✫jempie

För prick ett år sen:

Extremt korthåriga jag och så lillsyrran på en kryssningsbåt – dagen efter.
Det kanske syns på våra lätt rödaktiga ögon om inte annat?
Hahaha.
Nu sitter jag i bebisgegget, Lisa gör mig snart sällskap i bebisgegget hon med och där blir man ju kvar något år med amning och sådant – sen ska vi ut och slå runt igen, hon och jag.
Det är så sjukt kul att sticka iväg på små äventyr med bara lillsyrran.
Längtar!

Imorgon byter jag namn till Rosmarie (eller Kjell, har inte bestämt mig än) och drar till Ullared för att shoppa loss lite.
Jag ska handla för ca 100.000, samtliga utav de varor vi beräknas behöva för ett år fram i tiden…
Eller hur var det nu…?! Haha.
Nä, men lite höst- och dagiskläder till brudarna tänkte jag. Någon julklapp kanske.
Denna jul kommer vi ju ha inte mindre än TRE munnar att mätta, leksakshyllor att fylla.
Bäst att börja bunkra i tid.

Nu har Bella och Molla åkt hem till mormor.
Kvar sitter en oduschad, mjukisbyxemänniska med kurrande mage.
Framför datorn.
Jag känner att OJ vad mycket det är jag ska ta tag i nu men jag måste bara sjunka ner med mitt breda arsle på en stol ett par sekunder och bara känna att det egentligen inte är någon stress.
Det är konstigt hur tomt och tyst det blir på en gång de båda två lämnar huset. De verkade jätteglada över att få åka med mormor hem, men mest för att Tjorven redan är hemma hos mormor verkade det som haha! De har saknat Tjorven massor.
Under närmsta timmarna här nu så ska jag alltså äta lunch, duscha, plocka av, gå eller åka till Globen eller stan för lite panikinhandlingar inför min Skånevecka. Såsom deo och schampo. Och en necessär. Vi har två och de är ju bortresta redan. Så går det när man reser bort sist i gänget ;)
I kväll ska jag bara ta det helt lugnt känner jag, och så sova en natt här hemma HELT själv. Det blir första gången i denna lägenhet.
Får se om mörkerrädslan smyger sig på. Tur man kan vara uppkopplad mot sitt cybersällskap då. Alltid något.
Man kan irritera ihjäl sig på sina ungar när man är mitt i möljet, stressen, aldrighjälpen och så vidare.
Men oj vad jag kommer att sakna dem, det är ju ändå en hel vecka. Eller nja. 6 dagar.

Men ändå.

Snacka om att statistikkurvan kommer att ha dalat under dagen. Har ju inte skrivit ett enda dugg och det händer fan inte ofta.
Har nyss haft utbildning med min morsa.
Utbildning funderar ni?
Ja. I hur våran Phil&Teds fungerar. Hon ska ju ha barnen snudd på en vecka nu och måste kunna allt för att få vardagen att funka. Och det säger jag att något tekniskt vidunder till morsa det har jag INTE, så ja, nu har vi haft lite kurs här hemma på hallgolvet och det avslutade vi med att vagnen fick åka med hem en dag i förväg så att de skulle hinna bekanta sig lite…
(Eller för att resten av packningen inklusive ungar skall med imorgon och det inte är någon lastbil hon har precis) ;)
Annars idag har vi mest kämpat med att inte smälta bort alldeles, jag och barnen. Robin drog till Gotland i förmiddags, det är ju Almedalsveckan som vankas nu och det innebär massor med jobba för honom, så det blir en hård vecka.
Men kul såklart. Han har ju hela sitt gang där, mer eller mindre :)

Och jag då.
Trumvirvel. Nä, det var fånigt.
Ni vet ju redan vart jag ska så det var inget nytt under kjolen.

Snart så.
Snart sitter jag på ett flyg. Redo att impra järnet en vecka.

TJOHO!

Isabell vid lunchbordet, åter hemma i Sverige efter en vecka på hotell i Grekland:

”Mamma, jag tyckte det var tråkigt på votellrummet. Det fanns ju inga leksaker där. Bara chips”

Sen jag blev morsa har reseapoteks-listorna blivit längre än klädochövrigpacknings-listorna.
Och nu i skrivande stund inser jag med fasa att jag måste göra reseapoteks-listan ytterligare en punkt längre:
- Gaviscon.
Halsbränna! OH NOOO NOT AGAIN!!!
Klev in i vecka 16 idag och tänka sig, som ett jävla brev på posten – halsbränna, hemskt mycket hej.
Det hade jag med de båda tidigare brudarna också (jorå, detta är också en brud det känner jag på mig :))
Det är få saker som är så jobbiga att gå runt med dag ut och dag in som halsbränna. Men det verkar höra till min standardlista av ”krämpor” som gravid.
Och spyr, ja det gör jag fortfarande. Precis som de två tidigare gångerna.
Men snart kanske jag kan få sluta med mina handen-för-munnen-rusningar till toan tidiga morgnar?
Hoppas det.

