✫jempie

Idag var vi så fantastiskt påhittiga och utstickande och åkte till Nyckelviken för lunchpicknick.
Ja för inte tror ni att några andra hade kommit på den idén också?!
Emmas första riktiga ”utehäng” kan man väl säga, ja förutom otaliga barnvagns- och bärsjalspromenader då.
Men att titta på Kanadagässen och bli bytt på i gröngräset samt rycka loss strån från detsamma (gröngräset) – var något spännande och nytt för henne.
Isabell och Molly fick gå hand i hand själva bort och titta på kaninerna, det slutade med att jag fick galoppera efter och plocka ut dem från hönshuset – inte enligt överenskommelsen.
Lita aldrig på en 2.5-åring och en 4.5-åring utan att ha ett getöga på dem.

Idag får ni en blomma av mig:

Tänkte jag skulle ge Isabell något ”vettigt” att fota och gav henne en uppvisning i bryggstående.
Okej då, parkbänksstående.

Ni vet, jag drabbades ju utav lekparksfobi under mitt hemmahalvår med de två äldsta.
Än idag får jag olika typer utav symtom när jag närmar mig en lekpark.
Idag var den obefolkad, gissa om både ensamvargen och lekparksfobikern i mig jublade?!

OJ! Vad besökarantalet hade skjutit i höjden det föregående dygnet.
Undra varför?
Ibland sker de där topparna när man minst anar det. Roligt är det i alla fall.
Nu har jag något helt annat att säga och det är att eftersom Emma sover som en liten stock från läggning (vid 18.30-rycket när hon är stentrött) och OFTAST minst till typ 00-tiden, ibland ännu längre – så ska jag smygstarta med lite träning en kväll i veckan.
Bara för att komma iväg, komma igång, komma i form. En jäkla massa komman.
Jag tänkte starta min träningskarriär på F&S den här gången. Och jag tänker köra ett step-pass i veckan som inledning.
Få in vanan.
Jag ÄLSKAR ”step-up” som det väl hette 1992 någon gång och där är jag mer eller mindre kvar när vi snackar träning så jag fortsätter tänka så.
Hoppas att ”step” på schemat alltså betyder ”kliva upp och ner på en slags låda till musik”.
Svaret får jag väl nästa vecka när jag kör igång.
Wish me luck!
Nu ska rumpan få lite fyllning igen (ja i form utav muskler då) och lite mer kött på benen skulle ju inte skada heller.
Och här hemma fortsätter rullandet på pilatesbollen för mina stackars delade magmuskler.
Snart så.

Så här ser det ut på köksgolvet när jag lagar mat:

Så här försiktig och snäll är Emma med sin 2.5 månad yngre kusin:

Röd dag i antågande. Och klämdag efter det.
Barnen ska gå till förskolan då, allt är som vanligt hos oss och inga långhelger här inte.
Ganska skönt faktiskt. Jag är inte mycket för olika typer utav ledigheter just nu.
Ledighet med småbarn (i vårt fall tre!) innebär naturligtvis ännu mera jobb än annars, men det är svårt att haja innan man provat på det själv så jag klandrar ingen som fnyser åt mig nu. Om det nu finns någon sådan.
I morgon torsdag knallröd dag får vi nog ta och hitta på något som innebär att man tar sig iväg någonstans. Jag är som bekant halvt fastvuxen i hemmet för närvarande och det är lika skönt för mig att få komma iväg som det är för någon annan att komma hem.
I alla fall.
Men nu blir det magträning på pilatesbollen.
Sen ner på dagis och hämta trollen. Lillfisan på fem månader tycks ha ådragit sig tja vad kan det vara, den sjunde eller åttonde förkylningen sedan sin födelsedag.
Inte illa pinkat! Hej världens jävla immunförsvar om ett tag.
Så är det att vara född på vintern och således yngst i en bacillig syskonskara.
Det är inte ofta man kan kalla henne gnällig men idag kan man faktiskt det. Just ingenting alls som duger. Nu har hon äntligen slocknat i vagnen igen efter en liten ”Alvedontut i rumpen”…
Ja jädrar vad man håller på.

Så ja. Ikväll skulle jag vilja ha GOTT kött (inte grillat utan ugnat med termometer) och sötpotatis och världens godaste whiskeysås och två glas rött till det.

Det var bra så tack.

Premiär-”ute”-kväll för mig ikväll:

Jag gav Isabell papper och penna och bad henne skriva en lapp vi kan ha på dörren som påminner om att hon ska ha sin pollenmedicin.
Sen lämnade jag henne helt ifred.
Efter en stund kom hon och gav mig den här EXTREMT söta lappen: