✫jempie

Det känns som att vi lever i ett slags tomt hål just nu.
Vi vet inte alls hur de närmsta dagarna eller veckorna ser ut. Åker vi iväg så är det ju sol, varmt och ledigt som gäller. Åker vi inte så är det den vanliga vardagen som ska fås tillbaka, fungerande. Just nu är det bara ingenting.
Dagarna går bara, långsamt som sjutton också, och det enda de handlar om är att sjukdomarna ska ge med sig och NÄR de ska ge med sig, så vi kan bestämma om det är någon idé att dra iväg eller inte.
Molly är inte frisk än om än bättre. Tyvärr dock ett eventuellt nytt förkylningsvirus på g eftersom vi upplever att hon är täpptare idag igen.
Ja, så blir det när man åker på återbesök till akuten (som vi ju måste) och så sitta där bland alla sjuka barn med färska baciller som hostas omkring i hela väntrummet. Då får man med sig något nytt spännande hem.
Helt värdelöst. Precis allt verkar fastna på våra barn just nu också. Det blir väl så när ens försvar varit så ansträngt under så lång tid. Minsta lilla skitbacill får fäste, kroppen orkar inte bråka emot.
Så vi kämpar vidare med inhalatorn och imorgon ska vi till SÖS igen och då ska de säga bu eller bä angående resan som isåfall går av stapeln på söndag, beroende på hur Molly låter och mår. Men som sagt, jag hyser inga större förhoppningar om att vi kommer iväg tyvärr. Känns ju som att det är så jädra tight med alla marginaler hela tiden.
Kunde inte denna sjukdomsperiod bara fått vara en VANLIG sjukdomsperiod, en sån vanlig feber-förkylning-varendaungehardåochdå-sjukdomsperiod, som hade varit över på någon vecka, då hade vi glidit omkring bland palmerna just nu.
Men icke… Öroninflammationer, idiotfeber och RS-virus. Hej och hå.

Jaja…

Så, antingen ser jag att vi åker eller så att alla bli friska och vi kan återta våran vanliga vardag igen UTAN sjukdomar, MED vanligt jobbande, vanligt dagisvarande och vanligt mammaledighetande.
Dessa oändliga dagar utan syfte egentligen känns helt jävla värdelösa och jag känner att det bara kryper i hela mig. Känner mig helt låst inom våra fyra väggar här hemma.
Jag vill att allt ska bli som vanligt nu, det räcker med skit tack! *peppar peppar ta i trä* måste man väl lägga till.
Jag är fortfarande öm i benen dessutom efter vurpan härom kvällen. Minsta lilla jag stöter emot något så gör det ont. Löjligt komiskt egentligen.
Hur ofta ramlar man i en trapp liksom?
Isabell håller på att få tuppjuck här hemma hon med. Hon börjar definitivt bli friskare äntligen som tur är, även om hon kanske inte har riktigt samma ork och humör som innan. Men det kommer väl.

Så har vi det just nu.

Isabell när hon och Robin kom tillbaka till bilen efter att ha varit ur och handlat lite.
Plockar upp Råttan (snuttisen) och säger: Råttan! Åh, förlåt Råttan, det var pappa som glömde dig.

Robin målar svart i ”trapphuset”.

Ytterst oklart om vi får åka iväg på söndag som vi i så fall planerar. Återbesök på Sachsska idag, Molly är fortfarande lite rosslig och slemmig och de tyckte vi skulle behålla inhalatorn och köra på lite till med den.
Nytt återbesök på fredag, är hon bättre då så kanske vi får sticka på söndag. (Om vi hittar flygbiljetter vill säga).

Annars skiter vi i det helt och tar en resa någonstans senare i vår eller sommar.

Vi var förbi dagis idag för att säga att vi aldrig kom iväg och för att visa upp oss.
Dagisfröken I sa att det går RS-virus på dagis nu. Och eftersom Isabell också varit så sjuk som aldrig förr så tror jag nu ännu mer på doktorns teori om att Isabell också har RS-virus men att det inte slagit lika hårt mot henne (det gör ju oftast inte det mot de lite ”äldre” barnen), och så har hon smittat Molly.
Kanske den där gången när hon hävde sig över kanten på barnvagnen där Molly låg och sov så sött, och la av två rejäla nysningar. Rätt ner bara. Hela Molly blev droppbeströdd.
Då kände jag bara att ”… och där var det kört ja…”
Och det var det.

