✫jempie

…vi har möblerat om.
Bra där, uppmärksamt!

Efter ca 45 minuter med argumentet: ”mamma, jag vill inte” dock helt utan tårar eller andra protester (pga illa dold trötthet!) så somnade lilla rödblommiga Mojsan i sin säng.
Ungefär då var mitt kaffe klart och såklart blev Emma övertrött just precis då och blev ledsen och otröstlig (tajmingen upphör att existera i den sekunden barn nr 2 föds verkade det som för oss iaf så vi är vana, men ändå…!!) och ville inte ligga i babysittern och vänta på sin kaffedrickande morsa.
Okej 12345678910…
Fine!
Istället för att stå i hallen och vagga vagnen i väntan på att sömnen skulle nocka bebben så tog jag helt enkelt en liten promenad in i vardagsrummet.
Skit i (på) golven!
Nu kunde jag vagga vagnen med foten och äta egenbakt kladdkaka och dricka kaffe med hjälp utav händerna.
Tänk att ibland så… ;-)

När bebisen sover och tvååringen tittar på Pippi/leker/röjer, då passar det bra att bota rastlösheten med lite bakning.
En kladdkaka fick det bli.

Molly:
”Ja ha min mönnås”

Molly:
”Ja inte ha min mönnås”

”Isabell, sätt dig mitt emot mig så ska jag försöka rita av dig” säger jag.
”Eh, okej…?” säger Isabell.
Jag påbörjar mitt konstverk.
”Åh, ett päron!” utbrister Isabell efter ett tag.
”Njae…” mumlar jag fram.
”Jaså flätor!” kommer det efter ett tag från Isabell, ”jag trodde det var penslar” fortsätter hon.
Jag avslutar mitt porträtt av henne och fotar innan hon får fria händer att måla över päronet med penselflätor.
Men jag försökte ju i alla fall ;-)

Åh, livet med tvååringar är sååå underbart!!!
Eller vänta nu, råkade jag vara lite ironisk igen?

Champinjonen hemma från ”daddjis” pga hostig, snorig och lätt febrig idag:

Jag har aldrig varit den som sparat på (o)ljuden i hemmet när ungarna ligger och sover, jag tror man gör sig själv en björntjänst genom att sänka ljudnivån och spara på slamret bara för att ungarna ska till att sussa.
Dagtid när Emma sover så: dammsuger jag under hennes vagn/säng där hon nu ligger för stunden, borrar jag, fönar jag håret, organiserar kastrullådan, lyssnar på musik, plockar i och ur dirremarren, centrifugerar tvärremarren (ni som hört vår vet att den närapå kan väcka döda) och så vidare och så vidare.
Så har vi alltid gjort.
Och se vilka små stensovare vi har sedan. Precis bakom köksväggen och vardagsrumsväggen lägger de sig och sover klockan 19 och somnar som små spädgrisar trots att livet pågår som vanligt utanför.
Precis som jag vill ha det.
Jag skulle inte nöja mig med annat.

Så vad ni än gör där ute morsor och farsor – väsnas allt vad ni kan redan från början!
Or live in a quiet world forever…

Hehe.