✫jempie

Man är aldrig så nära åtminstone mental skilsmässa som när man har tre gallskrikande och övertrötta barn i baksätet.
Och är det till råga på allt jag som kör då så är man dessutom jävligt nära en dikeskörning som minst. Darrig, stressad och med pattarna sprutandes hejvilt där innanför. Hej lugn och fin körning. Not.
Tur det går fort över. Och att vi är vana vid varandra.
Ja jääääääävlar.

Hur har helgen gått då, undrar ni kanske?
Jorå tackar som frågar. Det har gått bra, antar jag. Söndag förmiddag var mitt livs längsta förmiddag, jag fattar inte riktigt hur men den tog ju ALDRIG slut!
När det väl blev lunch och sen när vi gick ut efter det så gick det snabbare. Och så fick vi efterlängtat besök utav min kompis V och lille T, mycket trevligt, det var alldeles för länge sen!
Den här kvällen hade jag tänkt ta ett fotbad, måla fingernaglar, måla tånaglar, vika megahögen med tvätt, lägga in dagisräkningen, beställa veckohandling, göra en ansiktsmask, dammsuga, kolla ett argasnickarn på play och säkert något mer också.
Men jag har inte gjort en enda grej utav ovanstående. Imponerande!
Istället har jag suttit vid datorn, ätit kesella med banan och bär, okej ätit chips också (FAN!), slökollat på ett värdelöst underhållningsprogram, hängt tvätt (ja men bra där åtminstone!) och ammat en ovanligt tidig omgång.
Sen har jag iofs sms:at en kompis som jag tänkt sms:a i säkert ett år (nu vet jag inte ens om hon har kvar numret) och så har jag tömt och fyllt en dirremarre också.
Så jag har ju inte endast legat på fläsksidan i soffan om ni nu trodde det.
Nu ska jag köra lite mageihopträning på pilatesbollen också. Jag har ju tre ganska täta graviditeter i bakfickan och mina magmuskler sitter ute på varsin sida och ropar till varandra. Kunde ju vara trevligt att låta dem få träffas på mitten igen.
Och hela kroppen mår ju på det stora hela aningen bättre om man blir stark på mitten, i synnerhet min kassa rygg. Så nu jävlar vet ni.
Nån gång så, blir jag väl en ickebarba igen. Hopefully!
Nä ni. Dags att dra ner persiennen!
Ja för inte trodde ni att jag bjuckade nakengrannen tvärsöver från balkongen sett, på ett träningspass a la slapphudad trebarnsmorsa?

Tänkte väl.

Och jodå, lite tjo och tjim har vi hunnit med också.
Det måste man. Hur trött och irri man än är. Ungarna garvar ju och glömmer bort att bråka med varandra för en liten stund.

Hörrni, ni är faktiskt rätt många som ofta kommer med så fina kommenterar till mig och jag är SÅ dålig att hinna svara på er alla!
Vill bara att ni ska veta att jag blir sååååå himla glad för allt snällt och peppande ni har att säga till mig.
Även om jag inte alltid hinner svara!!

PUSS

Nämen titta, ett hängbukssvin!

ingen annan har ansvar för någon annans lycka och välgång utan man bara har sig själv att skylla och allt det där, så kan jag ju passa på att visa er ett par bilder från idag.
Trasan lyckades i alla fall knäppa litegrann med kameran mellan varven. Det är fan imponerande.

Så fort alla barn vaknar så har man sängen full :-)

Och busandet för dagen har börjat…

Solstrålen

Isabell på bolibompawebben

Sådär.
Får man gå och lägga sig nu? Det är väl bäst att försöka få åtminstone 15 minuters sömn innan jag måste upp och fixa något med något utav barnen igen.
Ja, det verkar vara en SÅN natt.
Ja men självklart – jag är ju ensam!

Från att ha varit en bra dag så blev det en jävla skitkväll. Orkar inte ens skriva.
Det är ett stort problem numera – jag orkar inte skriva så utförligt här inne längre.
Jag vill men jag orkar inte.
Tänker att jag ska skriva och lägga ut en massa bilder men så bara händer det fjorton saker med ungarna och sen orkar jag inte. Har ingen lust.
Så är det hela tiden.
Jag orkar bara slänga in såna där korta tråkiga mobilinlägg. Det är allt.
Vet inte om jag håller på att bli galen eller vad det är. På riktigt alltså.
Orkar ingenting längre. Och har ingen lust att orka något heller. Typ.
Jag känner mig som en urtvättad gammal trasa. En sån där man haft till lite allt möjligt. Typ svabbat av under badkaret, torkat balkongräcket med, gnidit ur ett nerspytt bilsäte.

En vidrig gammal trasa.

Och det vet ni väl hur en sån kan tänkas känna sig?
Sur och jävligt tråkig.
Ja det är jag det.
En sur och tråkig människa. Ful som FAN också. Glansdagarna är över och förbi. Ha! Det var förresten väldigt länge sen jag ”glänste”. Som om jag någonsin gjort det förresten. I helvete heller.
Men så är det i alla fall.
Nu vet ni.

Jag kom ut!
Med alla tre!
Wow!

Ungarna hade plötsligt, i ett obevakat ögonblick, fått vattkoppor igen.
Märkligt, jag som hört att det vanligaste är att man får vattkoppor bara en enda gång.
Dock händer det ibland att man får det igen.
Ja det är tydligt det:

Hur sjukt kan man drömma egentligen? Vad BEROR mina knäppa drömmar på?
Inatt drömde jag att jag var hos veterinären med Tjorven (katt). Bara det att i drömmen var hon en jättestor svart hund med tumörer i bröstkorgen. Därav att vi var hos veterinären.
Först hade jag tänkt låta dem ge henne en spruta för ett hastigt tack och adjö liksom, hon var ju sjuk, jättesjuk.
Sen kom jag på att det kändes trots allt ganska sorgligt och lite hemskt så jag föreslog att de kanske bara kunde skära bort huvudet på henne istället?
Ja det kunde de naturligtvis, sa de, men i så fall skulle jag nog göra det själv.
Jag fick en skalpell och började karva lite försiktigt men tänkte sen att ”vad håller jag på med egentligen, det här blir ju helkonstigt, jag kan ju inte gå runt med en huvudlös hund på promenad, vart fan sätter jag kopplet då?!” funderade jag.
Jag funderade aldrig på varför man egentligen skulle ta bort huvudet när det var i bröstkorgen tumörerna satt.
Petitesser, liksom.
Ja sen diskuterade vi fram och tillbaka huruvida hon skulle få en avlivningsspruta, huvudet bortopererat eller kanske bara en simpel vaccination.
Vi kom aldrig fram till något och tur var nog det.
Jag vaknade istället.

Så där då.
Då har min ensam-morsa-helg tagit sin början. Robin drog supertidigt imorse (fredag) på jobb i London och kommer sent söndag kväll.
Att vara helt ensam med tre barn i så pass ringa åldrar (4, 2 och 5 mån) en hel helg är… fruktansvärt hektiskt.
Stressigt. Tråkigt stundtals, för att vara ärlig.
Och ändå bökigt om jag skulle vilja försöka ta mig iväg, den logistiken… Herregud, ni som varit i liknande situationer förstår vad jag menar. Tre sovande ungar, två armar.
Nuff said.
Det blir nog en ”lugn”, kringnärområdet-helg.