10 saker jag längtar efter nu:

1. Att barnen ska bli friska. Och då menar jag FRISKA. Inte en jäkla liten bacill kvar, inget snor – ingenting.
2. En varm tropisk resa, hög luftfuktighet
3. Ett frisörbesök, där jag ska sitta och  njuta utan att känna mig stressad därifrån. Ny fräsch blondhet i håret inför våren och en lättskött men snygg frisyr. Lugg tror jag.
4. Massage. Mina ryggmuskler är döda. Totalt döda.
5. Egentid i form utav en runda på stan, lite shoppingpengar på fickan och återigen – ingen stresskänsla över att ha bråttom hem eller så
6. En kryssning med min syrra
7. Nya vinterskor (ja, jag vet att det är vår snart men mina vinterskor är TOTALT slut och jag måste ju kunna gå fram till dess att det faktiskt är vår på riktigt)
8. Barmark, så man kan börja springa på allvar
9. Att Isabell och Molly kan lämnas till mormor eller farmor för barnvaktande en helg eller så (dvs, Molly tillräckligt stor, alltså ganska lång tid från nu forfarande, men ändå) och jag och Robin kan åka iväg själva på en weekend eller nåt sånt
10. Träning i form utav stepup eller aerobics

Vad längtar du efter?

Min alldeles egna lilla fanclub. Isabell och hennes docka.

Jennie: Isabell, är du en liten liten människa?
Isabell: Nä, Isabell är en jättestor människa, Molly är en liten människa!

—

Isabell vid frukosten imorse:

”Mm, det här var verkligen jättegott mamma och pappa!”

Molly har nu varit på akuten igen på ett slags återbesök efter bara några timmar hemma.
Vi var ju alltså där inatt Molly och jag, sen taxi hem (Robin och Isabell var ju tvungna att åka hem eftersom Isabell skulle läggas).
Och så nu på förmiddagen skulle vi dit igen.
Som tur är så har Molly inte jätteproblem än så länge och jag hoppas det får förbli så. Hon har bra syresättning och är hyfsat pigg och glad. Vi håller tummarna för att det stannar så.
Vi fick med oss en inhalationsapparat som vi ska ånga saltvatten i och låta henne andas in 4-5 gånger per dygn. Detta för att göra allt slem tunnare och lite lättare att hosta loss.
Det som är läskigt och jättejobbigt är att varje andetag hon tar rosslar, sprakar och låter läskigt. Det liksom vibrerar i ryggen på henne och sen börjar hon hosta.
Vilken skit alltså.
På onsdag ska vi tillbaka och visa upp oss för doktorn och samtidigt lämna tillbaka andningsapparaten.
Sedan hoppas vi att hon får bli FRISK. Och Isabell med, som troligen har en lättare släng av samma virus eftersom hon inte riktigt blir helt frisk hon heller. Dock inte ens i närheten utav de rosslingar Molly har. RS-virus blir ju värst för de allra minsta (men behöver inte bli det heller!)
För doktorn får vi resa iväg troligen mot slutet av veckan, då hon absolut trodde att då är det värsta över för Molly, det har redan gått några dygn med viruset nu.
Men eftersom TryggjävlaHansa har havererad växel idag så kan vi inte ens börja nysta i den biten.
Så eventuellt reser vi om en vecka ungefär istället, och stannar borta två veckor istället.
Mer om det när vi vet hur det blir.
Annars får vi resa lite längre fram.

Det blir tamejfan aldrig som man tänkt sig.

Vi ”lööööker på Molly”, som Isabell säger (det ryker ur masken…) :

Molly inhalerar saltvattenånga

Till familjen S: Det är ÖVERJÄVLIGT ASTRÅKIGT att vi inte kunde åka med nu :-( Vi hoppas att ni inte blir avskräckta utan vågar boka ny resa tillsammans med oss lite längre fram.
Vi hoppas att vi kommer och möter upp er om någon vecka men om vi inte gör det: Ha en underbar resa och var rädda om er!! Kramar från oss

Akuten i natt med Molly (Sachsska barnakuten på SÖS).
DOMEN:

Vi kan inte åka till Thailand idag.

Molly har RS-virus och jätteslemmiga lungor, vi måste vara standby att åka in igen för inhalationer och grejer.
Ni som har småbebisar, passa dem jävligt noga från storasyskon och andra snorisar. Ni anar inte vad det kan ställa till med.

AAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH

Återbesök med Molly snart, på sjukhuset. Sjukdomen har inte nått sin pik än så troligen ska vi in nu och ge henne inhalationer.

Fatta, vi kommer inte till Thailand. Öroninflammationerna är pust väck och borta och för det fanns inga hinder, men så upptäcktes alltså detta då istället, eftersom Molly blev sämre igår kväll.

Mitt i all sjukdomsmisär så måste jag ju visa er detta som faktiskt är lite roligt och gulligt. Tycker ni inte?
Molly är hos polisen och gör ett nytt pass.
Notera hur polisen i luckan håller fram ett moppskaft med en leksak fastsatt på, som bebisarna skall tycka är kul.
Molly tycker dock att pappa är roligare och det krävs lite arbete för att få henne att se in i kameran, men till slut lyckades det.