Vilken skit alltså.
På onsdag ska vi tillbaka och visa upp oss för doktorn och samtidigt lämna tillbaka andningsapparaten.
Sedan hoppas vi att hon får bli FRISK. Och Isabell med, som troligen har en lättare släng av samma virus eftersom hon inte riktigt blir helt frisk hon heller. Dock inte ens i närheten utav de rosslingar Molly har. RS-virus blir ju värst för de allra minsta (men behöver inte bli det heller!)
För doktorn får vi resa iväg troligen mot slutet av veckan, då hon absolut trodde att då är det värsta över för Molly, det har redan gått några dygn med viruset nu.
Men eftersom TryggjävlaHansa har havererad växel idag så kan vi inte ens börja nysta i den biten.
Så eventuellt reser vi om en vecka ungefär istället, och stannar borta två veckor istället.
Mer om det när vi vet hur det blir.
Annars får vi resa lite längre fram.

Det blir tamejfan aldrig som man tänkt sig.

Vi ”lööööker på Molly”, som Isabell säger (det ryker ur masken…) :

Molly inhalerar saltvattenånga

Till familjen S: Det är ÖVERJÄVLIGT ASTRÅKIGT att vi inte kunde åka med nu :-( Vi hoppas att ni inte blir avskräckta utan vågar boka ny resa tillsammans med oss lite längre fram.
Vi hoppas att vi kommer och möter upp er om någon vecka men om vi inte gör det: Ha en underbar resa och var rädda om er!! Kramar från oss