Alltså åååååååååååååhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh.
Så känner jag nu. Aja. Nog om det.

Suck.

Jahanähä nu ska jag skriva packlista, hur vi ska få ihop packningen imorgon vet jag inte. Medan de är vakna går det inte och eftersom flyget går SNORTIDIGT på tisdag morgon så måste vi åka hemifrån mitt i natten.
Och får jag inte sova ett drägligt antal timmar så är det ingen som vill ha med mig på denna resa. Allra minst jag själv.
Var så säkra.
Stress stress stress. Som vanligt.

Och kattjäkeln, vem tar henne? Det har vi inte ens hunnit få med i planeringen. Ännu mindre eventuell överlämning av kattjäkel.
Men hon ryms väl i bagaget i värsta fall.
Lite frisk luft i pälsen har väl ingen dött av.

Oj klockan är efter tjugofyra. Vi har tittat (ok jag har sovit) på film.
Idag lördag (ja alltså det var ju igår men ni hajar) så var vi på Kolmården med C, L och N. Förutom en riktig kräkkavalkad på vägen ner, en Molly som tar precis varje tillfälle i akt till att rymma samt ideliga hysteriska regnskurar så var det en riktigt bra dag.
Det var första gången i mitt liv jag hade regnponcho. Och förmodligen också den sista. Men roligt var det att få känna sig så där riktigt turistig och ful. Olika färger hade vi såklart allihopa. Det gäller att liva upp tillvaron lite.
Skönt var det för det var inte alls mycket folk. Passar folkskygga mig perfekt ibland ;)
Ja för är det inte konstigt, jag älskar att skriva, rita, spela teater, vara på film osv osv, inför folk. Men i verkligheten kan jag stundom vara ett riktigt murveldjur. Som helst vill gå i slokhatt och tonade skidfönster.
Slippa kommunicera liksom.
Okej. Jag sa ”stundom”. Klart jag inte är så jämt. Men det är väl så, man har lite utav varje så där innanför skalet.
Förresten, så smutsig som jag har blivit under dagen, det var länge sen jag var sist. Eventuellt var det uppåt en 26 år sedan sist.
Man ska inte ha ljusljusljusblå jeans, vitt linne och två skitiga barn på Kolmården. Om man inte gillar lort förstås.
Det gör jag till viss del. Men det finns ju gränser.
Ja nu återstår bara att kasta sig i säng för att hinna sno åt sig några välbehövliga skönhetstimmar.
Det är en dag imorgon också.
Påminn mig förresten om att jag måste skriva ner mina senaste teckningsidéer.
Annars kommer de ligga där inne i bortåt ett år innan jag kommer på dem igen så jag kan rita ner dem.

Godnatt då människor!

Favorit i repris.
Eller den funkade ju inte först men här är vår lilla sparsamt dokumenterande film från vår helikoptertur över Manhattan.
Vi är hemma nu från Njujårket, jetlaggade till tusen.
Idag har varit en jobbig dag.

Ligger här i min säng, har inte ens kommit in i duschen på typ 2 dygn.
Jag är HELT knockad. Så här dålig har jag inte känt mig på ja, några år? Jag brukar kunna hålla mig förhållandevis stadig på benen när jag är ”sjuk” annars.
Inte nu.
Barnen har till och med fått förflyttats upp till farmor (karln med för närvarande) så jag kan få lite lugn i skallen och bara ligga här och försöka koncentrera mig på att bli frisk.
Det är ju extra förargligt detta, eftersom vi har ett plan att sätta oss på till New York på tisdag förmiddag.
Denna omgång är så extrem att jag bestämt mig för att gå till doktorn. DET, mina vänner, var länge sen.
Barnen brukar få gå ibland men jag aktar mig.
Men har man feber, halsont, en kniv rätt genom skallen OCH blåsor och sår på kinden (typ Lepra liksom) och ska försöka hålla sig pigg nu när vi äntligen ska besöka NY, ja då måste jag gå och se om det finns NÅGONTING de kan göra.
Garanterat inte.
Men då har jag frågat i alla fall. Måste nämligen fråga en annan grej också så då kan jag ju lika gärna passa på så att säga.
Dit jag ville komma var att jag bokade mitt besök på nätet. Klick klick. Valde tid klick. Betalade klick.
Och så är det bara att gå in och sätta sig i väntrummet sen ikväll. Efter att ha knappat in sig i en automat bredvid dörren fick jag meddelande om på mobilen.
Fy fan så skönt.
Det går framåt här i världen. Det är skönt det.