✫jempie

För prick ett år sen:

Extremt korthåriga jag och så lillsyrran på en kryssningsbåt – dagen efter.
Det kanske syns på våra lätt rödaktiga ögon om inte annat?
Hahaha.
Nu sitter jag i bebisgegget, Lisa gör mig snart sällskap i bebisgegget hon med och där blir man ju kvar något år med amning och sådant – sen ska vi ut och slå runt igen, hon och jag.
Det är så sjukt kul att sticka iväg på små äventyr med bara lillsyrran.
Längtar!

…som funkar när eftermiddags-/kvällsgnälligheten sätter in är:

När jag blev mammaledig med Isabell för fyra år sen så hade jag som plan att jag skulle fundera ut vad det var jag EGENTLIGEN ville jobba med.
Vad jag EGENTLIGEN ville göra.
Jag hade ju hankat mig fram som trött och uttråkad receptionist i ett helt gäng år då.
När det mammaledighetsåret hade gått så började jag jobba igen.
Som receptionist. Lika uttråkad igen.
Hade jag kommit fram till något annat?
Nej.
Sen kom Molly. Men NU så SKA jag komma på vad det är jag EGENTLIGEN vill göra, tänkte jag.
Jag kom inte på mycket mer.
Innan jag hann börja ens fundera på jobb igen så blev jag gravid med Emma, fast, eloge till mig, då hade jag kommit på en utbildning jag ville gå i alla fall. Jag sökte den och kom in, men var tvungen att tacka nej pga nytt barnafödande.
Karriär på vänt.
Och så nu då.
Nu är jag ju hemma med Emma. Med tredje barnet.
Har jag kommit på något?
Ja.
Fast det är tyvärr inte en särskilt omfattande beskrivning av mitt framtida yrkesval jag kan presentera.
Och det är egentligen något jag visste redan från början.
Där är jag tillbaka nu.
Jag har bara tagit ett jättestort tankevarv så att säga.

Jag vill underhålla.

Ja inga bilar eller tryckpressar eller något annat maskinellt – utan människor.
Jag vill få människor att skratta, ha roligt, må bra och bli inspirerade.
Så mycket vet jag nu, efter hela fyra år utav konstant funderande.

Mycket kan man beskylla mig för, men fan inte för att vara snabbtänkt.

Fortsättning följer…

Alltså jag är så otroligt glad för M och G:s skull, att deras lilla gaaalet efterlängtade son äntligen kommit till världen!
Känns extra speciellt då jag följt dem och ”deras resa” under några års tid.
Isabells fd fd bästaste dagisfröken ♥

Tiden med en bebis går så löööjligt snabbt!

Jag måtte fan inte vara riktigt klok, jag har börjat drömma så galet mycket om impro.
Jag är med i föreställningar tillsammans med mina favoritimprovisatörer hela nätterna i ända.
I natt slog jag till och med på stort och började sjunga improviserat, jag var med i en impromusikal, och det har jag ju inte ens gått kurs i (än!).
Jag verkligen VERKLIGEN saknar min improvärld, med kurser, kurskamrater, föreställningar och de små uppspelen med oss kursdeltagare i slutet av en kurs. Hela paketet saknar jag massor. Senaste kursen jag gick tog slut i november -11 och jag var tämligen höggravid under den avslutande föreställningen.
Jag har bestämt mig för att försöka ta en sen vårkurs, med kringpromenerande barnvakt som kommer in vid amningspanik.
Kan säkert låta helt desperat i era öron, och jag kan bara hålla med.
Men jag måste tillbaka till impron å det snaraste.
Det visade sig vara det som fattats mig under hela mitt hittillska liv, jag hade bara ingen aning om det förrän hösten -10.
Ibland blir jag sugen att starta en egen improgrupp med likasinnade.
Mm.

Via Twitter har jag kommit i kontakt med en riktigt trevlig människa som dessutom har egen skönhetssalong. Jag som aldrig varit någon ”gåpåbehandlings-typ” gick ändå såklart in på deras hemsida och blev väldigt fort besluten om att jag skulle prova.
Mina fötter har inte direkt jublat över tre täta graviditeter med över 20 kilos viktuppgång per stycke och har protesterat i form utav att gå ner sig helt i torrhetsträsket.
Jag har verkligen skämts för dessa hemskheter till fossingar och därför tog jag mod till mig och bokade en fotbehandling.
Jag har nu stans mjukaste och finaste fötter näst efter Emma 8 veckor gammal.
Inte illa.
Och vad otroooligt skönt det var sedan!

Diskbänksrealism:

Är man exhibitionist så är man.
Nu ska jag försöka tjata med mig Robin på en grej.
Wish me luck!
Hahaha…